...och det är tydligen jag med!!!

...tack vare mig! Eller ivarje fall min jobbarkompis som sitter precis bakom mig på jobbet. Det var inte jag som valde vilka ord och meningar hon skulle lära sig utan hon bad mig skriva upp just dessa. Jag undrar vad hon planerar att göra med dessa svenska kunskaper i framtiden..?

...finns det här, speciellt ifall du inte har något statusyrke.

Här i Madrid har jag jobbat med lite allt möjligt. Jag flyttade hit redan då jag var 19 år och bodde hos en spansk familj och jobbade som au-pair. Efter mindre än ett år flyttade jag ut. Jag hade tröttnat på att bo i en familj.

Familjen var underbar, men jag ville testa mina "vingar". Familjen var helt fantastisk under de 10 månader som jag bodde hos dem. Jag fick t.ex. en 10-dagars resa betald till Ibiza som födelsedagspresent! När jag flyttade sade de att de var jättenöjda med att ha haft en svenska som au-pair. De sade att jag var den au-pair som hade festat mest, men även den som hade varit ärligast jämför med alla au-pairer de haft tidigare... Icke illa, festprisse nr 1 och ärlig som bara den.

Jag stack ivarje fall och flyttade ihop med en norsk tjej och en japanska. Jag jobbade länge som bartender, servitris och affärsbiträde osv. Tills en dag, då jag tröttnade på det och ville testa ifall jag hade någon hjärna. ;-) Jag utbildade mig på Universitetet och nu jobbar jag med IT.

Bytet av jobb gjorde stoooooor skillnad, inte hos mig för jag är den samma gamla vanliga jag. Men jisses vilken skillnad det blev på reaktionerna hos spanjorerna.

För spanjorer är det väldigt viktigt att du har studerat på Universitet och arbetar med "statusyrken". Jag minns tydligt hur jag reagerade över skillnaden på bemötandet när man presenterades för folk på fester, middagar osv.

Här i Madrid frågas det nästan alltid "...och vad jobbar du med?" och när jag var yngre "...och vad har du studerat?"

När jag var servitris/bartender osv. blev reaktionen alltid: "Jaha..." Nu blir reaktionen helt annorlunda. Jag får aldrig känslan av att någon ser ned på en som det kunde kännas förr. Hemskt men tyvärr är det så.

Fast det kanske inte var pga av yrket utan den "polska" blonderingen som var orsaken, he, he. Ni får "äran" att se ett foto som togs för typ hundra år sedan i Benidorm (jaaaa, jag vet, hemskaste stranden i Spanien. Men vi var fattiga på den tiden och en kompis farsa hade lägenhet där, ha, ha). Jag tror kortet togs runt 1996!

...igår av en taxichaffis som stod mitt i gatan med ryggen mot trafiken när jag tutade för att han skulle flytta på sig och inte bli överkörd.

"Hija de puta!!!" (dotter av hora, dvs. horunge), fick jag till svar.

Sedan gick han och lutade sig mot sin parkerade taxi och fortsatte lugnt att röka vidare på sin joint...

...och jag insåg att semestern var över och att jag är tillbaka i Madrid. Innan jag körde vidare så svarade jag honom:

"...¿y tu, con que derecho te crees que me puedes llamar hija puta cuando lo unico que he hecho es avisarte que vienen coches? ¡Te debería haber A T R O P E L L A D O!"

(...och du, med vilken rätt tror du att du kan kalla mig för horunge när det enda jag har gjort är att göra dig medveten om att det kommer bilar? Jag borde ha K Ö R T Ö V E R D I G!)

Sedan körde jag vidare och insåg hur bra semestern har varit för mig och hur lugn och sansad den har lyckats göra mig. Jag förolämpade honom inte ens...

...på grund av en video som ett svenskt program som heter Svenska Ögon gjort med Johan Hellström som programledare. Där finns en parodi på spanjorerna och hur de arbetar.



Man kunde läsa om videon i en av de största dagstidningarna, El Mundo. Läs artikeln här.

Fler artiklar: Klicka här

Reaktionerna lät sig inte vänta och det har fullkomligt exploderat i kommentarer på youtube, twitter etc. Det är inte snälla kommentarer direkt.

Twitter kommentarer

Dani hämnas i tv-programmet "Sé lo que hicistes": Klicka här

Alla jag känner tycker att videon från Svenska ögon har rätt. Tyvärr är Spanien ett av de länder där man arbetar flest arbetstimmar, men är minst produktiv.

Jag måste erkänna att jag tycker också att allt de säger i videon stämmer. Man kan gå och äta lunch i 1.5 - 2 timmar, men det brukar vara svårt att äta sin lunch snabbare då det är en 3-rätters lunch man äter. Sedan går man och fikar på morgonen tillsammans med alla jobbarkompisarna. Man förväntas aldrig gå hem före chefen. Man förväntas jobba extra minst 1-2 timmar varje dag och gratis. I och med att man aldrig förväntas gå hem sin vanliga tid blir det nog lätt så att man tar längre rast, lunch eller snackar i korridorerna. Annars blir det ohållbart för de flesta att klara av att vara på jobbet i 10 timmar...

