...för att vi ringer varandra varje dag när vi är på jobbet (dvs. på varsitt håll).

Vi ringer varandra minst en gång per dag, men ibland blir det 3-4 ggr / dag. Vi sitter inte och snackar i evigheter. Ibland är det på lunchen man ringer, men oftast är det när jag skall in på toa och kissa. Okej, jag erkänner oftast är det när jag sitter och kissar... Ni vet väl spanska ordspråket:

"Donde hay confianza da asco"

(Där det finns förtroende så blir det äckligt, dvs. menas egentligen att man gör saker man inte borde när man känner varandra för väl. Ibland menas att man utnyttjar situationen)

Anledningen till att vi ringer är mest för att kolla läget med varandra, hur dagen går för den andra, påminna om sånt som måste göras som man kommer på, berätta nåt kul som har hänt eller bara för att säga att vi älskar varandra.

Är detta verkligen så konstigt? Det kanske är nåt typiskt svenskt som man inte gör här i Spanien? Man kanske inte ens gör så i Sverige?

En enda arbetskamrat brukar göra ett missat samtal till sin kille för att tala om att hon har kommit fram till jobbet...det var det enda nån på hans jobb gjorde. Konstigt tycker jag och kylig relation eller är det vi som är helt "locos"?!