...är att INTE göra som jag och låta dig inspireras av foton på Kate Moss och Patricia Conde.

...just nu efter denna långa vinter och icke-existerande vår.

Det har varit så himla kallt och regnigt i år. Jag börjar få den där känslan man får när man bor i Sverige och bara måste få sola och bada och bli brunbränd. Det jag saknar mest av allt är själva känslan att ligga på stranden och känna hur solen "smeker" en på huden.

Ni som bor i Sverige vet ju naturligtvis precis vad jag pratar om. Ingen spanjor förstår dock mig. Sambon "el gato" garvade alltid åt mig innan vi bodde i Sverige och tyckte att jag var helknäpp... Tills han flyttade till Sverige och bodde där i nästan 6 år. Ett år var han i så desperat behov av sol att vi stack iväg på en charterresa till södra Spanien utan att tala om för hans familj att vi befann oss inom Spanien. Vi ville nämligen inte förlora en minut på stranden pga att behöva åka upp till Madrid för att hälsa på! Det året låg han själv på stranden och sade saker som: "Ah, vad skööönt det känns på huden".

Nu var det 2 eller 3 år sedan jag var på en strand. Eller nja, jag var ju och hälsade på min pappa som bodde i Fuengirola ena sommaren. Men det räknas ju knappast tycker jag. Jag menar, finns det något värre ställe? FULLT med turister på ett ställe som knappt kan räknas till Spanien längre på grund av invasionen av "guiris". Jag kallar det ju som sagt för "Guirilandia" och inte Fuengirola som det ju heter. Man får verkligen trängas på stranden dessutom för allt folk. Ibland om man råkar somna så kan man vakna upp och folk ligger nästan på din handduk...


Jag har mina egna "smultronställen" när det gäller stränder. Jag skäms nästan att erkänna det, men dessa ligger tyvärr inte i Spanien. Jag har under många år, nästan 7 år, åkt till Algarvekusten i Portugal. Finns det något vackrare?
Det är som det oförstörda Spanien innan de började bygga en massa byggnader precis vid strandkanten. Algarve är fullt av tomma stränder som du har helt för dig själv eller som du delar med max 4 surfare som befinner sig i vattnet och letar vågor hela dagen. Dit vi åker i Algarve finns det en nationalpark och det är förbjudet att bygga precis vid stränderna. Dessutom finns det någon regel om att man får högst ha en restaurang per strand och många stränder har inte ens det. För spanjorerna är Portugal ett bra alternativ för det är mycket, mycket billigare att hyra boende och äta ute på restaurangerna där. Håller ni inte med mig om att Algarve liknar ett paradis?

 I sommar vill jag till stranden igen. Denna gång vill jag stanna inom Spanien. Har ni några tips på riktiga "smultronställen"? Ni vet, jag gillar som sagt inte att trängas på stranden och går aldrig in på en restaurang som har foton på maten utanför och som har översatt menyn till 30 olika språk...

...ifall nåt är brutet eller inte. Jag tycker ivarje fall inte att det ser ut som det, men då är jag inte någon expert. Jag får helt enkelt vänta tills imorgon då doktorn ger sitt utlåtande...eller "dom" ifall det blir något negativt som jag helst inte vill höra.


"Men, borde jag inte komma hit och ni ser hur det ser ut när jag tar av mig gipset?", undrade jag.

Nej det behövdes inte alls, inte behövdes någon speciell behandling efteråt heller utan jag skulle bara sätta igång och gå. Fast det skulle bli väldigt svullet i en början och då måste jag vila. Men ingen sjukgymnast skulle ens behöva titta på min fot för att se ifall allt är okej. Väldigt normalt måste jag säga...alltså, efter 3 veckor i gips tar han förgivet att allt är jättebra och läkt och att jag bara kan sätta igång och promenera! Helt otroligt. Som sambon "el gato" sade: "Han tror att han är Gud och ser i framtiden hur allt kommer att vara." Jag vet inte ifall han, läkaren, agerar som han gör för att han tror att han är Gud eller för att han helt enkelt är lat. Men normalt är det inte!

Med andra ord, så stack jag till den vanliga privata kliniken med sjukgymnaster där jag går regelbundet för att höra deras läkares åsikt. Många av deras patienter är kända löpare, fotbollsspelare och basketspelare, så dem litar jag ganska mycket på. Läkaren tyckte som sagt inte att man ens borde ha gipsat mig ifall nu inget var brutet. Nu misstänker hon dock att något litet ben är brutet för det gjorde för ont på fel ställen. Därför röntgades jag. Nu väntar jag med spänning på att få höra resultatet imorgon, så håll tummarna då också!!! Pliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis!

...att du kan hitta mig på Instagram nuförtiden? Åh nej! Hjälp, inte där också?!!