Javisst, i andra länder äter de lunch på 20 minuter och tar ingen kafferast, på sin höjd hämtar de en kopp kaffe. Men då tittar inte chefen snett på en heller när de går hem vid en normal tid. De vet att de inte har fått ett stort kryss ritat över sig vilket betyder att du kan glömma löneförhöjning eller att få en bättre position.

Det finns kurser för chefer här i Spanien där de visar hur chefen skall gå fram till nån som är på väg hem och pressa denne psykologiskt så att de stannar längre (gratis naturligtvis). De börjar fråga ifall allt är inlämnat och ifall de inte kan göra klart en grej till. Jag svär att det existerar! Jag var själv vittne till detta nästan varje dag på ett av mina tidigare jobb och en chef berättade om kursen för mig.

Spanjorer är inte lata. Jag har ivarje fall inte fått den uppfattningen. Min åsikt är att de är kapabla att hålla på med flera saker samtidigt och jobbar snabbt...när de vill såklart! :-)

Består som sagt oftast av en cafe (espresso) eller cafe con leche (espresso med mjölk) och något sött till. Bara kaffet väljs av majoriteten av dem som jag arbetar med. Min sambo "el gato" går steget längre och äter luft, dvs ingenting alls.

Är det helg och folk har med tid kanske de slår till och äter "churros" eller "porras" (friterad deg i olika storlekar) con chocolate eller med kaffet. Nämnas borde kanske att chokladen är som en tjock sås istället för våran O'boy. Jag har aldrig lyckats tycka om den chokladen som man får med sina churros. Den är för söt och man blir enbart törstig av den.

Här har de ett annat märke för chokladdryck ,som man verkligen kan dricka, som de är lika stolta över som vi över våran O'boy. Cola Cao heter den allra populäraste chokladdrycken här. Du vet att du är ny i Spanien när du häller i chokladpulvret i mjölken och pulvret lägger sig ovanpå och flyter. Har du kommit till det här stadiet så kan du glömma att du kommer att lyckats tvinga ned det satans pulvret under ytan. Det är fullkomligt omöjligt att ens lyckas blöta ned det. Du kan lika gärna hälla ut det och börja om. Du vet däremot att du har bott i Spanien länge när du gör som spanjorerna och först häller i pulvret i botten av muggen, häller på några droppar mjölk, rör om till en klibbig smet, för att sedan hälla på resten av mjölken. Dock brukar det alltid bli kvar några "bomber" som är blöta utanpå och fulla av helt torrt pulver inuti som sprängs i munnen.

Vid min anmärkning om att det var märkligt att spanjorerna inte kunde göra en ordentlig chokladdryck, som faktiskt går att kalla dryck då pulvret smälter samman med mjölken och bildar en chokladsmak fick jag till svar av min sambo "el gato": "Då förloras ju det bästa med Cola Cao, det torra pulvret som alla spanjorer älskar. Alla har dessutom sina egna metoder för att blanda och nivåer av hur klumparna skall vara."

Jahapp, man kanske inte har bott här tillräckligt länge ändå för jag blandar så att allt blir blött och har fortfarande inte lärt mig att uppskatta känslan av torrt chokladpulver i munnen...

Jag tar tillbaka det jag sade igår om att ingen spanjor solar. Vissa passar på så fort solen kommer fram...

När jag sprang till metron för att gå till sjukgymnasten så var det 16 grader ute. Jag hade ju naturligtvis på mig min vinterjacka, tjock tröja och halsduk. Det var först när jag kom fram till ingången till metron som jag insåg att det var riktigt varmt. Efter sjukgymnasten åkte jag till Plaza Colon och satte mig på Starbucks på calle Genova och det var fullt med folk på uteserveringarna. Jag har dock bott för länge här och sätter mig inte på en uteservering förrän det är minst 25 grader varmt annars fryser jag...

På jobbet får jag ständigt höra kommentarer som "Tu que eres del Norte no deberías tener frio, ¿no?" (Du som kommer från Norr borde ju inte frysa, eller?). Sanningen är att jag fryser mer här i Madrid än jag någonsin gjorde i Sverige. Min teori är att byggnaderna är sämre isolerade här och man är jämt och ständigt "en la calle" (ute på gatan, dvs barer, cafeer etc.). I Sverige undvek jag systematiskt att befinna mig utomhus eller utanför täcket i soffan om termometern visade på mindre än 5 grader...typ.

Första året i Madrid satt jag jämt och ständigt ute på uteserveringarna eller låg vid poolen. Man märker att man har bott i Madrid länge när man är blek året om tills man har sina 2 veckors semester på sommaren och åker till "la playa" (stranden). I Madrid solar man inte...det är för varmt och ingen madrileño/-a skulle ens komma på tanken att sätta sig på en uteservering för att sola.

Själv går jag tryckt mot husväggarna i skuggan eftersom det är svalast när temperaturerna stiger över 27 grader. Jag måste erkänna att det är ganska skönt att slippa hysterin med att alltid behöva vara solbränd och fräsch året om som finns i Sverige. Här är jag ivarje fall "brunare" än min sambo "el gato" som är spanjor. Han såsom många andra spanjorer har det som kosmetika företagen kallar för "olivfärgad hud" och de blir faktiskt nästan gröna i ansiktet under vintern pga att de är så bleka. Min nyans kanske inte riktigt är brun under vintern utan en snarare grisrosa nyans...men den ser ivarje fall bättre ut än den illamående gröna nyansen! ;-)