...att bli intervjuad i radion. I spansk radio.

...den typiska, "snabba" som man hastar i sig under lunchen ni vet. Ja, den är allt annat än typisk om man jämför med andra länder. 

...existerar ännu.

Jag chattade (jag jobbar hemifrån idag så det blev via en chatt) nyss lite snabbt med en kvinnlig jobbarkompis som har två barn. Hon berättade glatt om sin helg. Hon och hennes man hade blivit hembjudna till några kompisar där det var ett annat par inbjudna. Min jobbarkompis är lite över 40 år gammal och så här beskrev hon dagen ute hos kompisarna:

http://blogg.tara.se/katerina-janouch/2013/06/10/soderhipstern-sexualiteten-och-relationsfobierna-3-0/

och roar sig med sarkastiska kommentarer idag.

Orsaken? Nyheten om "Una mujer de la limpieza roba un tren y lo estrella contra un edificio en Suecia" (En städkvinna stjäl ett tåg och kraschar det mot en byggnad i Sverige) har tagits emot med mycket humor här i Spanien... I tidningen El Mundo fanns en artikel med idag om kvinnan som stal ett tåg och kraschade mot ett bostadshus (se Aftonbladets artikel här).

El Mundos läsare förundras över detta tilltag och passar på att kommentera under artikeln.

Här har ni ett litet urval av alla dessa och ett ypperligt exempel på spansk humor som jag har översatt:

¡¡Estos nórdicos tan serios y responsables,.....¡¡ (Dessa ordentliga och ansvarsfulla nordbor!)

¿Y que quería hacer con el tren? ¿Llevarselo a su casa? Que risa (Och vad ville hon göra med tåget? Ta med sig det hem? Vad roligt)

Anda que si esto ocurre en España, lo que dirían nuestros civilizados vecinos del Norte de nosotros. Ah, claro, que este accidente lo provocó una señora de la limpieza, seguro que era inmigrante. (Kom igen, ifall detta hade skett i Spanien. Vad skulle våra civiliserade grannar i Norr säga om oss. Ah, det är klart, denna olycka provocerades fram av en städtant. Hon var säkert invandrare.)

Buenas medidas de seguridad, se nota que están muy avanzados. Pero es lógico, con el frío que hace le pegan al pimpli como locos y luego pasa lo que pasa. (Bra säkerhetsåtgärder, det märks att de är väldigt avancerade. Men det är logiskt, pga av kylan de har så super de som galningar och sedan händer det som händer.)

Suecia, 3 familias en una casa??? , se roban trenes????,... y esto es la mejor parte de Europa??? (Sverige, 3 familjer i samma hus???, de stjäl tåg????, ... och detta är den bästa delen av Europa???. Detta missförstånd har uppstått pga att det i den spanska artikeln stod att 5 personer från 3 olika familjer befann sig i byggnaden under olyckan och de tror att det rör sig om en villa)

Luego salió de allí y se hizo la sueca (Sedan gick hon ut därifrån och "gjorde sig svensk". Detta sista kommer från uttrycket "göra sig svensk" dvs. man gör sig dummare än vad man egentligen är)

Le habían dicho que si bebía no cogiera el coche, que mejor se fuera en el tren...(De hade sagt till henne att ifall hon skulle dricka alkohol så fick hon inte köra bil, det var bättre ifall hon tog tåget...)

Moraleja: no construyas tu casa al final de una vía ferroviaria. (Lärdom: bygg inte ditt hus vid slutet av en tågräls.)

Ves? ves? Cómo las mujeres no saben aparcar? (Märker ni? Märker ni? Att kvinnor inte kan parkera?)

Que no dé ideas, hay muchos que quieren huír de España y no tienen ni para el billete de metro..... (Ge inte idéer, det är många som vill fly från Spanien och de har inte ens råd med en tunnelbanebiljett....)

¿No era también sueca la que detuvieron por hacérselo con un esqueleto? (Var det inte också en svensk kvinna som de anhöll för att ha sex med ett skelett?)

Éste es el clásico caso de "tranquilos, que lo aparco ahí, que te aseguro que cabe".(Detta är det klassiska fallet "var lugna, jag parkerar den där, jag lovar dig att den får plats".)

