...det har man chansen att göra nu på Lördag.

En bloggläsare bjöd in mig och jag tänkte passa på att hjälpa till genom att göra lite reklam för deras svenska julbord här i Madrid. Här nedan hittar ni detaljerna. Alla frågor får ni fråga Tess (kontaktinformation i affischen) om.


Information om Julbord i Madrid för svenskar

Jag vet inte själv än ifall jag kommer att kunna gå då jag har födelsedagsfirande på gång i helgen, men detta tycker jag var ett roligt initiativ. Jag hoppas på att kunna gå dit för jag är sugen på lussekatter!!!

...kommer fram i denna "Utmaning" som jag fick av Karlavagnen i slutet på Januari. Men de brukar ju faktiskt säga att "Fint folk kommer alltid sist!" ;-)


Vad gjorde du för tio år sedan?
För 10 år sedan var det fjärde året som jag bodde i Sverige igen efter 4.5 år i Madrid. Jag flyttade tillbaka till kära gamla Svealand, denna gång tillsammans med sambon "el gato", och redan första veckan längtade jag tillbaka till Madrid och undrade vad fan jag gjorde i Sverige igen.

Det var år med hemsk "hemlängtan" (till Madrid) och jag var antagligen skitjobbig för alla andra som tjatade om Madrid hit och dit hela tiden. 2002 hade jag fullt upp och pluggade till datanörd på Universitetet medans jag jobbade extra varje helg på olika krogar.

Vid det här laget var inte bara jag utan även sambo trötta på Sverige. Sambon skrämde nästan vettet ur mig första året då han sade:

"Jag förstår inte varför du avskyr Sverige så himla mycket och inte vill bo här. Detta är ju underbart. Jag skulle tänka mig att stanna här för resten av livet...", som han uttryckte det.

Ve och fasa, tänkte jag och var smart nog att hålla tyst och lät honom upptäcka det själv istället. Så envis som han är så hade han nog stannat kvar för att bevisa att han stod ut ifall jag hade sagt nåt vid det tillfället.

Efter 2 vintrar kom det:

"Vi måste dra härifrån, jag står inte ut lääängre", sade han desperat med tårar i ögonen en Majmorgon när det hade snöat än en gång.

Egentligen var det inte bara vädret utan mer livstilen som var orsaken till att vi tröttnade på Sverige. Sambon råkar vara en typisk madrileño (madridbo) som är oerhört rastlös och som äääääälskar att kunna gå ut och njuta av "aperitivo" ståendes i nån bar för att inte nämna suget efter fotbollen, dvs. Atletico de Madrid matcherna. Han tyckte alltid att det var så lite folk överallt och vi bodde i Stockholm... Hans första reaktion i Sverige var:

"Vad har hänt här? Har en atombomb exploderat? Var är alla?"

Jag är likadan, jag älskar att ha mycket folk omkring mig och ibland känns t.o.m. Madrid för litet som har 6 miljoner invånare.

2 flugor slogs ihop i en smäll och nästsista och sista året på Universitetet pluggades på bara 1 år. Jag jobbade som bartender / servitris samtidigt som jag pluggade, full rulle hela tiden, men jävlar vad effektiv jag var på den tiden! Hade man bara 1 timme till tentaplugg så pluggades allt in på den timmen...Jag var inte bara präktig och ordentlig på den tiden för det festades en hel del under denna tid med jobbarkompisar från krogen, universitetspolarna, spanjorer som var på besök och kompisar.

Direkt efter sista tentan drog vi till vårt kära Madrid! ¡¡¡Adiós Sverige!!! ¡¡¡Hasta nunca!!! (typ som, Vi ses aldrig igen)

Kvar lämnade vi häpna studiekamrater, arbetskamrater, familj och vänner som trots vårt tjat om att flytta tillbaka nog inte insåg att det skulle gå så himla fort när vi var klara med studierna...

Vad gjorde du för ett år sedan?
Orkar inte ens skriva om eländet. Jag försökte återhämta mig från bilolyckan (från året innan då jag gjorde mig illa i nacken), gick mer och mer upp i vikt pga stillasittande (pga nacken), hade tillbringat nästan varje dag på sjukhus i 6 månader (sambons morföräldrar var inlagda...ena gick bort i lugncancer och andra hade problem med hjärtat osv. och vi är de enda släktingarna), jobbade och kämpade på så gott det gick. Jag försökte med andra ord hålla näsan ovanför vattenytan typ...

