...och jag inser hur skönt det är att jobba hemifrån.
Jag tände lite ljus, drack en kopp te och åt lite tupla-choklad som mamma hade med sig för 2 veckor sedan samt satt och tyckte synd om mig själv.

Min nya chef gillar inte att vi jobbar hemifrån (tvärtemot vad vårt företag tycker, de anser att det är bra), så det är ytterst sällan jag kan göra det nuförtiden ifall jag inte har en väldigt bra ursäkt.

Här satt jag och tyckte synd om mig själv tills jag insåg att jag ivarje fall har ett jobb och dessutom ett välavlönat sådant. Jag borde skämmas att jag sitter och tänker såhär medans en stor del av landets befolkning är arbetslösa (25%) eller kämpar att överleva med skitkontrakt och skitlöner.

Vi har nu gått från "Mileurista" (de som bara tjänar runt 1000 Euro / månad trots universitetsutbildningar, masters (vidareutbildning) och skitkontrakt) till att uttrycket "nimileurista" (inte ens tuseneuro) börjar bli vanligare. Jag känner flera som jobbar med IT och har universitetsutbildning, jobbar i skift (dygnet runt, ena veckan morgon, nästa kväll och nästa natt) och kan flera språk och de tjänar bara 625 Euro / månad!

Allt fler spanjorer drar från Spanien (för gott?) och även på mitt jobb sker det. Vi har turen att vi jobbar för ett multinationellt företag vilket innebär att det är lättare för dem som vill att få jobb inom samma företag fast i andra länder. Just nu känner jag runt 15 spanjorer som har bytt land som jobbar för mitt företag!

I Juli 2011 var den vanligaste lönen bland spanjorer 15 500 Euros / år. Dessa människor tjänade då mellan 625 Euro - 1100 Euro per månad.

Om du vill läsa lite om situationen i Spanien:

För dig som kan spanska:

Generación nimileurista

Yo soy 'mileurista'

España, un país de clase mileurista

¡Quiero ser mileurista!

På engelska:

Spaniards who grew up in boom years now set their goals low

På svenska: Spanjorer flyr landet i jakt på försörjning