Las medidas de seguridad son tan malas porque alli no se roba ni una bici que se deja en la calle, asi que no se necesitan. A esta señora su marido le dijo de hacer un trenecito y creo que no le entendio bien,,,(Säkerhetsåtgärderna där är så dåliga och behövs inte för de stjäl inte ens en cykel som blivit lämnad på gatan. Denna kvinnas man sade till henne att han ville göra "lilla tåget" och jag tror inte att hon förstod honom rätt (med "lilla tåget" här menas gruppsex där man ställer sig bakom varandra).

Señora, que no es lo mismo aparcar un coche de oido (plas, freno, adelante, pluf, freno, atrás) que hacerlo con un tren. (Frun (man tilltalar okända kvinnor så här), det är inte samma sak att parkera en bil med hörseln till hjälp (pang, bromsa, framåt, pong, broms, bakåt) som att göra det med ett tåg.

Det är väldigt många som skämtar i sina kommentarer om denna svenska kvinna och den belgiska kvinnan ( som råkade åka fel, körde vilse, utan att märka det och hamnade i Zagreb) (läs artikeln i El Mundo här och i svenska Metro här), men det får ni läsa själva ifall ni kan spanska. Nu är jag för trött för att översätta mer till min hemska "spenska" som jag kallar den!

...är att ge din byggnads portvakt en julklapp. Det är något som du absolut inte får glömma bort att göra för då blir du aldrig förlåten!


Livet kan bli ganska svårt ifall man har lyckats göra så att portvakten är sur på en. Han kontrollerar nämligen allt som pågår i ditt hus. När jag säger allt, så menar jag verkligen allt. Nyfiknare människa finns nog inte. Det verkar nästan som de blir tillfrågade under jobbintervjun ifall de gillar att skvallra...


En portvakt hjälper för det mesta till med det ena och det andra när det behövs i "hans hus". Han är även den som tar ut soporna. I vissa hus går han runt på de olika våningsplanen och tar soporna som har lagts utanför lägenhetsdörren. I andra (som vårt hus) tar vi ned soporna till soprummet och portvakten ser till att soptunnorna kommer ut på gatan, så att sopbilen kan hämta soporna.


Många grannar ger sina lägenhetsnycklar till portvakten och ber honom att vattna blommorna när de är på semester eller att utföra andra tjänster (måla lägenheten osv.). Jag gillar inte alls idén att min portvakt har nycklar till min lägenhet (det känns inte tryggt att nån kan gå runt och snoka bland ens tillhörigheter), så det är nåt vi inte har gett honom. Hitills har vi nästan alltid bott i hus utan portvakt (den moderna varianten är att man har ringklockor i porten med videokamera och när nån ringer på så kan man se vem det är och öppna direkt från sin egen lägenhet) och varit väldigt tacksamma för det. Ingen portvakt = inget skvaller bland grannarna.


Vi försöker alltid att undvika att vår portvakt utför tjänster åt oss för vi vill inte behöva känna oss att vi är skyldiga honom något. Detta år har vi inte bett om några tjänster alls, men vissa saker har inte gått att undvika som när det kommer ett paket med posten. Eftersom du jobbar de tider posten kommer så tar portvakten automatiskt hand om det för att sedan ge det till dig när du kommer hem. Så nu gick det inte att komma undan...


Egentligen är traditionen att man skall ge pengar till portvakten vid jultid som tack för hjälpen under året, något jag inte alls kände för då jag inte har bett honom om hjälp för nåt. Jag gav honom 2 flaskor vin istället, ett vitt och ett rött vin. Han såg glad ut ivarje fall när han fick "presenten", men just nu kanske det skvallras för fullt om dessa skandinavier som bara tänker på alkohol och är fulla jämt eftersom han fick vin istället för pengar! ;-)

...och har alltid undvikit att gå på sådana. Varför hatar jag tjejmiddagar? Jag tror på jämställdhet och tycker att man som kvinna inte skall bidra till att dela upp oss i kvinnor eller män.
Här i Spanien är det väldigt vanligt att man blir inbjuden på tjejmiddagar och jag har alltid vägrat att gå på såna. Även möhippor förresten.

Jag vet, det är ganska radikalt att vägra gå på tjejmiddagar, men jag tycker det är skitfånigt. Mina kompisar är av båda könen, så varför skall jag dela upp hur jag umgås med dem beroende på deras kön? Orsaken som jag brukar få till varför tjejer vill ha tjejmiddagar är att då blir det roligare och de kan vara sig själva, de kan liksom riktigt släppa loss då. Speciellt ifall deras pojkvänner inte befinner sig där.

