I Spanien älskar de Eurovision...
/
0 Comments
...ivarje fall ifall du befinner dig i Chueca (Madrids gaystadsdel)!
Jag var på en bar som heter Local efter middagen i Fredags. Där har jag aldrig varit förut, men inkastaren (en jättetrevlig tjej) lyckades med konststycket att övertyga oss om att vi absolut borde gå in dit och ta oss en drink och de inteeeeee serverar garrafón (dålig sprit, nästan som hembränt) där. Jag har annars som som regel att aldrig gå till barer jag inte känner till om inte någon jag känner har rekommenderat det. Allt för att undvika huvudvärken dagen efter orsakad av garrafón. Tråkigt, jag vet men så har det tyvärr blivit.
Denna Fredag var vi väl för lata och eftersom stället låg precis mittemot restaurangen vi var på innan var det väldigt enkelt, så vi tog risken. Vilket bra val. Musiken var gamla klassiker från slutet av 90-talet (popmusik) och drinkarna var ok (inte garrafón). Alla som arbetade där var jättetrevliga och gästerna var mest gaykillar.
Deras favorit till vinnare var danskan. Vi får se ifall hon vinner eller inte. Jag har dock klart för mig att Spaniens bidrag med gruppen El sueño del Morfeo (för er som inte visste det, sångerskan Raquel var tidigare gift med Fernando Alonso. Ja, han från Formula 1 tävlingarna) inte kommer att vinna den här gången heller...
Jag var på en bar som heter Local efter middagen i Fredags. Där har jag aldrig varit förut, men inkastaren (en jättetrevlig tjej) lyckades med konststycket att övertyga oss om att vi absolut borde gå in dit och ta oss en drink och de inteeeeee serverar garrafón (dålig sprit, nästan som hembränt) där. Jag har annars som som regel att aldrig gå till barer jag inte känner till om inte någon jag känner har rekommenderat det. Allt för att undvika huvudvärken dagen efter orsakad av garrafón. Tråkigt, jag vet men så har det tyvärr blivit.
Denna Fredag var vi väl för lata och eftersom stället låg precis mittemot restaurangen vi var på innan var det väldigt enkelt, så vi tog risken. Vilket bra val. Musiken var gamla klassiker från slutet av 90-talet (popmusik) och drinkarna var ok (inte garrafón). Alla som arbetade där var jättetrevliga och gästerna var mest gaykillar.
Jag lärde känna två jättetrevliga killar som så fort de fick reda på att jag var från Sverige blev helt till sig för Eurovision skall ju vara där då Loreen vann förra året. Jag berättade om hur stort det är i Sverige med melodifestivalen och hur man väljer representanten med alla deltävlingar. Om hur tidningarna har speciella uppslag med deltagarna i Eurovision med tabeller där du kan betygssätta deltagarna (för de har de väl fortfarande? Aftonbladet osv.). Jag berättade även att många inte erkänner att de sitter hemma och kollar på Eurovision, men att Stockholms barer och restauranger oftast är tomma när den pågår.
Här i Spanien struntar man fullständigt i Eurovision. Ingen förutom gaybefolkningen bryr sig. De gör ett TV-program där de väljer representanten, men det är en löjlig historia utan några pengar investerade i programmet och ingen ser detta program. Om man säger att man skall se den tittar de på en som om man vore från en annan planet.
Dessa killar tillhör dock dem som brinner för Eurovision och skulle som jag sitta hemma och häcka nästa helg för att se vem som vinner! Det är min årliga "svenskkväll" där jag tvingar sambon "el gato" att sitta framför TV:n och se hela programmet med mig. Fast nu har vi gjort det så många år och i och med att vi inte bor i Sverige så tror jag att till och med han börjar gilla det och förknippar det med Sverige. Som sagt, man blir aldrig så patriotisk som när man bor utomlands och det är dags för tävlingar!