Egentligen kom vi tillbaka från Segovia igår kväll, men att ha stått på benen i nästan två dygn, skrattat non-stop, ätit för fem och druckit på tok för mycket icke alkoholfria drycker tar på krafterna så det blev inte så mycket mer än soffan när vi kom hem.

Appropå ätande...jag tänkte på hur väl min assimilation i Spanien har gått när man knappt reagerar på att det ligger en spädgris i skyltfönstret till restaurangen. I Sverige är man ju van vid att mat oftast inte ser ut som det kommer från ett djur eller en fisk. Sambon "el gato" reagerade alltid på att fisken inte luktade i saluhallarna i Sverige. Normalt, allt som ligger upplagt är redan fileat och rensat. Här i Spanien är det oftast tvärtom. Maten ser ut som det djur det kommer ifrån. Fisken serveras hel med huvud och allt på tallriken. Kaninerna och spädgrisarna ligger i skyltfönstrena hela. Fåglarna (kyckling etc.) har huvudet kvar (i saluhallar). Här är man dessutom mäkta stolt över sina produkter och verkligen vill visa upp hur fin kvalitet det är på varorna och hur färska de är. Nuförtiden vet jag hur man känner igen en färsk fisk...man tittar den i ögonen. Den som ligger i saluhallen alltså...inte den du fiskar.

Jag har uppnått en hög grad av assimilation vid det här laget för jag går förbi grisen i fönstret utan att reagera. Läser maträtterna i restaurangens menyn utan att reagera över fotona på de levande griskultingarna som sen ligger tillkokta på tallrikarna. Inte ens tycker jag att det är något konstigt att servitörerna i Segovia använder en tallrik för att skära upp den tillagda grisen istället för en kniv...


Allt detta prat om mat gjorde mig hungrig så nu är det dags för middag. Klockan är 22:30...snacka om anpassning.