¿Qué? (Vad?) Jag måste vara konstig för jag beter mig likadant oavsett ifall jag umgås med tjejer eller killar. Jag är precis lika vulgär, slänger ur mig lika grova skämt och blir lika full trots att det finns killar runt omkring. Även ifall min pojkvän är där. Fast då tycker jag ju inte som många tjejer att de inte kan vara sig själva med killar för vad kommer då killarna tycka om dem?

Jag skiter fullständigt i vad killar tycker om mig, ifall de tycker att jag inte är feminin nog, är lösaktig i mina kommentarer, blir full (i Spanien är det extra fult att en kvinna blir på lyset). Jag har dock turen att mina killkompisar inte har den stereotypa bilden av hur en kvinna måste vara. Man väljer ju själv sina vänner så varför skulle jag ha kompisar som du inte kan vara dig själv med...?

Och det här med att inte bete sig likadant när din pojkvän är med måste ju vara bland det mest idiotiska man kan göra? Han är väl om nån den som känner dig bäst?

Sí, sí, brukar tjejerna säga här men jag kan ju inte prata om sex eller några ex ifall han är med. ¡¿¿Qué??!, säger jag.

Citerat från min sambo "el gato": "Jag vet alla som Marina har haft sex med, eller ivarje fall de hon minns."

Jag måste haft en sådan himla tur att hitta en skatt som honom och dessutom här i Spanien...

Så ifall jag tycker allt detta. Vad gjorde jag då på en tjejmiddag? Jo, på jobbet brukar de ordna tjejmiddagar då och då i och med att vi är färre tjejer än killar (vi jobbar inom IT). Väldigt smart att då dela in oss i separata grupper och bidra till att vi särskiljer oss ännu mera...kan man ju tycka.

Jag har konstant vägrat under alla dessa år att gå på dessa tjejmiddagar. Men nu i detta Spanien som krisar ekonomiskt, mitt företag som går igenom den ena omorganisationen efter den andra och allt för att få behålla en tjänst (eller att få en ny) hänger på vilka som gillar dig, vilka du umgås med och tjänster samt gentjänster. Ja, då får man helt enkelt vara med och spela i detta "politiska" spel, hålla käft och skapa bättre kontakter. Trist, men så är det.

Jag säger som bröderna Marx: "Detta är mina principer, gillar du dem inte så har jag andra!" ;-)


Vad tycker ni tjejer som läser denna blogg? För eller emot tjejmiddagar? Det kanske är annorlunda här i Spanien och inte lika vanligt i Sverige?

...verkar vara att man pratar på som vanligt med sin vanliga accent / brytning. Tricket verkar vara att man skall umgås ofta och intensivare med samma personer (spanjorer). Efter ett tag verkar det som att ett "magiskt filter" träder i kraft och helt plötsligt hör de inte längre din accent och tycker att "du pratar ju perfekt spanska och har ingen accent alls!".

Nu lurar jag inte mig själv och tror på detta nonsens utan har konstaterat att detta verkar vara en regel som gäller för alla. Folk blir helt enkelt så vana vid att höra dig och din accent dagligen att till slut hör de inte accenten överhuvudtaget utan de filtrerar helt enkelt bort den helt och hållet. De förknippar din brytning med just ditt sätt att prata. Ungefär som tonläget på din röst.

Okej, jag har inte den typiska svenska accenten utan någon egen tillverkad variant som folk har svårt att placera. Kanske pga att jag blandar flera olika språk dagligen, på jobbet och hemma. Men brytning har jag. Jag har mer nu än innan jag flyttade tillbaka till Sverige efter 4.5 år i Spanien. På den tiden hade jag verkligen nästan ingen brytning alls, men då pratade jag enbart spanska. Efter tiden i Sverige och flytten tillbaka till Spanien så kom denna konstiga brytning smygandes. Ibland känns det som att ju fler språk man talar desto sämre talar man alla språk även modersmålet. Knäppt men så sant.

...är något vi gör då och då när sambon "el gato" känner sig inspirerad och vill laga mat.

