...i Madrid, alltid lika underbara Madrid!

Jo, man besöker parken Retiro förstås. En idé som alla Madridbor tycktes ha.

Efter promenaden blir man ju som sagt törstig och då känns ju en "aperitivo" ganska självklar...

...vilket var ännu en idé som vi inte var själva om att ha. Vi var alltså inte så himla orginella som vi trodde, typ. :-)

Det är inte lätt att bli äldre för det tar en himla tid att återhämta sig när man har haft roligt...för roligt. Förra veckans halvmara som jag inte sprang men som de andra 4 sprang förtjänade att firas.

Vi träffades en och en halv timme före lunchen för att "tomar el aperitivo" (svenskans aperitif, men på spanska menas att man dricker cañas, små öl, och till det får man en gratis munsbit). Detta intas på olika barer så man går till en bar dricker en öl och käkar det man får och sen går man vidare. Perfekt en Söndag som förra helgens då vi hade strålande solsken och 26 grader i solen.

Första ölen intogs på "Naturbier" vid plaza Santa Ana.Vid Plaza Santa Ana har du en av Madrids häftigaste uteserveringar med utsikt. Det heter "The Penthouse"och ligger längst upp i hotellet "Hotel Meliá ME Madrid". Dit gick vi inte denna gång då de tar 12 euro eller nåt sånt för inträde (det ingår en drink). Det är värt att gå dit om du aldrig har varit där tidigare dock. Väldigt inne och otrolig utsikt. Han som har skapat stället är Scott Gerber (topmodellen Cindy Crawfords mans bror).

Vi vidare till ett nytt ställe som som är en tapasbar som heter "Todo Corazon". Tyvärr så är ägaren en bekant till oss. Jag säger tyvärr pga att i Spanien ägnar man sig åt att äta och mycket stora mängder. Känner du ägaren så blir de vanligtvis stora mängderna mat istället KOPIÖSA mängder. Vi som bara skulle ta nån öl innan vår lunch hann med 4 rundor öl tillsammans med aperitivos som bestod av empanada (som en paj), pimientos de padrón (grön paprika som har friterats och det brukar alltid vara minst en som är så stark att du bränner dig på tungan). Man brukar säga: "Pimientos de padrón, unos pican y otros no" (ungefär; paprika från Padrón, några bränns och andra gör det inte. Rimmar dock på spanska) Sista munsbiten blev bröd med "queso cabrales" (stark mögelost från Austurias i norra Spanien)





Efter alla dessa öl och tapas drog vi skyndsamt vidare för vi skulle ju hinna äta lunch också, vi hade ju BARA intagit aperitivon hitills... Vi gick förbi Plaza Mayor där alla turister satt på uteserveringarna och njöt av solen.




Vi lyckades ta oss till restaurangen till slut och intog vår lunch. Men detta är värt ett inlägg för sig. Lät ganska bra, va? Riktiga anledningen är nu måste jag sticka iväg och träffa mina "adoptivmorföräldrar" och äta lunch hemma hos dem! Fortsättning följer på förra helgens bravader...

Max tre dagar är vad jag klarar av i Navaluenga, sedan blir jag för uttråkad och befinner mig på gränsen till vad min mage klarar av. Matsmältningen hinner inte riktigt med alla dessa turer mellan byns alla barer och grillningen vid stugan. "Torrijas" har jag ätit till efterrätt och frukost sedan de tillagades, så det är något jag inte kommer att vara sugen på tills nästa påsk.

Det som jag kommer att sakna är mina promenader ute på landet utan avgaser och trafikköer. Jag lyckades till och med jogga lite grann utan att min rygg och nacke protesterade. Min sjukgymnast skulle nog inte vara så himla glad om han visste att jag redan har börjat springa efter trafikolyckan. Han försökte ihärdigt övertyga mig om simningens alla fördelar och få mig att inse att jag skulle må så himla mycket bättre om jag slutade med löpningen för gott. Det sista han sade till mig när jag frågade om när jag kunde börja jogga igen var: "Si vuelves peor que antes, te MATO.." (om du kommer tillbaka värre än innan, så slår jag ihjäl dig).

Jag försökte få honom att inse att det var lönlöst att försöka få mig att simma då jag aldrig har lärt mig att crowla ordentligt. Vilken överdrift förresten, jag kan inte crowla överhuvudtaget. Simma bröstsim kan jag, men tydligen är det inte bra för min återhämtning i nacken och ryggen. Min sjukgymnast envisades om att jag skulle skriva in mig på en simkurs och lära mig att crowla, vilket jag ignorerade fullständigt. Vad han vägrade att förstå var att en jobbarkompis till mig som tidigare jobbat som badvakt antog sig den uppgiften för cirka 2 år sedan. Den hopplösa uppgiften...vi gick och simmade flera gånger i veckan under lunchen under flera månader. Jag kan fortfarande inte crowla och det är inte min jobbarkompis fel. Hon hade ett väldigt tålamod och hittade på alla möjliga metoder för att få mig att lära mig tekniken. Jag skyller på min astma som blir värre i bassänger med klor. Det är väldigt knepigt att lära sig simteknik när all din koncentration ägnas åt att inte kvävas...

Jag fortsätter nog med min joggning ivarje fall. Idag skall jag testa att springa ett litet varv runt Retiro parken för att bli av med alla extra kalorier som intogs i Navaluenga. En av deras specialiteter är förresten en aperitivo som heter "patatas machaconas", "patatas machacadas" (mosade potatisar) eller "patatas secas"(torra potatisar). Kärt barn har många namn... Det är ivarje fall en aperitivo (skillnaden mellan tapas och aperitivo är att tapas är större storlek och ej gratis) du får gratis när du dricker en öl eller ett vin. Patatas secas är just mosad potatis och pricken över i:et är några bitar svinsvål. Smaskens! Ibland får du till och med lite hår på dem ifall du har tur...