...ialla fall enligt Khadaffis (Muammar al-Gaddafi) uppfattning om vad en diktatur är och vad han sade till Stina Dabrowski i en intervju...

Se själva hur spanska valresultatet blev:

...

Bilden tagen från denna roliga blogg: "tumanobajomifalda"

...för hur skall det gå nu med pepparkakor som inte är Annas pepparkakor och Julmust som inte är från Spendrups?!!

INGEN ALADDINASK fanns det heller för de har inte tagit in dem i år. IKEA har tydligen slutat sälja varor som inte är deras egna så det fanns ingen senapssill från Abba heller... :-(

...som vanligt i förra veckan. Det hade jag visst inte berättat för er?

Vi var på restaurangen "La Viridana" förstås, var annars blir man nästan mördad av för mycket mat? ;-)

Vi hade beställt 2 förrätter var att dela på sinsemellan. In fick vi var och en 5 (!) förrätter.

Vi slurpade oss igenom en soppa med "centollo antártica", dvs. "spindel-krabba" påstår översättningen att den heter...men jag tror nog mer på "Kungskrabba från Antarktis".Sedan fick vi ett spett med "presa iberica" (hm..kött på svenska..jag ger upp med översättningen) som hade som en röra av grönsaker till (dvs. pisto på spanska så vet ni vad jag menar för er som bor i Spanien, dock med lite fiiinare grönsaker).Efter det tuggade vi på en pasta med pestosås som hade basilikan utbytt till nån jätteovanlig ört från någonstans i Sydamerika och med bläckfiskbitar.Efter dessa 3 "bjudförrätter" kom då äntligen en av de förrätter vi hade beställt, nämligen lönnrökt "foie, micuit" (gåslever) på vaniljdoftande briochebröd och chutney gjord på bittra apelsiner tillsammans med ett glas med vin (Othegraven, Auslese 2002).Vid det här laget var jag proppmätt. Då kom nästa förrätt, ägg på en sås gjord av gåslever och Karl Johan svamp med riven svart tryffel över...och det vore ju synd att missa en sådan lyxig rätt. Eller hur?Jag glömde nämna att vi också fick ett fat med nån sorts brödbollar fyllda med ost. Ja, ni vet, den sorten som man inte alls blir mätt av.

Vi var lika korkade som vanligt och hade ju naturligtvis beställt in lättsmälta varmrätter...icke! Kött till varmrätt blev det för oss båda.

Efterrätt blev det naturligtvis inte. Jag knaprade tappert på den hemgjorda chokladtryffeln som det bjöds på tillsammans med minipersikor i vin.









Efter denna pärs så rullade vi ut från restaurangen så värdigt vi bara kunde övertygade om att Abraham fortfarande tror att vi arbetar som matkritiker på nån världskänd tidning eller att han i hemlighet är förälskad i oss båda två.

Eller de kanske bara har slagit vad inne i köket om vad vår gräns ligger för hur mycket vi kan proppa i oss på under en och samma middag? Vem vet? Men imponerade av vår matsmälningskapacitet är de nog!

...är att vi lever på 2000-talet! Tack och lov för att Internet existerar och att man kan beställa hem sina varor via nätet och slipper ta sig till matvaruaffären.

Nästan alla stora matvaruaffärer erbjuder dig att beställa via nätet. Jag har hitills bara beställt från Carrefour då och då.

Idag passade det mig alldeles utmärkt eftersom jag fortfarande är sjuk. Jag har ivarje fall börjat knapra på antibiotika och fått några andra mediciner nu. Jag håller tummarna för att jag blir bättre snart och svarar på frågan om hur jag mår:

"¡Mejor que ayer pero peor que mañana!"

(Bättre än igår men sämre än imorgon!)

...kanske är som i denna vits:


Tre spanska killar gifte sig med varsin tjej.

Den första gifte sig med en ryska och sade till henne:

"När jag kommer hem från jobbet ska huset vara städat och klart."

Första dagen såg han inte någonting, men andra dagen var huset städat och fint.



Andre killen gifte sig med en spanjorska och sade till henne:

"När jag kommer hem ska huset vara städat och tvätten fixad."

Första dagen såg han inte någonting och inte den andra dagen heller men den tredje dagen var allt klart och fint.



