....ja, just det! Att FERNANDO TORRES skulle komma tillbaka till Atletico de Madrid, sooner or later!!!!

El niño är nu äntligen TILLBAKA!!!!
...det har man chansen att göra nu på Lördag.

En bloggläsare bjöd in mig och jag tänkte passa på att hjälpa till genom att göra lite reklam för deras svenska julbord här i Madrid. Här nedan hittar ni detaljerna. Alla frågor får ni fråga Tess (kontaktinformation i affischen) om.

Information om Julbord i Madrid för svenskar
 
 
Jag vet inte själv än ifall jag kommer att kunna gå då jag har födelsedagsfirande på gång i helgen, men detta tycker jag var ett roligt initiativ. Jag hoppas på att kunna gå dit för jag är sugen på lussekatter!!!
...inte bara när det gäller bloggen utan även i min träning!!!

Vilket år! Jobb 24h / dygn har det kännts som. Tuffa tag, besvikelser och massor av positiva händelser. Har lärt mig mycket detta år, speciellt om andra människor samt att aldrig ta något för givet. De du minst förväntade dig något sådant från dig sviker dig, men detta övervägs av att dem du förväntade dig minst av visade sig vara riktiga guldklimpar! Lärdomar för livet...

Skön känsla att få tillbaka lite av rutinerna, speciellt när det gäller löpningen. Endorfinerna, endorfinerna...finns det något bättre än denna naturliga drog?!

...för att jag hejar på Atletico de Madrid, trots att några få har lyckats förstöra för alla oss som tillhör Atletico fansens skara.

Jag går även i fortsättningen stolt ut med min ATM keps. I varje fall för att handla, kanske inte till matcherna och runt omkring matchen. Allt för att undvika eventuella bråk, man vet ju aldrig hur provocerande det kan vara för andra efter det som hände i helgen.

För er som har missat det, 200 Atletico-huliganer och Deportivo-huliganer hade stämmt träff i Söndags för att slåss innan matchen. Klockan 9 på morgonen...att de ens orkar hålla på. Atletico-huliganerna slog en kille och slängde ned honom i Manzanares, floden. Från en bro! Killen avled...

Läs här: 

Se videor här: 

Jag har hittat en ny japansk favorit! Restaurangen heter Txa Tei och ligger på gatan General Pardiñas 8, i stadsdelen "Barrio de Salamanca".

Själva restaurangen var väldigt liten inuti och ser inte speciellt fin ut, vilket tycks vara typiskt för de allra bästa japanska restaurangerna här i Madrid...ju fulare lokal desto bättre mat.

Maten är inte speciellt billig, men det går att få en avsmakningsmeny för 42€ per person. Dock bör man säga till redan när man bokar bord. Något vi inte hade gjort, men ägarinnan (?) ordnade fram en alldeles egen avsmakningsmeny till oss. 

Vilken överraskning det blev, allt smakade  helt fantastiskt och kvaliten på råvarorna var utsökt. Bitarna smälte i munnen.
Delikata, Sankt Jakobsmusslor. Råa, men så goda!
Spanjorerna trodde att "jamon iberico" är det enda som smälter i munnen, tills de provade den här tonfisken.


Tempura fast med skaldjur som de hade lyckats bevara saftig inuti.
Största överraskningen var körsbärstomaten, den smakade lätt parfymerat, nästan som rosor. 
Denna rätt blev resten av sällskapets favorit för det smakade "barbacue" trots att det var fisk. Jag bar väldigt mätt vid det här laget och blev inte alltför imponerad, men helt okej.



Min brasilianska bästis eller "min försvunna syster" som jag brukar kalla henne, för vi är så lika i vårt sätt att vara och tänka. 
...alltså drömmen om att jag skulle organisera inte bara ett utan två trail lopp i September månad. Dessa lopp är en del av Trail 2 Heavens "Pirineos Series" som är 4 olika traillopp per år där dessa två lopp är de största.


Löparna är här på väg till starten och kontrollen av material och nummerlapp innan starten.

Den 13:e September gick de 2 loppen av stapeln. Klockan 9:00 började ultra-trail loppet på 46 km och klockan 10:00 gick starten för loppet på 25 km. Starten för båda loppen var inne i Naturparken Posets-Maladeta.

