Det är inte lätt att bli äldre för det tar en himla tid att återhämta sig när man har haft roligt...för roligt. Förra veckans halvmara som jag inte sprang men som de andra 4 sprang förtjänade att firas.

Vi träffades en och en halv timme före lunchen för att "tomar el aperitivo" (svenskans aperitif, men på spanska menas att man dricker cañas, små öl, och till det får man en gratis munsbit). Detta intas på olika barer så man går till en bar dricker en öl och käkar det man får och sen går man vidare. Perfekt en Söndag som förra helgens då vi hade strålande solsken och 26 grader i solen.

Första ölen intogs på "Naturbier" vid plaza Santa Ana.Vid Plaza Santa Ana har du en av Madrids häftigaste uteserveringar med utsikt. Det heter "The Penthouse"och ligger längst upp i hotellet "Hotel Meliá ME Madrid". Dit gick vi inte denna gång då de tar 12 euro eller nåt sånt för inträde (det ingår en drink). Det är värt att gå dit om du aldrig har varit där tidigare dock. Väldigt inne och otrolig utsikt. Han som har skapat stället är Scott Gerber (topmodellen Cindy Crawfords mans bror).

Vi vidare till ett nytt ställe som som är en tapasbar som heter "Todo Corazon". Tyvärr så är ägaren en bekant till oss. Jag säger tyvärr pga att i Spanien ägnar man sig åt att äta och mycket stora mängder. Känner du ägaren så blir de vanligtvis stora mängderna mat istället KOPIÖSA mängder. Vi som bara skulle ta nån öl innan vår lunch hann med 4 rundor öl tillsammans med aperitivos som bestod av empanada (som en paj), pimientos de padrón (grön paprika som har friterats och det brukar alltid vara minst en som är så stark att du bränner dig på tungan). Man brukar säga: "Pimientos de padrón, unos pican y otros no" (ungefär; paprika från Padrón, några bränns och andra gör det inte. Rimmar dock på spanska) Sista munsbiten blev bröd med "queso cabrales" (stark mögelost från Austurias i norra Spanien)





Efter alla dessa öl och tapas drog vi skyndsamt vidare för vi skulle ju hinna äta lunch också, vi hade ju BARA intagit aperitivon hitills... Vi gick förbi Plaza Mayor där alla turister satt på uteserveringarna och njöt av solen.




Vi lyckades ta oss till restaurangen till slut och intog vår lunch. Men detta är värt ett inlägg för sig. Lät ganska bra, va? Riktiga anledningen är nu måste jag sticka iväg och träffa mina "adoptivmorföräldrar" och äta lunch hemma hos dem! Fortsättning följer på förra helgens bravader...