...eller ivarje fall min mage. Jag höll på att säga jävla Picasso tavla dessutom.

...så känns det ivarje fall när jag rör på mig från soffan.

...i sommar?

Det hoppas ivarje fall jag att det blir för det här med att behöva ta en spruta i magen varje dag lämnar sina spår efter sig... När de sade på sjukhuset att jag var tvungen att ta en spruta varje kväll var min reaktion:

...vem som helst! Speciellt när man är tillsammans med vänner en dag som idag!

...fick "sjuklingen", dvs jag själv!

...kommer fram i denna "Utmaning" som jag fick av Karlavagnen i slutet på Januari. Men de brukar ju faktiskt säga att "Fint folk kommer alltid sist!" ;-)


Vad gjorde du för tio år sedan?
För 10 år sedan var det fjärde året som jag bodde i Sverige igen efter 4.5 år i Madrid. Jag flyttade tillbaka till kära gamla Svealand, denna gång tillsammans med sambon "el gato", och redan första veckan längtade jag tillbaka till Madrid och undrade vad fan jag gjorde i Sverige igen.

Det var år med hemsk "hemlängtan" (till Madrid) och jag var antagligen skitjobbig för alla andra som tjatade om Madrid hit och dit hela tiden. 2002 hade jag fullt upp och pluggade till datanörd på Universitetet medans jag jobbade extra varje helg på olika krogar.

Vid det här laget var inte bara jag utan även sambo trötta på Sverige. Sambon skrämde nästan vettet ur mig första året då han sade:

"Jag förstår inte varför du avskyr Sverige så himla mycket och inte vill bo här. Detta är ju underbart. Jag skulle tänka mig att stanna här för resten av livet...", som han uttryckte det.

Ve och fasa, tänkte jag och var smart nog att hålla tyst och lät honom upptäcka det själv istället. Så envis som han är så hade han nog stannat kvar för att bevisa att han stod ut ifall jag hade sagt nåt vid det tillfället.

Efter 2 vintrar kom det:

"Vi måste dra härifrån, jag står inte ut lääängre", sade han desperat med tårar i ögonen en Majmorgon när det hade snöat än en gång.

Egentligen var det inte bara vädret utan mer livstilen som var orsaken till att vi tröttnade på Sverige. Sambon råkar vara en typisk madrileño (madridbo) som är oerhört rastlös och som äääääälskar att kunna gå ut och njuta av "aperitivo" ståendes i nån bar för att inte nämna suget efter fotbollen, dvs. Atletico de Madrid matcherna. Han tyckte alltid att det var så lite folk överallt och vi bodde i Stockholm... Hans första reaktion i Sverige var:

"Vad har hänt här? Har en atombomb exploderat? Var är alla?"

Jag är likadan, jag älskar att ha mycket folk omkring mig och ibland känns t.o.m. Madrid för litet som har 6 miljoner invånare.

2 flugor slogs ihop i en smäll och nästsista och sista året på Universitetet pluggades på bara 1 år. Jag jobbade som bartender / servitris samtidigt som jag pluggade, full rulle hela tiden, men jävlar vad effektiv jag var på den tiden! Hade man bara 1 timme till tentaplugg så pluggades allt in på den timmen...Jag var inte bara präktig och ordentlig på den tiden för det festades en hel del under denna tid med jobbarkompisar från krogen, universitetspolarna, spanjorer som var på besök och kompisar.

Direkt efter sista tentan drog vi till vårt kära Madrid! ¡¡¡Adiós Sverige!!! ¡¡¡Hasta nunca!!! (typ som, Vi ses aldrig igen)

Kvar lämnade vi häpna studiekamrater, arbetskamrater, familj och vänner som trots vårt tjat om att flytta tillbaka nog inte insåg att det skulle gå så himla fort när vi var klara med studierna...

Vad gjorde du för ett år sedan?
Orkar inte ens skriva om eländet. Jag försökte återhämta mig från bilolyckan (från året innan då jag gjorde mig illa i nacken), gick mer och mer upp i vikt pga stillasittande (pga nacken), hade tillbringat nästan varje dag på sjukhus i 6 månader (sambons morföräldrar var inlagda...ena gick bort i lugncancer och andra hade problem med hjärtat osv. och vi är de enda släktingarna), jobbade och kämpade på så gott det gick. Jag försökte med andra ord hålla näsan ovanför vattenytan typ...

Fem snacks du gillar?
Choklad, choklad, choklad, choklad och mera choklad.