Tredje killen gifte sig med en svenska och han sade åt henne:

"När jag kommer hem ska huset vara städat, tvätten fixad och maten stå på bordet."

Första dagen såg han inte någonting och inte andra eller tredje dagen heller, men på fjärde dagen kunde han se lite grann på vänster öga och röra högerhanden så pass mycket att han kunde göra sig en macka...

Ha, ha...:-)

Vitsen är "stulen" fran Annie hs blog och omgjord av mig.

...nja, det beror på ifall man vill visa den "riktiga" tapasstaden Madrid. Alltså den som spanjorerna älskar, dit Madridborna går, dvs. den som oftast brukar ratas av svenskar eller utlänningar överhuvudtaget pga av att det oftast är de äldsta, sjaskigaste och fulaste ställena som är populärast bland riktiga "madrileños" (madridbor).

Min topplista består av dessa ställen:

1) Casa Dani
Mitt i en marknad, "Mercado de La Paz" på gatan Ayala nummer 28, alltså en matmarknad. Hit går man om man vill uppleva det riktiga Spanien och vardagslivet. Man går hit för en aperitivo innan lunch och stannar kvar och äter lunch. Inget för svenskar eller "guiris" som inte kan spanska eller som är blyga. De pratar inget annat än spanska här. Men är du en sån som i hemlighet älskar att lyssna på madridbornas gnabbande och jargong så är det här det rätta stället för dig. Personalen driver med varandra och kunderna. Varning: Detta ställe blir det trångt i, dvs. spanjorer älskar stället, och du måste trängas i baren. Men just det är ju charmen. Förvarna ditt svenska sällskap om att det är normalt att slänga skräpet på golvet... De har världens bästa "tortilla" (ni vet, en sån som fortfarande är blöt inuti). Läs mer här om ett av mina besök där.

2) La Castela
Snobbigare stil, men dock en bar där man står upp och äter. Ganska dyr. Hit kan man gå på kvällarna också. Mindre folk mitt i veckan. Här dricker man även vin till tapasen. Rekommenderas: Milhojas de ventresca eller tarta de ventresca, minns ej namnet, men står på tavlorna på väggen. Läs mer här om mitt besök på det stället. Ligger på Doctor Castelo 22.

3) La Montería
I samma stil som den ovan fast mer köttiga tapas. De tillhör samma ägare och ligger väldigt nära varandra. Den ligger runt hörnet faktiskt på calle Lope de Rueda 35.

3) La Dolores
Ligger bakom hotell Palace på Plaza de Jesús 4. Ett klassiskt tapasställe i Madrid. Väldigt gammal bar som har funnits i över 100 år eller längre tror jag. Hit kan du komma ifall du inte är så duktig på spanska. De kan ingen engelska, men är lite mer vana vid att någon turist slinker in som har hamnat på villovägar typ. Man kan också peka på det man vill ha av deras "canapes" (minimackor)som ligger upplagda i baren. Jamón de pato rekommenderas, dvs. ankskinka som man får med bröd med krossad tomat på. Här kan du läsa mera.

4) La Paloma
Fult, lysrör i taket och skitigt på golvet, men ack så goda grillade räkor! Även denna är en riktig klassiker i Madrid. Gillar du skaldjur så bara mååååste du komma hit. Säg "una doble" som de riktiga "madrileños" gör så får du 12 stycken grillade räkor på ett fat. Ligger på calle Toledo nummer 85. Läs även här om vad jag tycker om stället.

5) Casa Dani
Ej samma som den andra överst i listan. Denna bar är en traditionell, gammal fin bar. Hit kommer man för att för att käka lite ost, chorizo eller cecina och dricka antingen cañas (små öl i glas) eller vin i glas. Inga finesser med vinet här dock. Klara puckar men goda tapas. Dock väldigt få på deras lista men gott, gott, GOTT. Min tidigare åsikt här. Ligger på Calatrava gatan nummer 11. Det står Vinos på skylten utanför, ej Casa Dani.

...och det är inget skämt.

Spanska porrstjärnan Nacho Vidal har gjort en identisk avgjutning av sin penis och skall nu sälja denna parfym som lanseras den 22:a December. 5% av intäkterna går till en välgörenhetsorganisation som stödjer kampen mot Aids.

