...och trevligaste för den delen var dessa 2 tjejer med en väldigt cool, alternativ stil.

...umgås som vi vanliga dödliga. På restauranger och barer. Vissa tjejer tittar dock enbart på sina maträtter verkar det som för de flesta var riktigt, riktig modellsmala. Avundsjuk? Näeeeeeee...gillar mat för mycket för att orka att inte äta.

...denna vecka.

...kan ju vara att göra som jag gör. Bli sjuk och gå till läkaren.

I December var jag i Schweiz och fick gå till läkaren där och nu är jag i USA igen och har fått gå till läkaren här. Denna gång har jag tydligen ett virus. Denna förkylning eller detta virus har förresten alla i Madrid just nu eller så har de haft det. Man får ingen feber, inget snorande från näsan, men en hemsk hosta och massor av slem (läs snor) i lungorna och i halsen.

Jag har hostat konstant hela veckan här i Californien och kommer typ att vara den enda personen i hela världen som lyckas gå ned i vikt när de besöker USA. Jag äter knappt något överhuvudtaget (jag som alltid är hungrig annars) och dricker masssor, men verkligen massor av vätska. Jag måste dricka hela tiden för annars blir hostan ännu värre. Bara idag har jag druckit 2 smoothies, 8 te (stora sådana i pappersmuggar a la Starbucks) och 4 flaskor vatten! Jag kör en ofrivillig detox-vecka med andra ord!

Detta är räddaren i nöden:

Trail 2 Heaven är en chans för er som drömmer om möjligheten att få springa i en oslagbar natur och få uppleva det "riktiga" Spanien. En annorlunda, aktiv och minnesvärd semester helt enkelt.

Vi inviger Trail 2 Heaven - Pirineos Series vilket är 3 olika event där vi organiserar officiella lopp med stöd från bland annat stadshuset, turistföreningen och skidorten Cerler här i Bensquedalen. Vi har även uppbackning från spanska kända löpare.

Vi arrangerar även träningsläger dvs. löparresor, Training Camps veckan innan de olika loppen. Dessa är för er som vill komma hit och delta under en vecka i olika träningspass och lära er mer om "trail running". För er som sedan vill avsluta veckan med att testa er själva tillsammans med spanjorer så finns det möjligheten att delta i ett officiellt lopp.

Dessa Training Camps kommer inte handla enbart om löpning utan det kommer att finnas parallella aktiviteter under hela veckan. Ni kommer att få chansen att verkligen insupa den lokala atmosfären, testa deras gastronomi och dricka riktigt goda viner från vinområdet Somontano. Det finns väl fler som är som jag själv? Springer för att sedan kunna äta riktigt, riktig god mat och avnjuta ett gott vin?! Anmälan till träningslägren öppnar inom kort. Det kommer att vara svensktalande grupper med svensk löparcoach. Chansen att få gå ut och springa tillsammans med spanjorer kommer också att finnas. I Training Camps ingår transfer till och från Barcelonas flygplats, mat och boende, träningspass, föreläsningar och alla parallella aktiviteter. Anmälan till ett av loppen som finns den veckan görs separat.

För er som inte vill eller kan delta i ett av träningslägren under en hel vecka kan delta i ett av loppen. Ni måste dock ta er hit på egen hand och ordna med logi själva. Här kan ni läsa lite mer:

Loppen:

Cerler Vertikal (21 Juni 2014), anmälan är nu öppen

T2H 46 km (19 September 2014), anmälan öppnas inom kort

T2H 25 km (19 September 2014), anmälan öppnas inom kort

...har gjorts på väldigt, väldigt länge!

...i San Francisco. 

...men nästan lika bra.

...på ett tåg i Schweiz idag.

...till Schweiz som jag var tvungen att sticka iväg på direkt efter Pyreneerna.

 Min andra middagsdejt som inte klagade över hur mycket jag äter var en spansk arbetskamrat som nu bor i Schweiz. Vi var på en restaurang som hette Asica som var riktigt bra. Denna gång blev mitt middagssällskap inte lika lättskrämd av mängden mat jag äter. Fast då är han ju ganska van från att ha käkat lunch med mig i Spanien under flera års tid.

...hittar man säkert på många olika ställen. Men ett ställe som jag hittade till tack vare bloggen "Ett annat New York" var "Corner Bistro".
Deras hamburgare var gooodaaaaaaa, speciellt chiliburgaren med "chili con carne"-sås på. Ölen var kall och stället var mörkt nog att vara ett perfekt ställe att gå till när du är bakis. Inte för ljust, inte för skränig musik och perfekt skräpmat för bakfyllan.
                    
                                     

...då marathon blev inställt. Visst, jag har ju haft chansen att besöka New York och ha semester. Men jag kan inte hjälpa att det känns oerhört snopet och trist att bli "stulen på konfekten". Jag tror att endast de som själva springer olika lopp förstår hur det känns att förbereda sig inför ett sådant här "legendariskt" lopp och sedan inte få springa.

New York marathons organisation säger att vi drabbade löpare istället för att få tillbaka våra pengar för anmälan har chansen att under 5 års tid kunna välja att springa loppet utan att behöva betala igen. Många tycker att detta alternativ är en bra lösning och väljer att komma tillbaka i framtiden. Själv tycker jag tillsammans med många andra att det är...ja, skit helt enkelt. Jag vill inte åka tillbaka till New York igen och absolut inte inom 5 år. Jag har lagt ut tillräckligt med pengar på den här resan och min 11-dagars vistelse där för att ens vilja ha lust att slänga ut en liknande summa för att besöka en stad jag redan har varit i. Jag vill ha mina pengar tillbaka!

Vi får se hur det går med att kräva tillbaka våra pengar. I varje fall så borde man få tillbaka anmälningsavgiften (i mitt fall 395 Euro). Vissa säger att detta inte kommer att gå då det handlar om en naturkatastrof. Skälen som angavs till att varför loppet ställdes in var inte pga en naturkatastrof utan pga att det var politiskt opopulärt. Läs mer hos Borgmästaren Bloomberg och hos "New York Personal Injury Law Blog".

Vi spanska löpare håller på att organisera oss för att i grupp kräva våra pengar tillbaka. I vårt fall kommer vi att kräva detta av den spanska resebyrån och inte direkt från New York marathon organisationen då vi har köpt allt (inklusive loppanmälan) via resebyrån.

På Söndagen den 4/11 då New York marathon skulle ha varit sprang en oerhörd mängd löpare (över 10 000 löpare) sitt eget "pirat" marathon. Och nej, det var inte enbart svenskar som kom på idén att ända springa på Söndagen. På hotellen pratade utländska löpare ihop sig och beslöt sig för att springa sitt eget marathon. Vissa samlade in pengar till offren från Sandy, men de flesta sprang bara för att få springa sitt marathon som de hade tränat inför och betalat enorma summor för (resa, hotell, mat, familjemedlemmars flygbiljetter som skulle heja på dem etc.).

Bilder från New Yorks "piratmarathon": Jag fick min medalj från New York marathon till slut (de delades ut av spanska resebyrån som hade fått dem av New York marathon organisationen), utan att ha sprungit det "riktiga" marathonloppet...