Jag tillhör den lyckliga skaran som är ledig från jobbet hela veckan. Sedan måndags har jag befunnit mig i Navaluenga (utanför Avila) som är en liten by som har ca 2300 invånare. Under helgdagar och sommaren ökar invånar antalet till 20000-25000 invånare.

Dagarna och kvällarna har sedan vi kom hit i Måndags tillägnats att dricka och äta. Frukost, "aperitivo" (typ som små gratis tapas man får till ölen) och "cañas" (öl) innan lunchen, sedan lunchen (förrätt, varmrätt och dessert), man hinner tillbaka till stugan sätta sig någon timme och sedan är det dags igen för aperitivos. Denna gång innan middagen. Detta har nu pågått under 3 dagars tid
Dagen till ära har min "svägerska" gjort "torrijas" som är väldigt typiskt att äta under påsken. Det är som våra fattiga riddare fast de brukar serveras kalla i mjölk eller doppas i rödvin. Gott som mellanmål idag kanske? Mellan lunchen som intogs vid tretiden och middagen som brukar intas vid tiotiden. Vi hinner nog med dem innan "aperitivon" som intas runt åttatiden i några av byns alla barer....

...men kanske får se Zlatan kämpa tillsammans med Barça om Champions League finalen den 22:a Maj. Jag som skall jobba gratis (som mina kompisar och sambon "el gato" kallar det) på "Cuernabeu" (Santiago Bernabeu kallas så av oss som ej tillhör den skaran som hejar på Real Madrid. "Cuernos" betyder horn och brukar användas i förolämpningar. Om någon har horn menar man att dennes partner är otrogen) stadion som voluntär då. Jag hoppas naturligtvis på att det blir Barça som kommer till finalen. Efter finalen måste jag naturligtvis bränna mina skor och kläder på bål efter 2 dagar på "Cuernabeu"....

....klockan 21:00 börjar derbyt här och matchen skall ses på en irländsk pub tillsammans med kompisarna. Tyvärr så får du bara tillträde till matcherna på Vicente Calderon stadion om du är "abonnado" och har säsongskort.

Atletico de Madrid vinner förstås ikväll....vad annars? Vi vann ju till och med över Barça sist! :-)

Spansk byråkrati är lite speciell. Jag har under nästan 6 veckors tid försökt ordna en tid för att sambon "el gato" och jag officiellt skall kunna skriva in oss som sambos här i Spanien. Det funkar inte riktigt som i Sverige där det räcker med att du bor tillsammans med någon.

I Spanien har sambos inte haft några rättigheter alls tidigare och har fullständigt ignorerats. Man var illa tvungen att gifta sig, antingen i kyrkan eller civilt. Vilket jag har konstant totalvägrat då det är något som går helt emot min "religion" ateismen. Till slut kom ivarje fall lagstadgningen om att du kan bli "pareja de hecho" (sambo). Den kom för ett bra tag sedan men fördelarna att bli sambo var inte riktigt lika bra som att vara gift. Nu har det ändrats och blivit bättre.

Vi bestämde oss ivarje fall för att göra slag i saken och registrera oss som sambos. Döm våran förvåning då vi upptäckte att i Madrid är det inte riktigt lika lätt som i andra kommuner. Madrids kommun har nämligen lämnat över detta till Madrids län och vilka regerar där? Jo, det konservativa "Partido Popular" med Esperanza Aguirre i spetsen. "La Espe" som de kallar henne här är ju inte direkt för att man inte gifter sig så att bli sambo här är inte det lättaste. Skulle du bo i en annan provins så är det bara att gå till närmsta "junta municipal" (kontor för stadsdelsnämnd/Kommunal distriktsstyrelse) där du kan registrera dig i folkbokföringsregistret bland annat. Själva proceduren med att bli sambo skulle ta dig max 5 minuter och det räcker med att ni två går dit och skriver under.

