About me
My name is Marina. I’m a madrileña (resident of Madrid), runner, trailrunner and now ultratrail runner. This blog is going through a "facelift" so please forgive the mess here....
Visitors come from...
Social Media
Blåmärken det nya tatueringsmodet i Madrid...
/
2 Comments
...i sommar?
Det hoppas ivarje fall jag att det blir för det här med att behöva ta en spruta i magen varje dag lämnar sina spår efter sig... När de sade på sjukhuset att jag var tvungen att ta en spruta varje kväll var min reaktion:
"¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿QUÉ???????????????????, repite por favor."
(VAD?????????????????????, säg det igen är du snäll.)
¡¡¡¿¿¿Que YO voy a inyectarme yo solita en la TRIPA cada noche???!!!
(Att JAG skall ta en spruta helt själv varje kväll i MAGEN???!!!)
Jag som är totalt okapabel att se på när de tar blodprov eller ger mig någon spruta överhuvudtaget. Jag tittar alltid bort eller blundar. Jag är inte direkt rädd, men jag tycker att det är äckligt eller snarare så att jag får kalla rysningar av bara tanken på att nålen går igenom huden. Jag och sambon "el gato" titta på varandra när sjukskötaren på sjukhuset nickade och sade att det var jättelätt och visade hur det skulle gå till (jag tittade inte när han stack mig utan innan då han förklarade). Sambon råkar tycka likadant som jag när det kommer till sprutor, så vi bara skakade på huvudet och tyckte att det här skulle aldrig gå. Det gjorde dessutom jätteont på sjukhuset när jag fick sprutan. Inte själva sticket när nålen går in utan när medicinen sprutas in för den liksom bränns. Det gör ont nästan en halvtimme efteråt dessutom.
Medicinen är för att risken att man skall få blodproppar minskar i och med att det är meningen att jag skall ligga helt stilla i 7-10 dagar och dessutom har benet i gips. Här i Spanien får man numera alltid denna medicin ifall man har blivit ordinerad "reposo" (vila, dvs. stillaliggande). Min sambo "el gato" är härmed min "officiella" sjukskötare och min "heroe" (hjälte)!
Jag kände mig totalt okapabel att sticka mig själv efter den inte så himla angenäma erfarenheten från sjukhuset. Men sambon skötte detta galant! Jag kände knappt av sticket och inte så himla mycket av vätskan när den kom in för den delen heller. Första kvällen...de andra kvällarna har det inte gått lika bra. Ena kvällen låg jag ned helt och hållet utan att tänka på att då får man tag i mindre fett = mer smärta! Aj, det gjorde ont! Jag har hitills inte fått några fler blåmärken, men av sticket idag tror jag att jag får ett minne för det slutade inte att blöda förrän ganska långt efteråt.
About Post Author
Por Dios Amiga!!! Detta är ju helt craaazy... Men snart borde det ju vara slut? Stryka, mod och choklad fudge tårta önskar jag dig!!!
SvaraRadera@Karlavagnen: Ha, ha...eller hur?! Fast sambon börjar kunna det här nu. Istället för blamärken far jag nu prickar (ganska stora dock) pa magen :-). Inget mer att äta tack, ha, ha...det är det enda jag gör just nu! ;-)
SvaraRadera