...Jag befinner mig som sagt i Tyskland just nu och får betalt för att leka "lekar". Egentligen är det psykologiskt trams för att vi skall lära känna oss själva bättre och andra och kunna kommunicera bättre som det så fint heter... ;-)

Jag har idag haft denna kurs tillsammans med 17 andra arbetskamrater från min egen avdelning och en annan avdelning. Jag var enda kvinnan som kursledaren påpekade inte en gång utan 2 gånger, "Uniqueness" tror jag att hon så fint kallade det. Denna detalj hade jag inte själv ens tänkt på innan hon nämnde det. Sedan höll hon på och tjatade om detta och att jag pratar svenska, finska, engelska, spanska och tyska och hur avundsjuk hon var då hon bara kunde prata 2 språk. Tyska (hon var från Tyskland) och engelska. Eller snarare var det något hon kallade för engelska...he, he (gaaaaanska stark tysk brytning var det där ;-))

I Fredags gick vi till AkiEchegaray 9.

En jobbarkompis till mig hade rekommenderat den och sagt att stället (lokalen) såg hemskt ut men att maten var god och främst av allt färsk (vilket är ganska viktigt när det gäller japansk mat där man äter rå fisk...









...gör att det känns lite overkligt att man var och åkte skidor förra helgen.

Det som är en riktig pärs för andra är lätt som en plätt för mig. Åka en Fredag efter jobbet upp till Pyreenerna tar 5.5 timmar. Men vad gör väl det när man på Lördagsmorgonen stiger upp i ottan och får åka skidor hela dagen? :-)

Söndagens resa tillbaka till Madrid känns inte heller jobbig eftersom man har åkt skidor hela Söndagen och sedan hoppar in direkt i bilen efter sista åket.

Det allra bästa är när jag äntligen får äta middag på restaurang Ansils som ligger i en liten övergiven by som heter Anciles nära Benasque. Jag riktigt längtar dit för maten är superb. Fast jag måste nog erkänna att stunden jag längtar efter är "la sobremesa".

"La sobremesa" är när man har ätit sin middag och efterrätt och sitter med sitt kaffe och en likör och njuter tillsammans med sina vänner. Min favoritlikör är Pacharán och på detta ställe serverar de sin egen hemmagjorda Pacharán som smakar som rena himmelriket!

Maten är värd att nämnas den med för den är oerhört god. Jag beställer oftast in vildsvin lagat i en sås som har choklad eller raviolis som innehåller longaniza korv. Sambon "el gato" och våra kompisar "la Austuriana" och "Patxi" beställer alltid in samma sak, grillad kanin med Aioli.


























...så var det ivarje fall för mig och mina jobbarkompisar för 2 år sedan. Nästa vecka bär det av igen och nu till Tyskland. Bävar inför tanken på vad sjutton de har hittat på denna gång med ursäkten att vi skall lära oss att arbeta i grupp.


...inte på fotona utan de som jag åt till efterrätt igår.

Februari månad är speciell här i Madrid för det är alltid en vecka i Februari då temperaturerna stiger till upp mot 25 grader varmt. Igår hade 19 grader och idag 20 grader. De första jordgubbarna för säsongen börjar dessutom säljas denna månad.













Sorry allihopa, men de spanska jordgubbarna är inte genmanipulerade.

Detta, att de spanska var genmanipulerade, var det vanliga påståendet man fick höra i Sverige när man klagade över storleken på frukten och grönsakerna. Man undrar ibland ifall monopolet inom svenska livsmedelsindustrin verkligen försvann...

...för alla affärer tycks ju sälja samma skit i Sverige. I Madrid finns världens största frukt och grönsaksmarknad Mercamadrid och de säljer till hela Europa, även Sverige. Sverige brukade köpa bland de billigare kategorierna av frukt och grönsakerna, dvs de som inte är tillräckligt mogna, mindre storlekar och även skadade, enligt sambon "el gato" som en gång i tiden jobbade extra där.