Hur beter sig då hembjudna spanjorer? De flesta tar med sig en vinflaska som present som man förväntas dricka under middagen. En annan typisk sak man tar med sig är efterrätten. Detta brukar för det mesta vara "pasteles" (små bakelser från konditori).

Hemma hos oss är detta ett stor no-no! Sambon "el gato" vill ju bjuda på en efterrätt han har gjort så vi blir inte så himla glada ifall nån tar med sig dessert. Nu vet våra vänner och bekanta detta så de har turen att få smaka på svenska efterrätter ibland. Igår åt vi smulpaj med rabarber och hallon.

Spanjorer går in hos en med skorna på naturligtvis. Varför inte? Det gör de ju hemma hos dem själva. Detta är även det ett stort no-no hemma hos oss så fort du går över tröskeln så är du inne på svenskt område! Majoriteten av våra kompisar tyckte detta var väldigt praktiskt och gör nu likadant hemma hos dem själva.

Något annat typiskt är att man går runt och visar hela hemmet ifall det är första gången gästerna är där. Fast det kanske man gör i Sverige också? Jag minns inte riktigt...

Bli inte besviken eller illa stött ifall din gäst inte tackar för allt hela tiden under middagen eller skickar ett tack mail, sms eller ringer och tackar dagen efter. Det är nåt man inte gör här. På sin höjd tackar man för middagen när man går hem. Under själva middagen brukar man dock tala om hur gott allt smakar. :-)

...finns det här, speciellt ifall du inte har något statusyrke.

Här i Madrid har jag jobbat med lite allt möjligt. Jag flyttade hit redan då jag var 19 år och bodde hos en spansk familj och jobbade som au-pair. Efter mindre än ett år flyttade jag ut. Jag hade tröttnat på att bo i en familj.

Familjen var underbar, men jag ville testa mina "vingar". Familjen var helt fantastisk under de 10 månader som jag bodde hos dem. Jag fick t.ex. en 10-dagars resa betald till Ibiza som födelsedagspresent! När jag flyttade sade de att de var jättenöjda med att ha haft en svenska som au-pair. De sade att jag var den au-pair som hade festat mest, men även den som hade varit ärligast jämför med alla au-pairer de haft tidigare... Icke illa, festprisse nr 1 och ärlig som bara den.

Jag stack ivarje fall och flyttade ihop med en norsk tjej och en japanska. Jag jobbade länge som bartender, servitris och affärsbiträde osv. Tills en dag, då jag tröttnade på det och ville testa ifall jag hade någon hjärna. ;-) Jag utbildade mig på Universitetet och nu jobbar jag med IT.

Bytet av jobb gjorde stoooooor skillnad, inte hos mig för jag är den samma gamla vanliga jag. Men jisses vilken skillnad det blev på reaktionerna hos spanjorerna.

För spanjorer är det väldigt viktigt att du har studerat på Universitet och arbetar med "statusyrken". Jag minns tydligt hur jag reagerade över skillnaden på bemötandet när man presenterades för folk på fester, middagar osv.

Här i Madrid frågas det nästan alltid "...och vad jobbar du med?" och när jag var yngre "...och vad har du studerat?"

När jag var servitris/bartender osv. blev reaktionen alltid: "Jaha..." Nu blir reaktionen helt annorlunda. Jag får aldrig känslan av att någon ser ned på en som det kunde kännas förr. Hemskt men tyvärr är det så.

Fast det kanske inte var pga av yrket utan den "polska" blonderingen som var orsaken, he, he. Ni får "äran" att se ett foto som togs för typ hundra år sedan i Benidorm (jaaaa, jag vet, hemskaste stranden i Spanien. Men vi var fattiga på den tiden och en kompis farsa hade lägenhet där, ha, ha). Jag tror kortet togs runt 1996!

...i många fall.

Spanienfrugan som är 26 år, gift och gravid råkar ut för det i San Sebastian.


När jag flyttade till Madrid första gången var jag nyss 19 år fyllda. Jag minns att alla brukade fråga mig efter att ha hört min ålder:

"¿Qué hacen tus padres aquí?" ("Vad gör dina föräldrar här då?")

"Pues nada, como no viven aquí porque siguen viviendo en Suecia." ("Ja ingenting, eftersom de inte bor här utan bor kvar i Sverige", tyckte jag)

Sedan kom alltid samma tveksamma kommentar:

"¿Pero, SABEN que estas aquí?" ("Men, VET de om att du är här?")

