...Pacharán, dvs. den spanska likören.

...och jag har flytt storstaden och tagit mig upp till Spanska Pyreneerna.

Man river sig på slånbärsbuskarna när man skall plocka slånbär, men det är det värt för den som väntar på något gott...

...av ALLA!!!

...och kontrollerar att vår Pacharán tillverkning går framåt.

...hos oss. Vi försöker nämligen göra vår egen hemmagjorda Pacharán av de slånbär vi plockade i höstas som inte var så himla många. Men cirka 2 liter kommer det nog bli i alla fall. Av likören inte bären alltså.

Bären är i "flaskan" och resten av ingredienserna. Nu skall den stå och ta till sig i mörker under cirka 4 månader.




Läs mer om min "besatthet" av denna likör här och här

...eller vad säger jag?! Jag menar att här skall njuuuuuutas, när den är klar alltså!

Jag och sambon, "el gato", hittade några buskar med "endrinas" (slånbär) efter vår joggingtur i Måndags uppe i Pyreneerna.

Vi fick ihop en liten hög så vi skall försöka göra en flaska med Pacharán enligt det "hemliga" receptet som vår käre kompis på restaurangen i Anciles gav oss. Läs mer här om min skatt.

...(min skaaaaaaaaaaaaaatt)!!! Ä N T L I G E N har jag en flaska hemgjord pacharán i min ägo!!!

Ni vet den där om när man sitter och snackar om nån och så dyker den personen upp...som man brukar säga här:

"Cuando se habla del rey de Roma, por la puerta se asoma"

(När man pratar om kungen av Rom, så kikar han fram i dörren. Typ som vår "när man talar om trollen")


Här sitter vi på restaurang Ansils och äter middag i Lördags efter att ha åkt skidor under dagen. Vi beställer som vanligt in pacharán till kaffet. Saken hör till att jag älskar pacharán och har aldrig någonsin testat en så god pacharán som där.

En gång för länge sedan försökte vi beställa in fler än ett varsitt glas (en andra runda), men det gick inte. Ett glas per gäst för de hade inte så himla mycket då de plockar slånbären och gör likören själva. Jag försökte då köpa en flaska av dem och det gick inte det heller då de inte hade så många. Han på restaurangen lovade dock mig att jag skulle få köpa en flaska ett annat år då de hade haft en bättre skörd av slånbär. Säääkert tänkte jag...

...det gick ett år. Det gick ett år till och så helt plötsligt har jag flaskan i min hand!

Det där om kungen av Rom då, undrar ni. Jo, där sitter vi med våra pacharán och kaffe och jag börjar muttra (som vanligt när jag är på denna restaurang);

"Fan, jag som hade kunnat betala nästan vad som helst för en flaska. Jag tycker det är dålig stil av honom att ljuga mig upp i ansiktet. Han hade ju kunnat säga till mig att de inte vill sälja några till någon överhuvudtaget."

Och just när jag avslutar sista meningen så står han bakom mig med en påse. Vilken tur att jag pratade på svenska! Han gav den dessutom i present till mig med orden;

"No se me había olvidado que te había prometido una botella hace 2 años, pero es ahora que hemos podido recoger suficientes endrinas."

(Jag hade inte glömt att jag hade lovat dig en flaska för 2 år sedan men det är nu vi har kunnat plocka tillräckligt med slånbär.)

Vissa straffar gud direkt heter det va?! Jag är en hemsk människa som tänker illa om andra...det skall jag minnas varje gång jag njuter av min pacharán! ;-)

Gick precis förbi en busshållplats och termometern visade 23 grader klockan 18:00...Våren är definitivt här.

I vanliga fall hade jag nästan blivit irriterad då det betyder att skidsäsongen närmar sig slut, men min skidsäsong tog slut vid bilolyckan i Tyskland. Skidsäsongen år 2009/2010 naturligtvis...inget annat.

Mina träningsplaner inför Stockholm maran i år går också lite trögt på sistonde skulle man ju också milt sagt kunna uttrycka det. Har inte sprungit överhuvudtaget på 5 veckor nu och sjukgymnasten/kiropraktikern gör inte direkt saken bättre genom att ständigt försöka övertyga mig om att löpningen kan jag ju lägga åt sidan och att jag borde börja simma istället.

I helgen skall vi alla som skall till Stockholm åka till Segovia för att springa halv maran där. Vi som är skadade får ägna oss åt andra aktiviteter som äta spädgris ("cochinillo"), lamm ("cordero"), dricka gott vin, äta "ponche segoviano" (efterrätt från Segovia, typ som en blandning av rulltårta och princesstårta. Smaken alltså.) och dricka pacharan (min favorit likör). Vi åker dit redan på Lördagen så en del festande med vänner från Segovia hinns nog med även det. På Söndagen kommer vi sedan vinka adjö och önska lycka till med de helvetiska segovianska backarna som våra icke skadade vänner får privilegiet att pröva på under 21 kilometer...vilken tur de har!