Ett tips till jordgubbsälskare, speciellt de som bor i Sverige och bara får tag i smaklösa, små varianter...;-)

Skär upp jordgubbarna i bitar eller skivor, droppa ned några droppar vinäger. Ja, vinäger...du läser rätt. Låt de stå och dra i några minuter (typ 10) och njut sedan! Vinägern gör så att de blir extra saftiga och söta.

Jag har ingen aning om vilken kemisk process som dras igång men gott blir det ivarje fall! Jag brukar ha i Balsamvinäger (Modena).


Vi kommer hem och åker in i parkeringshuset och vad hittar vi om inte en bil på just vår parkeringsplats.

Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra för här i Spanien är inga personuppgifter offentliga. Det går alltså inte att lista ut vem någon är via bilregistret, så vi ringde till polisen...

...mycket kan man säga om den spanska polisen men snabba är de ivarje fall. Det kom inte bara en utan tre polisbilar på några minuter.

Efter att de hade frågat ut oss, ringt till "kommunpolisen" (I Spanien har de 4 olika typer av poliser. Guardia Civil (lyder under militär), kommunpolisen, rikspolisen och länpolisen) och tagit reda på att bilägaren bodde i Burgos ringde de på hos alla grannar för att fråga ifall det var en bil till någon bekant så kom lösningen;

"Ni måste ringa er bilförsäkring som skickar en bärgningsbil för att ta ut den andra bilen. Men det kan de göra först efter att ni har gått till en polisstation och gjort en anmälan"

Jahapp...

...som tur var kom just ägaren till den bilen. Det var våra granne mittemot som hade besök av sina föräldrar som hade parkerat på fel plats.

Jag måste erkänna att jag hade problem med att dölja mitt flin, som var så stort att det gick runt tre varv runt mitt huvud (enligt sambon "el gato"), när bilägaren skulle köra in på deras parkeringsplats och istället lyckades krocka mot en pelare...he, he

Lika kaxig var jag dock inte när jag pratade med poliserna. Jag blir alltid lika nervös bland spanska poliser för i allmänhet är spanjorer ganska rädda för poliser och har en oerhörd respekt för dem (något som diktaturtiden har lämnat efter sig). Poliser här är dessutom ganska överspända...

...som sagt så tänkte jag att de var nog bäst att jag fick fram att jag var från Sverige, dvs ett EU-Land så snabbt som möjligt. Speciellt efter att ha sett (inte bara en gång utan tre gånger) polisrazzior i tunnelbanestationen där utlänningar har ställts upp mot väggen för att de skall kolla alla deras fickor och ifall de har uppehållstillstånd.

"Pido disculpas pero no sabiamos que hacer, ni a quien llamar por esto. Es que en mi País S u e c i a puedes llamar al DGT y te dan el nombre del dueño del coche. ¡Incluso tenemos hasta los ministros en la guía telefónica!"

(Jag ber om ursäkt, men vi visste inte vad vi skulle göra, eller vem vi kunde ringa för detta. I mitt land S v e r i ge kan man ringa till Trafikverket och så ger de dig namnet på ägaren. Vi har till och med ministrarna i telefonkatalogen!)



Sambon "el gato" garvade åt mig efteråt medans han härmade alla mina olika ursäkter för att "råka" nämna att jag var från Sverige...

...han nämnde några påhittade som han lade till som tyvärr blir censurerade här pga barnförbjudet innehåll.


Denna film, Las Palmas, är gjord av Johannes Nyholm och har vunnit flera priser redan.

Är det någon som kanske känner igen sig från grisfesterna på Kanarieöarna? ;-)

Läs mer här
...efter den skitmatchen mot Valencia som Atletico förlorade :-(.



Mycket människor hade kommit och det sjöngs en hyllningsång till tränaren Quique Flores för att peppa honom och visa att Atletico fansen inte är arga på honom utan på familjen Gil som äger Atletico de Madrid.



