...när det gäller att springa på snö! 

...eftersom vi vill få dem att springa på snö!!!


Nästa helg kör vi Snow Trail 2 Heaven loppet uppe i Spanska Pyreneerna. Ett lopp på 10 kilometer som springs på snö. På S N Ö?!!! De är inte vana vid något sådant.

"Men hur gör man?", frågar de oroligt. "Man springer...", svarar vi. "Men vad skall man ha för material? Är det specialla skor? Spikar etc.? Och vilka kläder skall jag ha på mig?". En liten kulturkrock kan man säga.

Jag har blivit intervjuad i olika radiointervjuer på sistonde och alla frågar väldigt mycket om detta just nu. Hur det egentligen går till om man springer på ett speciellt sätt. Inget speciellt sätt förutom att det kanske är lite tyngre och lite halare såklart. Man bör ju naturligtvis ha "trail running" skor som har lite bättre grepp och med Gore Tex material som skyddar mot fukt. Sedan kan de som vill ha "crampones", dvs. stegjärn ifall de vill.

Vi har ett gäng modiga spanjorer (många kommer från Valencia och Katalonien) som skall springa nästa helg. Starten går klockan 9:00 och detta skall bli kul att se och en riktig upplevelse! Som jag brukar tjata om i radiointervjuerna: "I Sverige så lurar man barnen att gå ut och leka oavsett väder, genom att säga: ¡No hay mal tiempo, solo ropa inadecuada! (Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder)".

Bor du i Spanien och vill passa på att springa (det är röd dag på Torsdag, 19:e Mars på många ställen, dvs. lååånghelg), så kan du fortfarande skriva in dig här. Kan du spanska och vill komma som voluntär kan du skriva in dig här.

För er som kan spanska och vill lyssna på en radiointervju som jag har gjort kan lyssna på den här. Skratta inte för mycket åt min egentillverkade accent (som inte alls är svensk konstigt nog) och mina fel. Jag skyller både accenten och felen på att jag pratar engelska på jobbet non-stop och svenska hemma. 

...alltså drömmen om att jag skulle organisera inte bara ett utan två trail lopp i September månad. Dessa lopp är en del av Trail 2 Heavens "Pirineos Series" som är 4 olika traillopp per år där dessa två lopp är de största.


Den 13:e September gick de 2 loppen av stapeln. Klockan 9:00 började ultra-trail loppet på 46 km och klockan 10:00 gick starten för loppet på 25 km. Starten för båda loppen var inne i Naturparken Posets-Maladeta.

Vi hade strålande solsken, hela dagen! Jag är uppriktigt glad för att det var så fint väder för löparnas skull för upplevelsen är inte den samma ifall det är dåligt väder. Sedan hjälper ju fint väder till för att det skall bli mindre farligt för löparna och färre skador under loppet.




Här kan ni kika pa en video som hotellet där starten gick har gjorde åt oss. Det är starten för det kortare loppet på 25 kilometer som man ser. I slutet på videon ser man en vätskekontroll som fanns vid hotellet.
Loppet på 46 km korsar gränsen mot Frankrike och är det dåligt väder, så kan det vara dimmigt och då ser man inte glaciärsjöarna som man springer förbi inne i Frankrike. Den synen är verkligen något man inte glömmer i första taget. Den tar riktigt andan ur en... De andra vyerna under loppet går inte av för några hackor de heller.

Våra kompisar har verkligen ställt upp för oss och har kämpat sig fram i det långa loppet. Det är kompisar det! De som springer vårt lopp på 46 km för att vi skulle ha några löpare.

8 kompisar ställde upp och sprang. Massor av kompisar, kompisars släktingar och bekanta ställde dessutom upp som funktionärer. Jag kommer aldrig någonsin att kunna glömma all denna hjälp och allt stöd vi har fått från dem. Jag är för evigt tacksam.

Då skall du kika på denna video om Benasque dalen som har det passande namnet "Benasque, un lugar para soñar" (Benasque, en plats att drömma om).

...faktiskt.

Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.

För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".

Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.

Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
Vilken lättnad när jag kom över till "säker" mark som bestod av stenar som rasade nedåt hela tiden. Resten av dagen så var jag allt lite skakis och lovade mig själv att jag aldrig, aldrig gör om något likande igen. Säkerheten går först!
Träffade på nya kompisar, lite får var ivägen.
Till säkerheten uppe i bergen så behöver man inte bara rätt utrustning i form av stegjärn och stavar. Kläder, tillräckligt med dryck och mat är också väldigt viktigt. Vädret uppe på höga höjder förändras väldigt snabbt och det kan bli riktigt farligt ifall du inte har rätt utrustning med dig.

Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.

Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.

...och jag hinner knappt med att andas. Bloggen blir lidande tyvärr.

Det kommer nog fortsätta att vara på detta sätt tills efter den 13:e September då trail running lopp går av stapeln på en och samma dag! Det är mycket att organisera kan jag lova. Runt 250-300 deltagare och 50 voluntärer och allt det andra runt omkring (material, tillstånd, polis, politiker, jakten på sponsorer, tidningar osv.)  Men gud så kul samtidigt!!!

Jag trodde inte att människan kunde sova så här lite faktiskt...men det går. För er som inte vet så har jag ju fortfarande kvar mitt "riktiga" jobb som jag kallar det. Och det är tufft! Mitt jobb är inte ett jobb där man kan sitta och slappa direkt. Är med i ett globalt projekt just nu med helt galna deadlines dessutom.

Om ni är nyfikna på att läsa mer om loppen kan ni läsa på webbsidan, facebook och twitter. Mitt Instagramkonto är nog det som uppdateras oftast, det kan ni hitta här.

Här bjuder jag er på lite fina bilder från mitt paradis på jorden, dvs. Spanska Pyreneerna.

Nu kan ni anmäla er till ett av mina traillopp i September i år! Ett av loppen är på 46 kilometer och ett på 25 kilometer i fantastiska omgivningar i Spanska Pyreneerna.


Anmälan görs här: www.deporticket.com/dpk-detalle-evento/evento/309-trail-to-heaven

Här kan du läsa mer om loppen i September

Kan det bli bättre? Underbara omgivningar, uppe i de Spanska Pyreneernas berg och dessutom besöker du 2 länder under loppets gång, Frankrike och Spanien!




Om du bestämmer dig för att komma hit och springa så kan du maila oss ifall du behöver hjälp med tips om boende eller hur du tar dig till dalen. Maila hit: trail2heaven@gmail.com

Du hittar även oss på Facebook och Twitter.