Fem snacks du gillar?
Choklad, choklad, choklad, choklad och mera choklad.

Fem sånger du kan texten till?
Inte en enda kan jag...jag tillhör mer den typen som sjunger samma refräng om och om igen. Sambon "el gato" brukar jag driva till vansinne när jag härmar Arja Saijonmaas finska brytning och vrålar "Jag vill tackaaaaaaaaaaaaaaaaaaa liiiiiiiiiiiiiiiiiiveeeeeeeeeeeeeet" tills han blir sur på mig! :-)

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
1) Inte ens hämta min laptop på jobbet

2) Försvinna från jordens yta typ. Under väääldigt låååång tid så skulle jag resa omkring och följa efter de olika skidsäsongerna i olika länder/kontinenter typ. Avbrott från detta då och då med besök i storstäder och stränder

3) Köpa mig en lägenhet med utsikt mot Retiroparken, ett hus i Algarve (Portugal) och sedan ägna mig åt att bo på dessa ställen samt i vårt hus i Pyreenerna flera månader åt gången. När jag tröttnar på storstaden drar jag till bergen och när jag tröttnar på det drar jag till stranden osv.

4) Ägna mig åt att träna vardagligen i mitt vardagsliv (typ en dag golfa, en annan dag springa osv.). Sedan skulle jag nog öppna nåt eget (restaurang t.ex.) som hobby för att kunna gå dit och "leka" ibland.

5) Hjälpa nära och kära med lite "småslantar"

Fem dåliga vanor?
Oj, bara 5?!

1) Jag sjunger falskt och hittar på sånger till katterna på mornarna när jag fixar iordning mig (fan, jag låter som nån galen katt-tant...)

2) Min stora last är choklad (jag är en riktig "chokladoman") och har jag detta hemma äter jag upp ALLT på en gång. Spara och vara måttlig ingår inte i min vokabulär...

3) Svär mycket och gärna när jag kör bil här i Madrid då en av mina favoritsysselsättningar är att förolämpa de andra urusla (naturligtvis, vad annars?) förarna

4) Får fantastiska idéer som jag vill genomföra och planerar och planerar (skriver mycket och långa listor, jag är inte bara en "chokladoman" utan även en "listoman". Det är nog typiskt svenskt tror jag. Det här med att skriva listor.)...och sedan genomför jag aldrig mina idéer eller då jag börjar avslutar jag aldrig.

5) Enligt min kära mor var jag väldigt jobbig som tonåring då jag jämt och ständigt rapade högt bara för att retas med henne. Hon utbrast alltid: "Men sluta, du är ju en tjej!" och det fick mig att producera ännu fler. Jag är fortfarande en baddare på att rapa på beställning fast nu är jag en riktig señorita och håller inte på så längre... Bita på naglar och sånt sysslar jag inte heller med. En ful ovana och dålig sådan för mig själv är att jag har blivit så himla lat när jag pratar. Jag pratar ju engelska på jobbet och skriver allt på engelska där. Sedan pratar jag en mix av spanska och svenska hemma. Pluggar tyska gör jag på fritiden. Allt detta gör att min spanska blir bara värre och värre. Som sambon "el gato" brukar säga: "Säg alla artiklar tvärtom, så kanske du lyckas säga en mening rätt". Jag skyller på engelskan för förr hade jag knappt nån accent alls och nu har jag någon knäpp accent när jag pratar spanska. Den gör att folk gissar på att jag är engelska, amerikanska eller kanske från Australien, men definitivt inte från Sverige. Strange...

Fem saker du gillar att göra?
Slösa bort min lön på att äta och dricka gott på restauranger, "sporta" (springa, åka skidor, bergsvandra, spela golf) resa och jag älskar att läsa. Sedan gillar jag ju också nåt så enkelt som att umgås med vänner. Med gör väl alla?