Parfymen har det passande namnet 25 by Nacho Vidal....ha, ha.

Läs mer här (på spanska)

...för var annars beställer man en "vegetarisk lasagne" och får in en lasagne med spenat, skinka och köttfärs?!!

Nu är jag inte vegetarian men jag har kompisar som är det och bor här i Madrid. De brukar ha riktigt svårt att hitta helt vegetariska alternativ ifall de inte befinner sig på en av de få vegetariska restauranger som finns i Madrid. Om de beställer in en "vegetarisk" sallad eller sandwich så innehåller de oftast tonfisk... När de sedan påpekar detta för servitören får de oftast till svar:

"Ja? Men det är ju tonfisk"

Ungefär som tonfisk vore en grönsak här i Spanien.

...alltså min "adoptivmormors" operation (infekterat sår som måste öppnas upp och rengöras) och min andra influensa på 3 veckor. Typiskt att detta händer nu när mormor redan var igång och lyckades gå med rullatorn fram till korridoren från hennes rum, vilket betyder att hon var nära på att bli utskriven. Nu väntar minst 2 veckor till på sjukhuset... :-(

Uppdateringar följer, när jag har hostat och nyst klart...

...det vet jag för julbelysningen har satts upp och katterna fryser hemma. Ja, och att jag har min andra förkylning/influensa på 3 veckor. Nån slags infektion i halsen.

Katterna ligger envist nedbäddade nära elementet och går enbart upp för att gå och äta eller gå på toa. Jag sitter brevid vid skrivbordet och jobbar hemifrån medans jag slänger avundsjuka blickar på dem då och då.

...för att vi ringer varandra varje dag när vi är på jobbet (dvs. på varsitt håll).

Vi ringer varandra minst en gång per dag, men ibland blir det 3-4 ggr / dag. Vi sitter inte och snackar i evigheter. Ibland är det på lunchen man ringer, men oftast är det när jag skall in på toa och kissa. Okej, jag erkänner oftast är det när jag sitter och kissar... Ni vet väl spanska ordspråket:

"Donde hay confianza da asco"

(Där det finns förtroende så blir det äckligt, dvs. menas egentligen att man gör saker man inte borde när man känner varandra för väl. Ibland menas att man utnyttjar situationen)

Anledningen till att vi ringer är mest för att kolla läget med varandra, hur dagen går för den andra, påminna om sånt som måste göras som man kommer på, berätta nåt kul som har hänt eller bara för att säga att vi älskar varandra.

Är detta verkligen så konstigt? Det kanske är nåt typiskt svenskt som man inte gör här i Spanien? Man kanske inte ens gör så i Sverige?

En enda arbetskamrat brukar göra ett missat samtal till sin kille för att tala om att hon har kommit fram till jobbet...det var det enda nån på hans jobb gjorde. Konstigt tycker jag och kylig relation eller är det vi som är helt "locos"?!

...som jag och sambon "el gato" lyckades gå till Blockbuster för många år sedan och hyra om och om igen. Inte för att vi tyckte den var vidare bra utan för att vi av nån märklig anledning alltid lyckades glömma bort att vi redan hade sett den.

Varje gång vi satte oss i soffan och satte på filmen så satt vi förväntansfulla i några minuter tills vi samtidigt stönade:

"Åh NEJ!!!!! INTE IGEN NU IGEN!!!! "


Så kan det gå när två personer har hjärnsläpp, inga hjärnceller, tillfällig Alzheimer och noll minne samtidigt och om och om igen...

Jag kom att tänka på detta för jag läste precis på nån blogg om att den bloggaren klassade den filmen som sin favoritfilm. Jag reagerade över titeln och tänkte:

"Ah, den filmtiteln känner jag igen. Det är en film jag inte har sett och borde se...", tills jag upptäckte mitt misstag!

Jag säger bara..."A goldfish memory is always a goldfish memory"

...det tycker sambon "el gato" är en jättebra idé som han då och då försöker övertyga mig om.

Han tjatar om att jag som ändå tjänar tillräckligt för oss båda borde pensionera honom så han kan bli min hemmaman. Han lovar att ge mig frukost varje morgon, göra min lunchlåda, städa, diska och sedan göra middagen och vänta på mig naken med bara förklädet på typ...ha, ha.