Vi hade strålande solsken, hela dagen! Jag är uppriktigt glad för att det var så fint väder för löparnas skull för upplevelsen är inte den samma ifall det är dåligt väder. Sedan hjälper ju fint väder till för att det skall bli mindre farligt för löparna och färre skador under loppet.

Jag står och väntar att på få sätta igång starten. Fotot är lånat från vår officella fotografs (Gema Chia) webbsida "Gema Chia's Photos" där du kan se fler foton och även köpa

Fotot är lånat från webbsida "Gema Chia's Photos" 

Fotot är lånat från webbsida "Gema Chia's Photos" 

Här kan ni kika pa en video som hotellet där starten gick har gjorde åt oss. Det är starten för det kortare loppet på 25 kilometer som man ser. I slutet på videon ser man en vätskekontroll som fanns vid hotellet.

Loppet på 46 km korsar gränsen mot Frankrike och är det dåligt väder, så kan det vara dimmigt och då ser man inte glaciärsjöarna som man springer förbi inne i Frankrike. Den synen är verkligen något man inte glömmer i första taget. Den tar riktigt andan ur en... De andra vyerna under loppet går inte av för några hackor de heller.

Våra kompisar har verkligen ställt upp för oss och har kämpat sig fram i det långa loppet. Det är kompisar det! De som springer vårt lopp på 46 km för att vi skulle ha några löpare.

8 kompisar ställde upp och sprang. Massor av kompisar, kompisars släktingar och bekanta ställde dessutom upp som funktionärer. Jag kommer aldrig någonsin att kunna glömma all denna hjälp och allt stöd vi har fått från dem. Jag är för evigt tacksam.

 Fotot är lånat från vår officella fotografs (Gema Chia) webbsida "Gema Chia's Photos" där du kan se fler foton och även köpa

Vinnaren av det korta loppet på 25 kilometer kom in efter 2:11:48 timmar och här finner du resultaten i det loppet. I det långa loppet på 46 km (som blev utökat till ca 48 km pga för mycket vatten vid ett område) kom in i mål på 5:30:55 timmar. Här finns resultatlistan.
Vad lite jag sov dagarna innan loppet. De sista 48 timmarna sov jag enbart 5-6 timmar och natten mot loppen sov jag endast 2 (!) timmar. Men det är inte lätt att organisera 2 lopp som utförs över så stor yta och dessutom i 2 olika länder. 

Vi hade 110 funktionärer och det är inte lätt att organisera och hålla reda på! Alla dessa hade enbart jag hand om och många av dem (över hälften) kom inte från dalen och hade aldrig varit där tidigare. Vilket betyder att du skall ordna hotell till dem, förklara hur de tar sig dit. Ge dem deras scheman etc. och se till att de hittar sina platser dagen för loppet osv. 

Uppfarten in till målet inne i byn

Vi hade 320 löpare som mest kom från andra ställen i Spanien än runt omkring dalen. Det var väldigt många spanjorer som hade kommit ända från Kanarieöarna och Mallorca. Vi hade även en hel del utländska löpare, främst från Frankrike, Italien och England, men även från bland annat Schweiz och Australien! Vi hade dessutom en jättetrevlig finska som sprang 25 km loppet, fast hon bor på Mallorca så det kanske inte kan räknas som en löpare från Finland? Fast glad blev jag och jag säger bara en sak: Hyvää Suomi!!! Inte fy skam med 320 löpare ifall man tänker på att de första stegen till att börja ordna dessa lopp i år togs i slutet på Januari. Det steget var att vi hade satt igång webbsidan.
Vi hade 3 stycken sjukgymnaster som gav löparna massage när de kom in i mål, väldigt populärt.


I målet väntade kall San Miguel öl på löparna som hade svettats i många timmar ute i solen


Riktigt glada vinnare av de två loppen i manliga och kvinnliga katergorin


Under prisutdelningen, fotot är från bloggen Cerler is different där du kan kika på fler foton

Prisutdelningen var efter klockan 19 på kvällen när den sista löparen hade kommit i mål och jag var med och fungerade som "speaker". Vi hade även vår officiella speaker som är en känd radioprofil och har ett eget radioprogram. Ett tag var jag så trött att när jag sade en mening till hälften så visste jag knappt hur jag skulle avsluta meningen eftersom jag inte mindes vad jag hade sagt i början. Tur var att ingen märkte något. 