Fem saker du inte skulle klä dig i?
Kläder man skall klä ut sig i, dvs. till halloween fester och dylikt. Höga klackar och smala klackar, jag är totalt okapabel att gå i klackar. Mina äventyr sträcker sig till platåskor och klackar som är ganska korta och breda. Mönstrade kläder med blommor typ. Volanger och rosetter och sådant tjafs. De här jeansen som alla har, de som är smala nedtill. Skinny jeans eller vad de heter. Det är jag för kort och för fet för. Jag läste nånstans att ifall man har byxor som är lite utsvängda nedtill ser man längre och smalare ut. Det övertygade mig ivarje fall, och sedan dess har det blivit min religion och jag känner mig sååå himla smal och lång.

Fem favoritleksaker?
Internet, min blogg, min ipod (för att kunna springa med musik), mina böcker och mina katter såklart (vad får en att skratta lika mycket än knäppa katter?).

Fem personer att skicka vidare denna utmaning till?
Oj då, jag är nog lite försent ute just nu. Alla tycks ju ha gjort denna utmaning redan på ett eller annat sätt. Jag hoppar över denna för att inte skämma ut mig...då jag har noll koll på vilka som redan har gjort denna.

...i många fall.

Spanienfrugan som är 26 år, gift och gravid råkar ut för det i San Sebastian.


När jag flyttade till Madrid första gången var jag nyss 19 år fyllda. Jag minns att alla brukade fråga mig efter att ha hört min ålder:

"¿Qué hacen tus padres aquí?" ("Vad gör dina föräldrar här då?")

"Pues nada, como no viven aquí porque siguen viviendo en Suecia." ("Ja ingenting, eftersom de inte bor här utan bor kvar i Sverige", tyckte jag)

Sedan kom alltid samma tveksamma kommentar:

"¿Pero, SABEN que estas aquí?" ("Men, VET de om att du är här?")

Ungefär som om jag hade rymt hemifrån! Ha, ha...vilka tider.

P.S. Fotot är inte taget när jag var 19 år gammal utan för 8 år sedan. Det såg så turistaktigt ut, så jag tyckte det passade här.

...skulle absolut inte få gå och se på paraden den 6:e Januari med de 3 vise männen. Vi är ju ateister för sjutton!

Barnet skulle inte få äta "huevo kinder" (choklad kinderägg) eller "nocilla" (chokladkräm) till mellanmål varje dag som de andra spanska barnen. Mitt barn skulle få drömma vidare om att få dricka coca-cola eller någon annan läskedryck överhuvudtaget.

Chips och "chuches" (godis) bara på Lördagar naturligtvis i den gamla hederliga "Lördagsgodispåsen".

TV? Vad är det? Mitt barn skulle inte ens veta vad det där som flimrar förbi i en hård låda hos alla andra är för något.

När man ser det på det här viset så kanske de som tjatar om att jag och sambon "el gato" borde skaffa barn håller tyst ett tag till!

Häromdagen satt några arbetskamrater och diskuterade några TV-program som deras döttrar följer och ser på. Eller ser på...nja, jag vet inte riktigt. Kan ett barn som inte ens har fyllt ett år verkligen följa ett TV-program? Är det överhuvudtaget nyttigt för barnet att bli placerat framför TV:n i den åldern? Mina jobbarkompisar var ganska positiva till det hela och försvarade det hela med att just det TV-programmet görs speciellt för spädbarn och har just de färger och former som de tycker om. Helt sjukt tycker jag.

Fast jag tycker i och för sig att många saker är sjuka här i Spanien när det kommer till hur de gör med barnen. Som det här med att klä barnen som det fortfarande vore rena rama 50-talet. Vilket betyder princessklänningar, rosetter i håret, finskor och kappor för tjejerna. Killarna går i kortbyxor med nästan blåa knän under vintertid och höga strumpor samt vattenslickat hår och skjorta naturligtvis! Ideala kläder för att leka i parken med! Sedan kan man diskutera vilka som klär sina barn på detta sätt. Ja ni vet, det "andra" Spanien (den andra hälften) som jag brukar tjata så himla mycket om...

Du skall ej...