Fem sånger du kan texten till?
Inte en enda kan jag...jag tillhör mer den typen som sjunger samma refräng om och om igen. Sambon "el gato" brukar jag driva till vansinne när jag härmar Arja Saijonmaas finska brytning och vrålar "Jag vill tackaaaaaaaaaaaaaaaaaaa liiiiiiiiiiiiiiiiiiveeeeeeeeeeeeeet" tills han blir sur på mig! :-)

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
1) Inte ens hämta min laptop på jobbet

2) Försvinna från jordens yta typ. Under väääldigt låååång tid så skulle jag resa omkring och följa efter de olika skidsäsongerna i olika länder/kontinenter typ. Avbrott från detta då och då med besök i storstäder och stränder

3) Köpa mig en lägenhet med utsikt mot Retiroparken, ett hus i Algarve (Portugal) och sedan ägna mig åt att bo på dessa ställen samt i vårt hus i Pyreenerna flera månader åt gången. När jag tröttnar på storstaden drar jag till bergen och när jag tröttnar på det drar jag till stranden osv.

4) Ägna mig åt att träna vardagligen i mitt vardagsliv (typ en dag golfa, en annan dag springa osv.). Sedan skulle jag nog öppna nåt eget (restaurang t.ex.) som hobby för att kunna gå dit och "leka" ibland.

5) Hjälpa nära och kära med lite "småslantar"

Fem dåliga vanor?
Oj, bara 5?!

1) Jag sjunger falskt och hittar på sånger till katterna på mornarna när jag fixar iordning mig (fan, jag låter som nån galen katt-tant...)

2) Min stora last är choklad (jag är en riktig "chokladoman") och har jag detta hemma äter jag upp ALLT på en gång. Spara och vara måttlig ingår inte i min vokabulär...

3) Svär mycket och gärna när jag kör bil här i Madrid då en av mina favoritsysselsättningar är att förolämpa de andra urusla (naturligtvis, vad annars?) förarna

4) Får fantastiska idéer som jag vill genomföra och planerar och planerar (skriver mycket och långa listor, jag är inte bara en "chokladoman" utan även en "listoman". Det är nog typiskt svenskt tror jag. Det här med att skriva listor.)...och sedan genomför jag aldrig mina idéer eller då jag börjar avslutar jag aldrig.

5) Enligt min kära mor var jag väldigt jobbig som tonåring då jag jämt och ständigt rapade högt bara för att retas med henne. Hon utbrast alltid: "Men sluta, du är ju en tjej!" och det fick mig att producera ännu fler. Jag är fortfarande en baddare på att rapa på beställning fast nu är jag en riktig señorita och håller inte på så längre... Bita på naglar och sånt sysslar jag inte heller med. En ful ovana och dålig sådan för mig själv är att jag har blivit så himla lat när jag pratar. Jag pratar ju engelska på jobbet och skriver allt på engelska där. Sedan pratar jag en mix av spanska och svenska hemma. Pluggar tyska gör jag på fritiden. Allt detta gör att min spanska blir bara värre och värre. Som sambon "el gato" brukar säga: "Säg alla artiklar tvärtom, så kanske du lyckas säga en mening rätt". Jag skyller på engelskan för förr hade jag knappt nån accent alls och nu har jag någon knäpp accent när jag pratar spanska. Den gör att folk gissar på att jag är engelska, amerikanska eller kanske från Australien, men definitivt inte från Sverige. Strange...

Fem saker du gillar att göra?
Slösa bort min lön på att äta och dricka gott på restauranger, "sporta" (springa, åka skidor, bergsvandra, spela golf) resa och jag älskar att läsa. Sedan gillar jag ju också nåt så enkelt som att umgås med vänner. Med gör väl alla?

Fem saker du inte skulle klä dig i?
Kläder man skall klä ut sig i, dvs. till halloween fester och dylikt. Höga klackar och smala klackar, jag är totalt okapabel att gå i klackar. Mina äventyr sträcker sig till platåskor och klackar som är ganska korta och breda. Mönstrade kläder med blommor typ. Volanger och rosetter och sådant tjafs. De här jeansen som alla har, de som är smala nedtill. Skinny jeans eller vad de heter. Det är jag för kort och för fet för. Jag läste nånstans att ifall man har byxor som är lite utsvängda nedtill ser man längre och smalare ut. Det övertygade mig ivarje fall, och sedan dess har det blivit min religion och jag känner mig sååå himla smal och lång.

Fem favoritleksaker?
Internet, min blogg, min ipod (för att kunna springa med musik), mina böcker och mina katter såklart (vad får en att skratta lika mycket än knäppa katter?).

Fem personer att skicka vidare denna utmaning till?
Oj då, jag är nog lite försent ute just nu. Alla tycks ju ha gjort denna utmaning redan på ett eller annat sätt. Jag hoppar över denna för att inte skämma ut mig...då jag har noll koll på vilka som redan har gjort denna.