Ungefär som om jag hade rymt hemifrån! Ha, ha...vilka tider.

P.S. Fotot är inte taget när jag var 19 år gammal utan för 8 år sedan. Det såg så turistaktigt ut, så jag tyckte det passade här.

...med google translator!

Förra inläggets rubrik: "Jävlas med en kompis som är ute i löparspåret..." blir då på spanska:

"Follando con un amigo que está fuera de la pista del atletismo..."

(Knullar med en kompis som är utanför löparbanan...)

Det här blev ju lite fel kan man ju säga...

P.S. Ja, ja...är hur man skrattar här i Spanien när man skriver. Alltså samma som vårat ha, ha.

...skulle absolut inte få gå och se på paraden den 6:e Januari med de 3 vise männen. Vi är ju ateister för sjutton!

Barnet skulle inte få äta "huevo kinder" (choklad kinderägg) eller "nocilla" (chokladkräm) till mellanmål varje dag som de andra spanska barnen. Mitt barn skulle få drömma vidare om att få dricka coca-cola eller någon annan läskedryck överhuvudtaget.

Chips och "chuches" (godis) bara på Lördagar naturligtvis i den gamla hederliga "Lördagsgodispåsen".

TV? Vad är det? Mitt barn skulle inte ens veta vad det där som flimrar förbi i en hård låda hos alla andra är för något.

När man ser det på det här viset så kanske de som tjatar om att jag och sambon "el gato" borde skaffa barn håller tyst ett tag till!

Häromdagen satt några arbetskamrater och diskuterade några TV-program som deras döttrar följer och ser på. Eller ser på...nja, jag vet inte riktigt. Kan ett barn som inte ens har fyllt ett år verkligen följa ett TV-program? Är det överhuvudtaget nyttigt för barnet att bli placerat framför TV:n i den åldern? Mina jobbarkompisar var ganska positiva till det hela och försvarade det hela med att just det TV-programmet görs speciellt för spädbarn och har just de färger och former som de tycker om. Helt sjukt tycker jag.

Fast jag tycker i och för sig att många saker är sjuka här i Spanien när det kommer till hur de gör med barnen. Som det här med att klä barnen som det fortfarande vore rena rama 50-talet. Vilket betyder princessklänningar, rosetter i håret, finskor och kappor för tjejerna. Killarna går i kortbyxor med nästan blåa knän under vintertid och höga strumpor samt vattenslickat hår och skjorta naturligtvis! Ideala kläder för att leka i parken med! Sedan kan man diskutera vilka som klär sina barn på detta sätt. Ja ni vet, det "andra" Spanien (den andra hälften) som jag brukar tjata så himla mycket om...

...för var annars beställer man en "vegetarisk lasagne" och får in en lasagne med spenat, skinka och köttfärs?!!

Nu är jag inte vegetarian men jag har kompisar som är det och bor här i Madrid. De brukar ha riktigt svårt att hitta helt vegetariska alternativ ifall de inte befinner sig på en av de få vegetariska restauranger som finns i Madrid. Om de beställer in en "vegetarisk" sallad eller sandwich så innehåller de oftast tonfisk... När de sedan påpekar detta för servitören får de oftast till svar:

"Ja? Men det är ju tonfisk"

Ungefär som tonfisk vore en grönsak här i Spanien.

...för att vi ringer varandra varje dag när vi är på jobbet (dvs. på varsitt håll).

Vi ringer varandra minst en gång per dag, men ibland blir det 3-4 ggr / dag. Vi sitter inte och snackar i evigheter. Ibland är det på lunchen man ringer, men oftast är det när jag skall in på toa och kissa. Okej, jag erkänner oftast är det när jag sitter och kissar... Ni vet väl spanska ordspråket:

"Donde hay confianza da asco"

(Där det finns förtroende så blir det äckligt, dvs. menas egentligen att man gör saker man inte borde när man känner varandra för väl. Ibland menas att man utnyttjar situationen)

Anledningen till att vi ringer är mest för att kolla läget med varandra, hur dagen går för den andra, påminna om sånt som måste göras som man kommer på, berätta nåt kul som har hänt eller bara för att säga att vi älskar varandra.