Tack vare "La Espe" så vet du att du äntligen får chansen att ringa telefonnumret 012 för att beställa tid till den speciella dagen då du skall registrera dig. Du ringer och lämnar namn och telefonnummer så de kan ringa upp dig efter 3-4 dagar som de säger. Det finns inget kontor dit du kan gå för denna procedur så du väntar snällt på att de skall ringa. Efter 1.5 veckor ringer du igen och säger att du redan har lämnat namn och telefonnummer och de säger att det tar 3-4 dagar. Du väntar snällt på att de skall ringa och "sorpresa, sorpresa" (betyder överraskning, här används uttrycket efter ett tv program som hette så)....ingen ringer....

Jag är ganska härdad efter nästan 12 år här så jag ringer och lämnar ett annat namn denna gång och ingen ringer naturligtvis. Så jag ringer ännu en gång och lämnar mitt namn och börjar skälla ut personen som svarar och undrar var jag kan klaga och får till svar att du kan lämna in ett officiellt klagomål "hoja de reclamación" fast på ett kontor. Till svar får personen ett surt "...och eftersom det inte kommer att hjälpa måste jag sedan gå till pressen och klaga? Jag vet att Esperanza helst ser att ingen blir sambo i detta land och att vi alla bör gifta oss i kyrkan, men mig skall hon inte lyckas släpa till kyrkan."

En timme efteråt ringde de från registreringen för att ge oss ett datum då vi kan på plats skriva in oss. Jag satt och körde och kunde inte svara naturligtvis...så jag ringde upp dem och fick till svar att du skrivs in igen och de ringer om 3-4 dagar för det räknas som att de har kontaktat dig. "Men, vad vill ni att jag skall göra? Jag kan ju inte sluta LEVA??!! Jag kan faktiskt inte sluta jobba, sova osv. för att sitta och vakta min telefon hela tiden!" Ja, men så fungerar det...

Efter 6 veckor så ringde det och hör och häpna...nu har vi fått ett datum i Juli månad då vi skall presentera oss på calle Gran Via (Gran via gatan) med en bunt papper som behövs (bara i Madrid naturligtvis) och 2 vittnen! Cermonin (ja, du läste rätt...) tar upp till 2 timmar sade de.

Eftersom jag har bott här för länge och aldrig tar något för givet så har jag nu 2 olika datum (uppgav olika namn) då vi officiellt skall bli sambos. Det andra datumet efter en vecka...då hinner vi ordna fram de papper som jag utan förvåning förväntar mig kommer att fattas första dagen vi går dit...

Efter allt detta besvär kommer jag verkligen ha gjort mig förtjänt av de 2 veckors extra semester (utöver din vanliga semester) som du får när du gifter dig eller blir sambo, så det så.

Här har ni information om vad som behövs ifall ni vill bli sambos i Madrid: www.munimadrid.es

För dig som inte kan spanska:www.spainexpat.com

...satt jag precis och funderade över när jag sitter i min pyjamas, dricker en te och jobbar hemifrån. Definitionen jobbar kanske inte riktigt skulle väljas av min vänskapskrets eller sambon "el gato". De kanske har rätt trots allt? Att sitta och enbart lyssna under en telefonkonferens kanske inte borde räknas som att man arbetar? Vi är dock 168 personer från hela världen som lyssnar på 1 enda person som pratar hela tiden just nu, så inte enbart jag har nöjet.

Mmmmmmm, vad gott att äta något salt till "las cañas" (öl i små glas) som du står och dricker i baren. Det första man tänker på kanske inte är "torreznos" direkt...vilket är svål, som är friterade bitar av huden på svinkött. Mums!!!

En annan delikatess som man brukar knapra på i baren är friterade grisöron, ibland syns till och med håren fortfarande om man har tur... Ingen av de båda deliketesserna som nämnts tillhör något jag längtar efter att få äta. Jag gillar inte friterat och ännu mindre hårig mat. Dock har jag börjat uppskatta "mollejas" på sistonde, vilket är bräss och som smakar riktigt bra. Min absoluta favorit mat i Spanien kallas för "morcilla" och är inget annat än blodkorv gjort på grisblod. Den jag gillar allra bäst kommer från staden Leon och är lite kryddigare och serveras mer som en smet istället för i korvform. Om man är svensk så borde man inte ha något emot att äta "morcilla" då den påminner väldigt mycket om våran gamla hederliga blodpudding.