...i baren. ;-)

(tortilla = potatis omelett, macho iberico = macho man från Spanien. Iberico = här menas Iberiska halvön, dvs Spanien)





Casa Dani har Madrids absolut bästa tortillas. Du hittar den inne i Mercado de la Paz (marknaden La Paz) på gatan Ayala 28 som ligger i snobbiga stadsdelen "Salamanca".


Detta är inget ställe för den som inte vågar trängas och för den som inte vill bli för mätt. Här är ALLT gott och smakar absolut underbart, såpass att du bara beställer in mer och mer. Vill du inte göra av med mycket pengar så är detta stället för de är oerhört generösa och bjuder på stora "aperitivos" (som små tapas) till varje dryck du beställer.













Läs mer om Casa Dani här

...och gick och åt lunch tillsammans med min arbetskamrat "Maritere" på, ja ni vet, det där fantastiska stället brevid jobbet som har så oerhört stora portioner av salladerna och de andra rätterna.

Jag blev riktigt imponerad av min kamera som har lyckats få salladerna att se ganska normala ut på fotot faktiskt...

...för det var de I N T E!

11 Euro var fattigare blev vi efter den lunchen. Vi gick därifrån nästan lika hungriga som när vi kom dit.

Det gör inte jag...

Jag tycker hela påfundet är patetiskt. Jag firar andra dagar med min sambo "el gato" som är speciella för oss och där man inte tvingas skicka kort, köpa rosor, köpa presenter bara för att man måste.

Om ni hatar mig redan nu så kan jag passa på och berätta att jag fullkomligt avskyr Bridget Jones hemliga dagbok och Sex in the city filmen... Patetiska, nedvärderande och skitlöjliga filmer båda två. Jag som kvinna blir fullständigt rasande över att de tillåter att sånt skit visas överhuvudtaget där vi kvinnor framställs som korkade fruntimmer som bara tänker på sin vikt och att gifta sig...tragiskt.

P.S. El Corte Inglés är en av Spaniens största varuhuskedja.


...var vi lyckliga! Det var då vi var unga (yngre menar jag ;-)), året var 1996 och vi befann oss i extas för Atletico vann inte bara Ligacupen utan även Kungens cup!

Sambon "el gato", jag och ett annat par åkte upp till Zaragoza där Kungens cup finalen spelades mot Barcelona. Spelarna som spelade då var Kiko, Simeone, Pantic, Molina och Caminero bland andra. Barcelonas nuvarande tränare Guardiola spelade i Barcelona tillsammans med Figo och tränaren var Johan Cruyff. Vi hade jättebra platser längst fram och sambon "el gato" grät när det stod klart att vi hade vunnit.


Sambon "el gato" storstädar sina lådor och hittade dessa godbitar...



Han har även hittat negativ från den tiden då digitalkameror inte existerade så jag har t.o.m bildbevis på hans tårar...det bästa är att han hade flätor och fjädrar i håret, ha, ha... Coming soon! Måste bara till en fotoaffär först!

Tur var det att jag hade tagit ledigt på jobbet och sagt vart jag skulle för vi var med i TV länge efter det. Tydligen så hade TV filmat oss hela tiden och ALLA hade sett oss :-)

...på den mexikanska restaurangen "La Leyenda del Agave" på gatan Nuñez de Balboa, 37.

Det var typ det enda som var bra under hela kvällen. När middagen var över konstaterade vi att:

"Ja, vi vet ivarje fall var man kunde få sig en riktigt, riktigt kall öl under sommarmånaderna i fortsättningen. I baren dock..."

Servicen var usel (långsam), maten inte alls speciellt god och portionerna var nog i snålaste laget. Min rätt, kyckling med grön sås, lök och koriander var just det...var och en för sig och tristaste laget.



En sak är säker. Är du oerhört förtjust i mexikansk musik och speciellt att få en egen liten serenad sjungen vid ditt bord av två mexikaner som spelar gitarrer, en som är 150 centimeter lång och en som är den största mexikanen jag någonsin har sett (då menar jag inte längden). Ja, har du hamnat på rätt ställe...