Fotot är lånat från vår officella fotografs (Gema Chia) webbsida "Gema Chia's Photos"

Fotot är lånat från fotografen Gema Chias webbsida "Gema Chia's Photos"

Fotot är lånat från fotografen Gema Chias webbsida "Gema Chia's Photos"

Fotot är lånat från fotografen Gema Chias webbsida "Gema Chia's Photos"

Fotot är lånat från fotografen Gema Chias webbsida "Gema Chia's Photos"

Fotot är lånat från fotografen Gema Chias webbsida "Gema Chia's Photos"

Vilken upplevelse, vilken dag och vad jag är tacksam över att jag har fått uppleva det här och har så många fina vänner som ställer upp! Nu längtar jag tills jag får dela med mig av denna upplevelse med ännu flera löpare! Det som jag sade under prisutdelningen stämmer verkligen. Jag delar med mig av "Paradiset på Jorden" och vill att alla skall få se hur vacker denna dal är. Nu kan detta lopp bara bli bättre och större!!! 

Blev du sugen på att delta i ett av våra lopp så kan du läsa om dem här. Registreringen inför loppen 2015 öppnas inom kort!

¡Bienvenidos! Välkommna!


...tills de lopp som jag organiserar den 13:e September går av stapeln!

Nu är det mycket att göra!!! Det gäller att hålla tungan rätt i munnen...

Läs om loppena här: www.trail2heaven.com 
Då skall du kika på denna video om Benasque dalen som har det passande namnet "Benasque, un lugar para soñar" (Benasque, en plats att drömma om).

...faktiskt.

Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.

För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".

Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.

Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
Vilken lättnad när jag kom över till "säker" mark som bestod av stenar som rasade nedåt hela tiden. Resten av dagen så var jag allt lite skakis och lovade mig själv att jag aldrig, aldrig gör om något likande igen. Säkerheten går först!
En annan "rolig" del av den trail rundan och lite säkrare än biten innan.
Träffade på nya kompisar, lite får var ivägen.
Till säkerheten uppe i bergen så behöver man inte bara rätt utrustning i form av stegjärn och stavar. Kläder, tillräckligt med dryck och mat är också väldigt viktigt. Vädret uppe på höga höjder förändras väldigt snabbt och det kan bli riktigt farligt ifall du inte har rätt utrustning med dig.

Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.

Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.
Blev du sugen på att komma och springa där jag sprang (Spanien-Frankrike-Spanien)? ;) Då kan du läsa mera här och anmäla dig här! Det är under T2H - 46 K loppet som du springer över gränsen och in i Frankrike.
...och jag hinner knappt med att andas. Bloggen blir lidande tyvärr.

Det kommer nog fortsätta att vara på detta sätt tills efter den 13:e September då trail running lopp går av stapeln på en och samma dag! Det är mycket att organisera kan jag lova. Runt 250-300 deltagare och 50 voluntärer och allt det andra runt omkring (material, tillstånd, polis, politiker, jakten på sponsorer, tidningar osv.)  Men gud så kul samtidigt!!!

Jag trodde inte att människan kunde sova så här lite faktiskt...men det går. För er som inte vet så har jag ju fortfarande kvar mitt "riktiga" jobb som jag kallar det. Och det är tufft! Mitt jobb är inte ett jobb där man kan sitta och slappa direkt. Är med i ett globalt projekt just nu med helt galna deadlines dessutom.

Om ni är nyfikna på att läsa mer om loppen kan ni läsa på webbsidan, facebook och twitter. Mitt Instagramkonto är nog det som uppdateras oftast, det kan ni hitta här.

Här bjuder jag er på lite fina bilder från mitt paradis på jorden, dvs. Spanska Pyreneerna.





Ett av mina "obligatoriska" dopp i glaciärsjöarna
...även ifall det inte verkar som det här på bloggen!!!

Jag hinner inte riktigt med allt just nu för nu är det riktigt galet mycket! Loppet blev av förrförra helgen och det var helt galet mycket jobb och allt runt det. Har varit med i radion 5-6 gånger och vi var med i flera tidningar. 

Mer om loppet och allt runt omkring i ett annat inlägg för nu måste jag äta och sova lite innan man skall upp till mitt "riktiga" jobb som jag kallar det...

Här kan ni kika på lite bilder från loppet:
Start och prispall
Efter 1 kilometer
Vätskekontroll
Målgång

Glada jag denna helg inte från mitt eget lopp helgen innan utan ett annat där jag hejade på en kompis!