...och jag inser hur skönt det är att jobba hemifrån.
Jag tände lite ljus, drack en kopp te och åt lite tupla-choklad som mamma hade med sig för 2 veckor sedan samt satt och tyckte synd om mig själv.

Min nya chef gillar inte att vi jobbar hemifrån (tvärtemot vad vårt företag tycker, de anser att det är bra), så det är ytterst sällan jag kan göra det nuförtiden ifall jag inte har en väldigt bra ursäkt.

Här satt jag och tyckte synd om mig själv tills jag insåg att jag ivarje fall har ett jobb och dessutom ett välavlönat sådant. Jag borde skämmas att jag sitter och tänker såhär medans en stor del av landets befolkning är arbetslösa (25%) eller kämpar att överleva med skitkontrakt och skitlöner.

Vi har nu gått från "Mileurista" (de som bara tjänar runt 1000 Euro / månad trots universitetsutbildningar, masters (vidareutbildning) och skitkontrakt) till att uttrycket "nimileurista" (inte ens tuseneuro) börjar bli vanligare. Jag känner flera som jobbar med IT och har universitetsutbildning, jobbar i skift (dygnet runt, ena veckan morgon, nästa kväll och nästa natt) och kan flera språk och de tjänar bara 625 Euro / månad!

Allt fler spanjorer drar från Spanien (för gott?) och även på mitt jobb sker det. Vi har turen att vi jobbar för ett multinationellt företag vilket innebär att det är lättare för dem som vill att få jobb inom samma företag fast i andra länder. Just nu känner jag runt 15 spanjorer som har bytt land som jobbar för mitt företag!

I Juli 2011 var den vanligaste lönen bland spanjorer 15 500 Euros / år. Dessa människor tjänade då mellan 625 Euro - 1100 Euro per månad.

Om du vill läsa lite om situationen i Spanien:

För dig som kan spanska:

Generación nimileurista

Yo soy 'mileurista'

España, un país de clase mileurista

¡Quiero ser mileurista!

På engelska:

Spaniards who grew up in boom years now set their goals low

På svenska: Spanjorer flyr landet i jakt på försörjning

...men tji fick jag. Jisses, jag blir nästan mörkrädd när jag läser följande nonsens:

"Den spanska arbetsmarknaden liknar på sätt och vis den svenska, men den är mer extrem. Här finns en stor grupp som har fasta arbeten med rejält anställningsskydd. Det är dyrt och svårt för arbetsgivarna att sparka personal.
De trygga anställningarna, eller den stela arbetsmarknaden om man vill kalla den så, är ett arv från den fascistiska Francotiden. Observera nu att den meningen inte påstår att det är fascistiskt med trygghet.
Diverse regeringar har sedan demokratin infördes på 1970-talet försökt trolla genom att luckra upp arbetsmarknaden utan att röra anställningstryggheten.
Man har infört diverse regler om projektanställningar och tillfälliga kontrakt. Det är uppstått ett A- och B-lag. Lourdes tillhör B-laget, 30 procent av arbetskraften som får hålla tillgodo med jobb en eller två månader i taget, eller ett halvår, om de alls hittar något, och som får vara beredda att sluta när som helst.
Detta är förklaringen till att Spaniens arbetslöshet ökar så oerhört snabbt vid en ekonomisk nedgång. I andra ekonomier försöker arbetsgivare normalt behålla personal så länge det går, för när det vänder uppåt är det dyrt att träna upp nya.
I Spanien finns B-laget som buffert. Man kan sparka ut dem direkt, utan kostnad, utan besvär.
I euroområdet steg arbetslösheten 2008 till 2010 från 7,5 till 10 procent. I Spanien steg arbetslösheten från 11,4 till 20 och har fortsatt att uppåt, bland ungdomar till över 45 procent."

M Ö R K R Ä D D är rätta ordet för hur jag känner mig just nu. Ni som fattar "nada" just nu...jag orkar inte ens förklara varför, har varken kraften eller orken. En annan dag gör jag det.

...anser Peter Kadhammar i en artikel i Aftonbladet idag.

Artikeln beskriver riktigt bra vad som har hänt här i Spanien. Peter Kadhammar skriver vid ett tillfälle följande:

"Det är en tillfällighet att jag stöter på två som arbetat i byggsektorn. Men det är ingen tillfällighet att de är arbetslösa."

Tillfällighet? Nej, tyvärr är det ingen tillfällighet att de båda kommer från byggbranschen. Självklart finns det nu en stor majoritet som är arbetslösa och kommer från byggsektorn då de har slutat bygga överallt.

Just nu finns det massor av arbetslösa från den sektorn, speciellt invandrare från Sydamerika. De som kom till Spanien för det fanns hur mycket jobb som helst att få just i byggbranschen. Majortiteten av dem har inget uppehållstillstånd för att få stanna i landet, men vad gjorde det då när det fanns jobb? "Byggherrarna" gav jobb till vem som helst för de hade mycket att göra. De brukade åka ut till olika tunnelbanestationer här i Madrid och hämta upp dem som ville jobba just den dagen (utan kontrakt naturligtvis).

Jag och sambon "el gato" satt ofta och förvånades över hur bekanta runt omkring oss lyckades ha 2 nya bilar, köpa lägenhet i Madrid och en till någon annanstans "andra bostaden" som det kallas här i Spanien samt ha märkeskläder och märkesklockor, nya mobiler hela tiden osv.

Nu vet vi...de levde som majoriteten av spanjorerna. På lån...nu är den livsstilen slut. Bubblan sprack...

Vi har vänner som har betalat över 300 000 Euro för en lägenhet utanför Madrid. När jag säger utanför Madrid så menar jag 50 K I L O M E T E R utanför Madrid, dvs. en by. Men lägenheten hade ju värderats till typ 400 000 Euro. Problemet nu är ju att den lägenheten har aldrig och kommer aldrig komma upp i det värdet för den har aldrig varit värd så mycket...

Vad händer nu? Jo, de flesta sitter fast i sina amorteringsfällor för resten av livet...lånen gavs med en marginal på typ 35 år vilket de aldrig kommer att kunna betala av.

Varför var spanjorerna så himla besatta av att köpa / äga sina bostäder? Jo, det är en gammal kvarleva från Franco-tiden. Då bankades det in i spanjorernas skallar att alla hade rätt till att äga sitt eget boende. Det var väl ok på typ 70- och 80-talet när de kunde betala av en lägenhet på typ 15 - 20 år. Problemet är det att branschen idag (de senaste årtiondet) har inget att göra med (eller liknar inget tidigare) hur det var förr och allt har värderats till ett överpris. De fick spanjorerna att tro att man alltid skulle kunna göra ett kap. Detta fick vanliga människor till att köpa ett andra, tredje boende enbart som en investering...vilket fungerade till en början men som nu när bubblan sprack...ja, ni vet resten.