Är detta verkligen så konstigt? Det kanske är nåt typiskt svenskt som man inte gör här i Spanien? Man kanske inte ens gör så i Sverige?

En enda arbetskamrat brukar göra ett missat samtal till sin kille för att tala om att hon har kommit fram till jobbet...det var det enda nån på hans jobb gjorde. Konstigt tycker jag och kylig relation eller är det vi som är helt "locos"?!

...det tycker sambon "el gato" är en jättebra idé som han då och då försöker övertyga mig om.

Han tjatar om att jag som ändå tjänar tillräckligt för oss båda borde pensionera honom så han kan bli min hemmaman. Han lovar att ge mig frukost varje morgon, göra min lunchlåda, städa, diska och sedan göra middagen och vänta på mig naken med bara förklädet på typ...ha, ha.

Iförrigår övervägde jag nästan detta alternativ när han fick för sig att han skulle baka muffins. Vad gott med muffins med hallon och choklad i! De växte inte så mycket på höjden men de smakade underbart. Någon sade till mig att man skall lämna degen i en timme så att den får jäsa, men det stod det inte något om i receptet. Sambon följde svenska recept som han hade hittat på Internet.

Snacka om att hans arbetskamrater blev paffa när han dök upp på jobbet och bjöd på hembakade (av honom) muffins. Inte så vanligt i Spanien direkt...att en spansk "macho" gör sånt. Vissa av hans jobbarkompisar tror fortfarande att han hade köpt dem och inte själv bakat...

Tack och lov för att "min" spanjor inte är som alla andra spanjorer!!!

...eller snarar om jag uppfattas som svensk eller spansk frågade Rasmus mig om (se kommentarer).


Detta kanske är nåt som fler är nyfikna på så jag lägger upp mitt svar här:


Jag känner mig nog inte så himla utländsk längre och brukar till och med glömma bort att jag ser så himla utländsk ut. Det har hänt när jag är ny på nåt jobb och vi är i matsalen att jag märker att folk glor på mig...och då först inser att jag ser annorlunda ut (dvs icke spansk).

Folk på jobbet brukar skämta och säga att jag är mer "madrileña" (madridbo) än de själva. Fast detta beror nog mest på att jag känner till Madrid väldigt bra och ägnar mig åt att slösa bort mestadelens av min lön på restauranger (de frågar alltid mig om råd vart de skall gå ut och äta osv.). :-) Själv brukar jag säga att jag är från Andalusien...hör de inte det på mitt "seseo"?, dvs att jag ibland uttalar c och z fel...dvs läspar inte...och hur jag överdriver. Folk från Andalusien är kända för att överdriva mycket.

Jag har bara en utländsk kompis (tyska) och det hjälper ju till i din integrering i Spanien. Jag tror att ifall du vill bli "accepterad" så är det hemskt viktigt att du inte lever i din "burbuja" (bubbla) som jag kallar det...med nästan bara svenska (eller andra guiris, dvs utlänningar) kompisar, svensk TV, svenska tidningar osv.

Ifall jag träffar någon för första gången så brukar jag märka att ser de mig som en "guiri" (pga utseendet), men det brukar inte vara så himla länge...sedan förändras attityden (dvs. de slutar fråga om hur Sverige är och dylikt) efter ett tag. Ibland tar det bara någon timme och ibland dröjer det tills nästa gång vi ses.

Jag tror att först och främst spelar spanskan sin roll här (hur pass bra du pratar och förstår) och även hur du lever...mitt liv skiljer sig ju inte från deras. Fast främst tror jag nog att det har med språket att göra. Man kan prata hur bra spanska som helst utan brytning men fattar man inte sarkasmen och jargongen här, så dröjer det längre innan man "accepteras". Detta har jag sett hända med vänner som pratar hyfsat, men inte har bott här så länge...då händer det oundvikliga: Spanjorerna ägnar sig åt att "tomarles el pelo" och "torearles" (ungefär som att driva och luras med dem). De fattar helt enkelt inte hur spanjorerna tänker eller deras humor.