...nysa i armvecket
(spanjorerna tycker detta är jätteäckligt för då blir ju din tröja smutsig. De nyser i handen istället för den kan man ju tvätta)

...säga att du skall gå och kissa vid matbordet eller någon annanstans
(spanjorerna blir förskräckta och tycker du ger för mycket detaljer)

...dela på notan på en restaurang
(du anses vara oerhört snål och patetisk)

...gå i badtofflor och strumpor
(spanjorerna skrattar rått och tycker att turisterna är töntar)

...bada i havet ifall det bara är 20-25 grader utomhus
(galna turister tycker spanjorerna)

...ligga på stranden och sola hela dagen och speciellt inte efter lunchen
(självmordsbenägna stackare anser spanjorerna oss vara)

...gå med korta shorts i storstäder
(har de ingen stil alls?, undrar spanjorerna)

...Igår åkte vi förbi IKEA för att handla mattor, lampor och sånt till vårt nya ställe uppe i Pyreneerna. Här i Spanien har IKEA även en matbutik med svensk mat och godis. Gissa min lycka då sambon "el gato" säger till mig där jag står i kassan och skall betala min Paradis, pepparkakor och Dajm;

- "Kolla dom har Julmust igen!"

- "Va, va, VAAAAR???!!!!", flämtade jag hispigt

Han i kassan undrade vad det var för dryck då jag tydligen var så uppenbarligt förtjust att de äntligen hade tagit in Julmust igen efter typ 3 år.

- "Julmust", svarar jag på spanska

- "Vad smakar det då?", undrar kassakillen

- "Ehhhh, jag vet inte riktigt hur jag skall förklara...du måste nog testa den själv", svarade jag

Till sambon "el gato" säger jag....

- "Hur sjutton förklarar man hur julmust smakar? Det är ju jättesvårt, för vad smakar den egentligen?", undrar jag

- "Det är ju lätt", svarar "el gato"

- "Jaha?", undrar jag

- "Skit", svarar han som det vore en självklarhet

Ha, ha, ha...man känner igen sig lite grann :-)

Här kan du läsa mer om det i Aftonbladet: Klicka här och här

Här har du klippet i Youtube ifall du vill läsa alla de 3565 kommentarerna om klippet: Klicka här

Hennes egna kommentarer: Klicka här

...det säger ivarje fall min sambo "el gato". Han påpekade detta medans jag packade och velade över hur varma kläder jag skulle ha.

- Hur vet du att det kommer att snöa?, frågade jag.

- Första snön kommer ALLTID under dessa datum. Det har de gjort under de 5.5 år vi bodde där och sedan under de senaste 7 åren vi har bott i Madrid, svarade sambon "el gato"

Jag vet bättre än att ifrågasätta min statistikgalne sambos påståenden för han brukar ALLTID ha rätt...

Och det snöade banne mig för första gången i år i Stockholm på Fredagen den 22:a Oktober! :-)

...man firar att Columbus upptäckte Amerika 1492.

Jag läste en blogg tidigare idag. Det är en svensk tjej som bor i södra Spanien och hon skrev "...att det tydligen är nån röd dag idag." Detta fick mig att reagera då den "röda dagen" idag är Spaniens nationaldag, dvs. en av de viktigaste helgdagarna i landet där hon bor. Detta inlägg är dock inte alls riktat till henne då jag vet att hon inte har bott länge alls i Spanien och hon dessutom verkar vara en jättegullig tjej.

Hennes mening fick mig dock att minnas och förvånas över de utlandssvenskar (och från andra länder) som jag har kännt personligen eller läst om på olika bloggar som bor och lever i Spanien i sina "bubblor". De lever i ett land utan att lära sig spanska (ok, inte lika lätt för alla kanske men försök ivarje fall...) och utan att umgås med spanjorer (umgås mestadels med andra svenskar eller andra utlänningar). De bor i Spanien men deras liv är svenska, engelska, tyska osv. för de tittar aldrig på spanska tv-program, läser aldrig spanska tidningar, spanska böcker osv. De tycks inte själva inse att de aldrig har "levt" i Spanien på riktigt...

...vissa återvänder till sina hemländer och säger;

- "Javisst, jag bodde i Spanien under 3 års tid..." (kunde lika gärna vara Thailand, Japan, Italien osv.)

- "...åååååh, så häftigt!"

...tycker de runt omkring dem för de vet ju inte att det enda de har gjort är att förflytta sin lilla "bubbla" geografiskt men deras liv har inte förändrats ett dugg. Deras vardagsrum hade lika gärna kunnat vara hemma i Huddinge istället för i Barcelona för allt de gör hade de lika gärna kunnat ha gjort hemma i Sverige eller det land de kommer ifrån.