...jag följde inte ens något recept för det fanns inga ingredienser hemma. Jag hade lovat jobbarkompisen att jag skulle ha matlåda med mig dagen efter och där stod jag med ett tomt kök. "Man tager vad man haver", tänkte jag modigt.

Jag slängde ihop nån kycklingröra bestånde av kyckling, tomat, färsk koriander, lime juice, curry, linfrön och kummin. Jag var för lat att koka ris så det blev mörkt bröd till istället. Jag hittade en burk kikärtor och tänkte, "Vad bra! Nu skall jag göra hummus till detta."

Där stod jag och mosade kikärtorna med gaffel tills sambon "el gato" alias matexperten och gourmetkocken (dock ej till yrket) såg vad jag gjorde och utbrast förskräckt:

"¿Qué coño haceeeees?"

(Vad fan gör du?)

"¿Eh, hummus?", tyckte jag

Men vi har ju en M I X E R hemma var svaret. Sedan stod han och kikade över min axel så jag inte skulle misshandla hummusen totalt.

Några kommentarer fick jag då och då..."Vilket recept följer du?"
Äh, jag hittade nåt i en bok... Men det är ju inte en kokbok...det innehåller ju inte ens det hummus brukar innehålla. Varför kikar du inte i en av A L L A våra kokböcker?
...ett litet smakprov från våra bokhyllor:








"Det orkar jag inte. Jag har ju dig!", tyckte jag.

Resultatet av min livs första hummus tillagad av mig under överseende av sambon "el gato" blev en total succé! Beviset är att till och med "el gato" åt av den! :-)


Du skall ej...

...nysa i armvecket
(spanjorerna tycker detta är jätteäckligt för då blir ju din tröja smutsig. De nyser i handen istället för den kan man ju tvätta)

...säga att du skall gå och kissa vid matbordet eller någon annanstans
(spanjorerna blir förskräckta och tycker du ger för mycket detaljer)

...dela på notan på en restaurang
(du anses vara oerhört snål och patetisk)

...gå i badtofflor och strumpor
(spanjorerna skrattar rått och tycker att turisterna är töntar)

...bada i havet ifall det bara är 20-25 grader utomhus
(galna turister tycker spanjorerna)

...ligga på stranden och sola hela dagen och speciellt inte efter lunchen
(självmordsbenägna stackare anser spanjorerna oss vara)

...gå med korta shorts i storstäder
(har de ingen stil alls?, undrar spanjorerna)
...och det är Atletico de Madrid!!!

Jag citerar ur tidningen AS:

"Siempre he dicho que aficionado solo he sido de un equipo, el Atlético de Madrid. Siempre llevaré al Liverpool en el corazón, nunca diré nada malo de ellos, pero mi equipo es el Atlético", dijo el 'Niño'"

("Jag har alltid sagt att jag bara har varit fan av ett lag, Atletico de Madrid. Jag kommer alltid att ha Liverpool i mitt hjärta, jag kommer aldrig säga något dåligt om dem, men mitt lag är Atletico", sade "el Niño")

Ett citat ur tidningen El Pais:

"Me habría gustado salir de otra manera porque allí he sido muy feliz", admitió. Pero él, pase lo que pase, es colchonero. "Cuando nací, en Madrid, no era fan del Liverpool ni del Chelsea. Solo lo era del Atlético y sigo siéndolo"

("Jag hade gärna slutat/lämnat på ett annat sätt för jag har varit väldigt lycklig där", erkände han. Men han, vad som än händer är "colchonero". (colchon = madrass, dvs med anknytning till den randiga lagtröjan) "När jag föddes i Madrid var jag inte Liverpoolfan eller Chelseafan. Jag var bara Atleticofan och det är jag fortfarande")

Läs även här i El Mundo

Nu kan Photoshopexperterna "Anonym" och "Proffset" gärna få leta upp ett citat där Torres säger att han ääälskaaar Liverpool. ;-)

Läs mer här ur tidigare inlägg på bloggen