Ett bra exempel är att här ägnar de sig oftast väldigt mycket åt att driva med varandra ("jävlas") och pikar varann speciellt med just det som man vet irriterar den andre fast alltid med humor. I Sverige anses detta vara ohövligt och inget man gör. Jag tyckte det var skitjobbigt när spanska kompisar höll på och larvade sig över min accent eller dylikt. Det bästa tipset är att snabbt luska ut vilken punkt är den svagaste hos din "motståndare" (kan vara allt från för tjock rumpa, till att man är en lantis, är dålig på engelska osv.). När du vet detta är "kriget" igång! ;-)På jobbet är man oftast hövligare, där ägnar man sig ofta åt att diskussionens konst...man tycker tvärtemot och diskuterar i all oändlighet fastän man egentligen tycker likadant.

Min sambo, "el gato", tyckte det var väldigt svårt i början i Sverige. Han började plugga på Universitetet och skulle presentera nåt. Han kom hem med slokande öron och sade:

"Där satt läraren och de övriga 50 studenterna och bara glodde på mig med konstiga miner efter mitt skämt..."

Då hade han slängt ut sig nåt sarkastiskt eller sagt något helt gravallvarligt som om det vore sant (vilket det inte var, typiskt spanskt sätt att skämta) och svenskarna fattade noll och trodde att han menade allvar, ha, ha :-)

Några av min kompisar har nu fått till uppgift att lista alla "knäppa" saker de tycker att jag gör pga att jag är utlänning. Det skall bli intressant att se...jag kommer publicera det här på bloggen. Tyvärr så tror jag att det mesta har nog mindre med att göra med att jag inte är spansk och mer med att jag helt enkelt är knäpp, ha, ha ;-)

...ifall vi kommer överrens om vad som skall stå i kontraktet. Vi har fått version nummer 2 och det har helt plötsligt smugit sig in en del nya paragrafer som följande;

"El arrendatorio se compromete a pintar la vivienda a lo largo del primer mes de contrato, asumiendo los costes que puedan surgir de dicho trabajo"

(Hyresgästen lovar att måla lägenheten under första månaden av hyreskontraktet, och tar på sig de kostnader som kan uppstå pga det nämnda arbetet)

Eeeeeeeeeeehhh???!!!

Det gäller att ha ögon i nacken när man bor i Spanien. Här måste man vara på helspänn hela tiden för alla försöker alltid luras...



...och den där skitfula soffan skall vara ute ur lägenheten innan jag skriver på kontraktet!!!

...som är orsaken till våra läckage hemma hos oss.

Första gången de var här tog de fram hammaren och bankade hål i väggen utan någon förvarning alls... Den gången fann de ej orsaken till läckaget utan gick med orden om att försäkringen måste skicka nån att värdera innan de bankar hål på fler ställen.

Det tog försäkringen 2 veckor att skicka nån för att kolla. Hon som kom trodde att det kunde vara duschen som var orsaken. Hm, okej...jag kan hålla med om att kanske den i vardagsrummet, men inte den till sovrummet.

Efter att ha väntat i mer än 2 veckor på att försäkringskvinnan avslutat sin rapport så dök äntligen rörmokarna upp igen idag. De passade på att slå sönder lite mer och trodde att försäkringskvinnan kanske kunde ha rätt. Vaddå tro?! Det är väl de som är specialisterna???

Jag försökte få dem att kolla garderoben i hallen och sovrummet som inte ligger mot duschen men de var helt övertygade om att duschen var orsaken. Allt detta var de övertygade om utan att använda fuktmätare eller andra verktyg.

Kan det ha att göra med att försäkringen ej täcker ifall orsaken till läckaget är duschen kanske...?

Nu har de stuckit och sagt att vi inte får duscha och allt måste torka. Sedan skall duschen fixas (ej av dem dock) och sedan kan vi ringa dem så täpper de till hålet i vardagsrummet och målar ute i sovrummet.

Vad händer med garderoben då?, undrade jag.

Skall ni inte bryta upp väggen där som är av trä för att försäkra er om att det är duschen som orsakar detta? Garderoben måste ju bytas ut dessutom för det stinker ju mögel dessutom..., tyckte jag.

Nej, nej, det behövdes inte. I och med att allt kommer att torka så kommer det att sluta lukta, ansåg de.

För att göra en lång historia kort: SPAIN IS DIFFERENT!

Vilken tur att vi hyr denna lägenhet och inte behöver stå för några kostnader...

By the way...det råkar inte vara någon som hyr ut en 3 rummare med garage, pool och källare inom M:30 (motorvägen), under 1100 Euro...?