Iförrigår övervägde jag nästan detta alternativ när han fick för sig att han skulle baka muffins. Vad gott med muffins med hallon och choklad i! De växte inte så mycket på höjden men de smakade underbart. Någon sade till mig att man skall lämna degen i en timme så att den får jäsa, men det stod det inte något om i receptet. Sambon följde svenska recept som han hade hittat på Internet.

Snacka om att hans arbetskamrater blev paffa när han dök upp på jobbet och bjöd på hembakade (av honom) muffins. Inte så vanligt i Spanien direkt...att en spansk "macho" gör sånt. Vissa av hans jobbarkompisar tror fortfarande att han hade köpt dem och inte själv bakat...

Tack och lov för att "min" spanjor inte är som alla andra spanjorer!!!

...smaskens! I år fick vi på jobbet välja vilken version vi ville ha bland 3 olika varianter. Jag valde den med skinkan för vad är väl en spansk "Cesta de Navidad" utan skinka?

Det är tradition här i Spanien att arbetena ger de anställda en Julkorg fylld med typiska sötsaker som hör Julen hemma t.ex. turrón. Man får oftast även olika charkuterivaror som chorizo och liknande. Det brukar även finnas ett vitt vin, ett rött och cava (spanska varianten på champagne) med i "korgen".

Jag är nöjd med min i år för jag fick en massa gourmet marmelader typ tomatmarmelad, sockrad lökmarmelad och en gjord på violettblommor tillsammans med gåslever och dylikt.

Läs om förra årets Julkorg

...kanske "La Castela" serverar, men jag säger bara aaaaaaaaaaaaaaahhh så GOTT!!! Trots priset så är det värt det.

Restaurangen är kanske inte nåt att hurra för. Hit går man för att stå upp och trängas i baren eller runt omkring där man får plats.

Detta ställe ligger på gränsen till Madrids snobbigaste stadsdel "Salamanca" och det märks...på de som besöker baren. Fast det är inget ställe man går för att visa upp sig. Hit går man för att äta gott och dricka "cañas" (små öl) eller vin.

De tapas jag åt sist var på gränsen till fullkomlighet. Hade jag suttit hemma själv i soffan så hade jag antagligen slickat tallriken ren utan att skämmas...

Det som ser ut som en tårta heter nåt i stil med "Milhojas de ventresca" eller dylikt. Den måste ni testa! Var inte rädda för att mosa sönder den och äta allt huller om buller! Smaskens... Tapasen med gröna sparrisen är "Habitas, jamón y trigueros" och smakade underbart. Sambon "el gato" var väldigt, väldigt imponerad över oxsvansen "rabo de toro" och ansåg att "...det var den bästa som han hade ätit i hela sitt liv!"















Det är en enda servitör "ute på golvet" (dvs utanför baren) som serverar och han är verkligen ett proffs. Han har koll på allt och alla, tar betalt när du är klar (trots fullsatt bar) och skämtar och har sig under tiden. Det var länge sedan jag såg en så professionell servitör. En stolthet för den yrkeskåren är han.

...min alltså. Jag har många bloggkärlekar till dem som finns ute i cybervärlden. De kommer och går, men vissa består. Till dessa tillhör dessa bloggar som jag listar här nedanför. Vissa av dem läser jag för att få inspiration för de är så vackra, andra för att de bor på ställen jag skulle vilja bo på, andra för att få garva och en del för att de får en att tänka efter.

Belissima lever mellan Altea (Spanien), Luleå och New York. Förutom att hon har väldigt bra smak när det gäller inredning och kläder så är hennes lilla hund Coco helt oslagbar!

Förutom att Parislisa verkar vara en jättegullig tjej som har bor i Warszawa så bodde hon i Paris innan. Hon är dessutom gift med en Spanjor vilket känns ganska igenkännande. Denna tjej har lyckats få upp mig ur soffan och gå ut och springa oftare tack vare träningspakten som jag fick vara med i.


Cancel Sunday är en av de personer som många gånger får mig att garva högt pga hennes sarkasm och träffande beskrivningar när hon beskriver och kritiserar aktuella händelser.