Utan att verkligen kunna det spanska språket så kommer du aldrig riktigt förstå landets kultur, samhälle och spanjorernas tankesätt. Spanjorerna själva kommer dessutom alltid att betrakta dig som den där "guirin". Du kommer med andra ord aldrig riktigt bli accepterad för de förstår dig lika lite som du förstår dem...

...och sen klagar många svenskar i Sverige över de invandrare som bor i invandrartäta bostadsområden, aldrig lär sig svenska, enbart äter mat från det egna hemlandet och föredrar att umgås med folk från det egna landet.

Allt detta får mig att tänka på ett reportage som Kalla Fakta sände om svenskar som hade flyttat till Fuengirola i Spanien. "Fucking Suecos" (Jävla svenskar) hette det. Där fick man verkligen se hur dessa svenskar aldrig integrerades i det spanska samhället och alla nackdelar med en dålig integration belystes. Trist att man inte kan se den längre på deras hemsida för den var verkligen tankevärd.

Mina tips till den som är ny i ett land (var du än befinner dig). Ge landet och dess befolkning en chans att "ta dig till sig". Försök att lära dig landets språk. Ju mer du lär dig av språket desto mer lär du dig av landet och dess invånare. Du integreras mer och mer och detta behöver inte betyda att du förnekar vem du är. Blanda ditt hemlands kultur och seder med ditt nya lands kultur och seder. Ta det bästa av allt.

Idag har jag varit busy, busy för jag har varit och inhandlat en ny resväska och den är redan packad fast vi inte sticker förrän nästa vecka på Torsdag. Det kallar jag ett verkligt svenskt beteende! Vara ute i god tid och planera...ha, ha.

Jag minns när sambon "el gato" och jag bodde i Stockholm och vi skulle ha fest i föreningens festvåning. Det var en fest med spanskt inslag då all mat som serverades var spansk och tillagad av en äkta spanjor. Vi bjöd dessutom på all dryck även den med alkohol. Va?! GRATIS sprit???!!! Folk tyckte vi var knäppa och kanske undrade i smyg ifall vi möjligen var miljonärer eller nåt sånt.

Men icke, anledningen var att min sambo, spanjoren "el gato" totalvägrade att ta seden dit man kommer och låta folk ta med sig sin egen sprit, vin eller öl. Gissa reaktionerna när folk droppade in och fann stora hinkar med GRATIS sangria och vin, öl, cider och det otroligaste av allt......rom, vodka, gin etc.

En halvtimme innan festen skulle sätta igång så ringer det på vår dörrklocka, sambon "el gato" befann sig i duschen så jag hojtar till att han får passa sig så han inte kommer ut naken för vår första gäst är redan här...

"VA???!!! Vaddå första gäst, men det är ju en HALVTIMME kvar tills festen BÖRJAR! gallskriker "el sambo" upprört"

"Ja, men du är i Sverige nu...folk är så punktliga här att de till och med kommer iförväg", svarade jag och lade till, "Jag slår vad om att det är Eva för hon är den enda som är helt svensk som är inbjuden ikväll"

Jag behöver inte ens nämna att det var hon, va?

Resten av gästerna trillade in under olika tider under kvällens gång, de som kom näst sist var spanjorerna (två timmar för sent) och de allra sista gästerna kom kanske en 4 timmar för sent, men då var de ju också från Kuba...;-)

En annan grej sambon "el gato" tyckte var helt sjuk var vårt (svenskarnas) eviga planerande. Jag minns vid ett tillfälle när en kompis ringde hem till oss och för att fråga ifall vi ville komma på hennes födelsedagsfest.
"Eeeeeeeeeee, kan vi gå på den festen?, ropade jag till honom på spanska medans jag fortfarande hade telefonluren i handen."

"-När är den? Nu i helgen?, undrade "el gato""

"Näe, den 12:e Mars, svarade jag"

"VA????!!!! Det är ju för fan om TRE MÅNADER tills dess, hur skall jag veta det nu???!!! JAG KANSKE ÄR DÖD DÅ!!!!....estos suecos locos (de här galna svenskarna)"