Till slut kom vi till restaurangen Ñeru som tillhör en av mina favorit restauranger här i Madrid. Den ligger på calle Bordadores 5. De serverar mat från regionen Austurias i norra Spanien.

Själva restaurangen är ganska ful och väldigt omodern, men det är inte för inredningen man går dit utan för maten som serveras. Det är stora mängder på tallrikarna och jämfört med det man betalar så är det prisvärt. Ñeru är en familjeägd restaurang och pappan Vicente som gick bort 2005 har blivit ganska välkänd genom åren. På restaurangens väggar hänger foton på pappan Vicente för det mesta och olika kändisar (tjurfäktare, fotbollsspelare, sångare, skådisar etc.). Nuförtiden pryds väggarna med foton på hans son och dotter som sköter om stället. Dock jobbar hela familjen där, mamma, farbröder etc.


Jag själv var nog på Ñeru för första gången för 15 år sedan och har under åren blivit en flitig gäst. Det känns lite konstigt att se Vicentes son och dotter sköta stället nu utan pappan i och med att man praktiskt taget har sett dem växa upp under åren. De har alltid hjälpt till i restaurangen redan som små barn.

Denna restaurang rekommenderas till er som inte bor i Madrid och vill uppleva en riktig spansk familjeägd restaurang som INTE några turister hittar till. Här har ni en karta:

Vi hamnade som sagt på Ñeru och där intogs till lunch;mer "queso cabrales", "fritos de pixin" (friterad Marulk), "pastel de cabracho" (tårta gjord på en sorts fisk) och "croquetas de cabrales" (ost kroketter) till förrätt som det dracks "sidra austuriana" (cider från Austurias) till.

Att hälla upp och dricka "sidra austuriana" är en hel konstart här. Man säger att "La sidra debe ser escanciada, tirada desde lo alto para que "rompa" al caer en el vaso" (=cidern bör hällas upp högt ovanifrån så att den "går sönder" när den hamnar i glaset). Detta gör så att det kommer in syre i glaset annars blir smaken för besk. Man skall dessutom inte servera mer än vad som kan drickas upp i en klunk för cidern skall drickas upp direkt annars blir den förstörd. Man brukar använda samma glas till alla som går runt bordet. Var och en får sin egen klunk upphälld varje gång.





Till varmrätt åt halvmaraton löparna en typisk rätt från Austurias som heter "Fabada Austuriana" (Austuriansk Fabada) som är väldigt gott men lite hårdsmält...
Efterrätter intogs NATURLIGTVIS, fattas bara annat! Det åts osttårta och "arroz con leche" (ris med mjölk, som påminner om Ris a la malta fast den serveras kall) och dracks Orujo och Pacharan shotar till. Dessa likörer, Orujon kanske snarare är en typ av brännvin (ivarje fall indikerar baksmällan den ger det), brukar Austurianska restauranger servera gratis som ett avslut på lunchen / middagen.




Efter all denna mat behövde vi naturligtvis en drink för att smälta maten...men mer om det i ett annat inlägg för nu är det dags att hoppa in i duschen för nu skall vi iväg och inta aperitivo med "El gato":s pappa som har fyllt år i veckan. Så fortsättning följer på förra helgens bravader....