...jag begick ett klassiskt "guiri-misstag" i helgen. Jag befann mig i varuhuset El Corte Inglés på en Lördag i December månad mitt under värsta julruschen.

Värre än det här kan det inte bli, tänkte jag. Jo, det kunde det. Jag valde fel utgång och hamnade på baksidan där det varje år finns en julskyltning för barnen...

...dvs hundratals familjer med skrikande barn!

...man firar att Columbus upptäckte Amerika 1492.

Jag läste en blogg tidigare idag. Det är en svensk tjej som bor i södra Spanien och hon skrev "...att det tydligen är nån röd dag idag." Detta fick mig att reagera då den "röda dagen" idag är Spaniens nationaldag, dvs. en av de viktigaste helgdagarna i landet där hon bor. Detta inlägg är dock inte alls riktat till henne då jag vet att hon inte har bott länge alls i Spanien och hon dessutom verkar vara en jättegullig tjej.

Hennes mening fick mig dock att minnas och förvånas över de utlandssvenskar (och från andra länder) som jag har kännt personligen eller läst om på olika bloggar som bor och lever i Spanien i sina "bubblor". De lever i ett land utan att lära sig spanska (ok, inte lika lätt för alla kanske men försök ivarje fall...) och utan att umgås med spanjorer (umgås mestadels med andra svenskar eller andra utlänningar). De bor i Spanien men deras liv är svenska, engelska, tyska osv. för de tittar aldrig på spanska tv-program, läser aldrig spanska tidningar, spanska böcker osv. De tycks inte själva inse att de aldrig har "levt" i Spanien på riktigt...

...vissa återvänder till sina hemländer och säger;

- "Javisst, jag bodde i Spanien under 3 års tid..." (kunde lika gärna vara Thailand, Japan, Italien osv.)

- "...åååååh, så häftigt!"

...tycker de runt omkring dem för de vet ju inte att det enda de har gjort är att förflytta sin lilla "bubbla" geografiskt men deras liv har inte förändrats ett dugg. Deras vardagsrum hade lika gärna kunnat vara hemma i Huddinge istället för i Barcelona för allt de gör hade de lika gärna kunnat ha gjort hemma i Sverige eller det land de kommer ifrån.

Utan att verkligen kunna det spanska språket så kommer du aldrig riktigt förstå landets kultur, samhälle och spanjorernas tankesätt. Spanjorerna själva kommer dessutom alltid att betrakta dig som den där "guirin". Du kommer med andra ord aldrig riktigt bli accepterad för de förstår dig lika lite som du förstår dem...

...och sen klagar många svenskar i Sverige över de invandrare som bor i invandrartäta bostadsområden, aldrig lär sig svenska, enbart äter mat från det egna hemlandet och föredrar att umgås med folk från det egna landet.

Allt detta får mig att tänka på ett reportage som Kalla Fakta sände om svenskar som hade flyttat till Fuengirola i Spanien. "Fucking Suecos" (Jävla svenskar) hette det. Där fick man verkligen se hur dessa svenskar aldrig integrerades i det spanska samhället och alla nackdelar med en dålig integration belystes. Trist att man inte kan se den längre på deras hemsida för den var verkligen tankevärd.

Mina tips till den som är ny i ett land (var du än befinner dig). Ge landet och dess befolkning en chans att "ta dig till sig". Försök att lära dig landets språk. Ju mer du lär dig av språket desto mer lär du dig av landet och dess invånare. Du integreras mer och mer och detta behöver inte betyda att du förnekar vem du är. Blanda ditt hemlands kultur och seder med ditt nya lands kultur och seder. Ta det bästa av allt.

...i och med att jag hade trosorna på mig ut och in häromdagen: Klicka här

Tydligen betyder det att man kommer att ha tur eller få en present om man har trosorna på sig ut och in här i Spanien.

Då vet ni varför det blir bloggtorka efter kvällens dragning av Euromillion! Jag kommer nämligen att resa runt ett tag... ;-)

...känner man sig ganska frustrerad. Speciellt när man efter 12 år får höra av sina kompisar att man knappt har någon brytning.

Antingen har jag väldigt falska vänner eller så är de döva allihopa...

Jag ringde in till banken och maskinen svarar att man skall säga vilken service man vill ta del av.

Där satt jag och uppfann typ 30 olika sätt att uttala hipoteca (bostadslån) på...hiiipoteca, hipoooteca, hipoteeecaaaa, hipotecaaaaaa, hipoteeeeeccaaaaaa osv. tills jag stod upp svettandes med luren i handen och frustrerat skrek in i luren;

- "Quiero una PUTA HIIIIPOOOOOOOOOTEEEEEEEEEEEEECAAAAAAAAAAAA COÑOOOOOOOOOOOOOO!!!"

...döm min förvåning när jag helt plötsligt kopplades vidare. Tydligen gjorde svordomarna susen! :-)

....och jag allt äldre. Patetiskt karaktärsdrag nummer 2 idag. Jag omger mig med yngre och yngre kompisar för varje år som går. Varför? Jo mina jämnåriga kompisar får allt oftare barn nuförtiden och stannar hemma mer och mer. Vi (sambon "el gato" och jag själv) tillhör dessutom den skaran av personer som tycker barn är jättefina, i sin fotoram eller på långt avstånd. Lösningen till problemet att ens kompisar befinner sig mer och mer hemma är då att skaffa yngre kompisar.

Till min förfäran upptäckte jag att en av mina bästa kompisar, "Dulcinea", som fyllde år den 6:e April är ett år YNGRE än min lillebror, dvs 8 ÅR YNGRE! Madre mia... Det brukar dock inte märkas någon åldersskillnad när vi umgås, vilket kan betyda 2 olika saker. Antingen är "Dulcinea" väldigt mogen för sin ålder eller så är jag jävligt barnslig...nästintill som patetiskt barnslig?

Hipp, hipp hurra Dulcinea! Länge leve ungdomen...