Delikatessen är en ganska fräck typ som jag misstänker kommer från Skandinavien. Hon / han ägnar sig åt att "stjäla" bilder hejvilt från just skandinaviska (mestadels svenska) fastighets- och mäklarwebbsidor. Detta gör ivarje fall så att jag och de spanjorer (bloggen skriven på spanska) slipper leta upp alla dessa underbara hus och lägenheter själva för att få inspiration. Man kanske skulle kunna kalla det för välgörenhetsarbete? Funktionen som denna blogg uppfyller är ju ivarje fall att alla spanjorer inser att skandinavisk inredning är bland det vackraste i världen! ;-)


En stark kvinna som vågar gå sin egen väg och ständigt ifrågasätter normerna är Lady Dahmer. Ibland delar jag hennes åsikt och ibland inte, men jag blir ivarje fall aldrig uttråkad av det hon skriver!


Någon slags hatkärlek har jag till Underbara Clara för jag stör mig ibland något så oerhört på vissa av hennes åsikter som jag många gånger inte alls delar. Vi är nog så olika man kan bli då hon är kristen och går i kyrkan och min religion är "ateismen" som jag brukar säga. Hur som helst så lyckas jag alltid hamna på hennes blogg om och om igen. Det ser ju så himla mysigt ut att bo i stuga (icke för mig dock, skulle få hjärnspel efter en vecka) och allt bakande och pyssel som hon håller på med. Hur som helst så går hon sin egen väg vad folk än säger eller tycker om henne. Hennes hund Melker är ju också för gullig...



Elsa Billgren tillhör även hon kategorin kvinnor som går sin egen väg mot normerna. Jag gillar hennes blogg för att hon är vacker på ett annorlunda sätt, attityden är genompositiv och för alla de vackra bilderna förstås! Sedan har jag alltid älskat secondhand kläder och var annars får man se dessa i mängder? Elsa lever som hon lär och under tiden verkar hon ha skitkul!

...jag var ute och joggade 8 kilometer som medicinering mot min depression som smyger sig på ifall jag inte håller den på avstånd.

Hur som helst så finns det inget bättre än endorfiner mot sånt! Denna vecka har jag lyckats ta mig ut och springa 3 ggr ivarje fall trots alla sjukhusbesök och min envisa förkylning/influensa.

...eller ivarje fall har jag knappt märkt att det närmar sig Jul.

Hela veckan som innehöll 2 lediga dagar pga röda dagar har ägnats åt sjukhusbesök, mer sjukhusbesök, äta, sova och då och då käka ute för att hålla oss båda (sambon "el gato" och mig själv) långt från ett psykiskt sammanbrott typ.

Ibörjan av veckan kämpade jag dessutom mot den envisa influensan som jag har haft i typ 1.5 vecka. De senaste 3 dagarna har jag mått bra igen och har gått ut för att springa 3 ggr. Endorfinerna hjälper mig att inte falla ihop och få psykbryt typ...

Det är bara och bita ihop och kämpa på. Det är lite komiskt att just vi som inte vill ha barn (för att vi inte klarar av att behöva ha nån som är beroende av oss) skall hamna i denna situation igen. Förra året ägnade vi hela sensommaren, hösten och vintern (från Juli månad) till att sitta på sjukhus med sambons mormor och morfar.

Mormorn var inne pga inopererad pacemaker + sen föll hon ur sängen på sjukhuset för ingen hade satt upp räcket. Sjukhuset höll tyst om det och sade inget och efter 48 timmar med bruten höft och klagande blev hon äntligen opererad (felopererad...) och efter det följde över 5 månaders sjukhusvistelse för henne. Morfarn blev sämre och sämre i sin lungcancer medans mormorn var sängliggande. Varje dag satt vi där och matade och höll upp "hinken" för spyorna (eller snarare sagt så var det sambon som gjorde det, jag höll sällskap) och såg morfarn tyna bort samtidigt.

Stressen var outhärdlig och vi var oroliga för hur vi skulle klara av allt ifall morfarn blev inlagd på ett annat sjukhus. Hur gör man när man måste hinna med att arbeta också? Det vi fick uppleva och ta ansvar för är det man brukar göra när man själv är i pensionsåldern och tar hand om ens egna föräldrar. Tyvärr har de ingen annan än min sambo "el gato" (deras barnbarn) och mig själv. Till slut hade vi tur för läkaren var underbar och såg till att mormor och morfar fick vara på samma sjukhus och samma rum in i det sista.

När vi äntligen såg "ljuset" och mormor hade börjat bo in sig" på ålderdomshemmet och vi började få tillbaka våra liv då vi endast besöker henne 3-4 ggr (sambon 3-4 ggr, jag 2-3 ggr) per vecka börjar cirkusen igen...

...hon faller och opereras för höften igen och vi börjar bli experter på spanska sjukhusvistelser typ.

Fotot på granen är taget från utställningen som visas just nu på Goethe institut här i Madrid

...igår kväll tillsammans med ett annat par ("Paxti" och "La Austuriana"). Alla förutom jag klagade och klagade men helt plötsligt var fatet eller vad man skall kalla det för helt tomt. Oj, så konstigt...maten var ju så himla äcklig?!

Själv tyckte jag att varmrätten, som egentligen var 4 olika varmrätter, var god och att det var roligt att sitta och äta med handen. Rörorna var goda (bara enligt mig). Jag håller med om att förrätterna var i tristaste laget. Någon slags fransk omelett som var otroligt smaklös och sedan Samosas (som de indiska restaurangerna brukar ha) som bara innehöll linser trots att vi skulle få hälften med kött.

Restaurangen som heter "Nuria" ligger på Manuela Malasaña gatan nummer 6 ifall ni får för er att testa. Dock måste jag varna er för servicen...vi blev typ "utskällda" 2-3 ggr av servitören (verkade vara chefen eller ägaren) pga att nån käkade med gaffel istället för med handen och att vi skar upp och delade på Samosasen. Sådan service klassar inte ens jag som bra. Men huvudrätterna var goda! Så det så!!! (Ifall sambon "el gato" skulle läsa detta...;-))

De tyckte även att vi inte fick tillräckligt med mat. De var hungriga efteråt och delade på "croquetas", minihamburgare och "langostinos en tempura" + en efterrätt på baren "La Musa" som har jättegod mat. Själv var jag proppmätt efter den etiopiska restaurangen och orkade bara en smakbit av efterrätten. Min sambo "el gato":s och våra vänners åsikt om för lite mat på Nuria bör tas med en nypa salt...de är riktiga matvrak alla 3 och kan äta hur mycket som helst.

...och lämna "Vicente Calderón" arenan.

Kolla in reklamfilmen...ha, ha...en barägare vid gamla arenan ger goda råd till en barägare vid nya arenan:



Läs mer om bytet hos Svenskafans.com här och här

...häromdagen.

Vi satt på restaurang "Esteban" för att käka lunch. Restaurangen var en lite finare, gammaldags restaurang. Brevid oss satt två kvinnor i 45-50 års åldern. Ni vet, de eviga singlarna, dock inte pga av att de valt de själva. Den ena hade en ganska överlägsen attityd mot den andra. Enligt min mening pga alla komplex som hon egentligen försöker dölja typ. Varför är man annars bitter och jävlig mot andra?

Hur som helst så sitter de och kikar i menyn och funderar över vad de skall beställa...

Den ena (hon överlägsna) sitter och skryter lite över vilken fin restaurang hon har tagit med den andra till...

Den andra kvinnan frågar då:

"¿Qué es el Steak tartare?"

(Vad är Steak tartare?)

"Es un chuletón de Buey con salsa tartare", svarade hon den överlägsna med en kaxig attityd som om det vore en självklarhet

(Det är en oxkotlett med tartarsås)

Jag och sambon "el gato" satt och fnissade för oss själva och satt och höll tummarna för att hon skulle beställa in denna rätt "Steak tartare" som är inget mindre än rått kött, dvs råbiff för att få se hennes min som borde ha varit oslagbar! :-)

Tyvärr beställde hon något annat...tyvärr för oss och tur för henne.

...tack och lov för att god mat existerar i Madrid (och att de sjaskigaste ställena alltid har billigaste och godaste lunchen) och att Söndagen bjöd på fint väder och lite fotboll (Atletico mot Rayo Vallecano)...och att vi vann! 3 - 1 !!! Det behövs efter en låååång vecka med mycket sjukhusbesök.