Egentligen kom vi tillbaka från Segovia igår kväll, men att ha stått på benen i nästan två dygn, skrattat non-stop, ätit för fem och druckit på tok för mycket icke alkoholfria drycker tar på krafterna så det blev inte så mycket mer än soffan när vi kom hem.

Appropå ätande...jag tänkte på hur väl min assimilation i Spanien har gått när man knappt reagerar på att det ligger en spädgris i skyltfönstret till restaurangen. I Sverige är man ju van vid att mat oftast inte ser ut som det kommer från ett djur eller en fisk. Sambon "el gato" reagerade alltid på att fisken inte luktade i saluhallarna i Sverige. Normalt, allt som ligger upplagt är redan fileat och rensat. Här i Spanien är det oftast tvärtom. Maten ser ut som det djur det kommer ifrån. Fisken serveras hel med huvud och allt på tallriken. Kaninerna och spädgrisarna ligger i skyltfönstrena hela. Fåglarna (kyckling etc.) har huvudet kvar (i saluhallar). Här är man dessutom mäkta stolt över sina produkter och verkligen vill visa upp hur fin kvalitet det är på varorna och hur färska de är. Nuförtiden vet jag hur man känner igen en färsk fisk...man tittar den i ögonen. Den som ligger i saluhallen alltså...inte den du fiskar.

Jag har uppnått en hög grad av assimilation vid det här laget för jag går förbi grisen i fönstret utan att reagera. Läser maträtterna i restaurangens menyn utan att reagera över fotona på de levande griskultingarna som sen ligger tillkokta på tallrikarna. Inte ens tycker jag att det är något konstigt att servitörerna i Segovia använder en tallrik för att skära upp den tillagda grisen istället för en kniv...


Allt detta prat om mat gjorde mig hungrig så nu är det dags för middag. Klockan är 22:30...snacka om anpassning.

Packar för fullt för nu drar vi till Segovia!

Igår var det som en Fredagskväll då man var ledig från jobbet idag. Efter tyskan stack vi till en irländsk pub och kollade på första halvleken mellan Atletico de Madrid och Sporting Lisboa. Efter det blev det tapas på Ole Lola. Deras minihamburgare av kyckling och med gåslever är jättegoda...

Grattis på Fars dag pappa ifall du läser bloggen idag. Fast jag är egentligten emot påfund som dessa och anser att de är enbart till för att gynna affärerna. Jag har dock inget emot att vara ledig från jobbet....så jag kanske inte är så himla radikal ivarje fall.

Idag är jag ledig från jobbet, hurra! Det är nämligen helgdag här i Madrid. Idag firas San José. Häromdagen blev jag tillfrågad av några jobbarkompisar, som sitter i Schweiz och i Tyskland, vad det var som firades denna Fredag. "- Eeeeeeh, San José?" fick de till svar från mig. Pinsamt värre.

När jag och sambon "el gato" samma dag gick ut med en kille från våra tyskalektioner frågade jag lite så där nochalant..."Vad är det som firas på Fredag?", varav båda unisont: "San José" och jag "Ja, San José...vad är det då?". Jag fick väldigt många gliringar till svar och sedan ett; "San José är ju han i bibeln, han som var gift med Maria". Jahaaaaaaaa, han i bibeln, hm.....okej.

San José som firas idag betyder att det är Fars dag idag. Ibland måste jag erkänna att jag kanske inte är så integrerad som jag trodde att jag var. Jag lever i total okunnighet om de flesta helgdagar och vad som firas. Jag nöjer mig med att vara ledig från jobbet....

Gick precis förbi en busshållplats och termometern visade 23 grader klockan 18:00...Våren är definitivt här.

I vanliga fall hade jag nästan blivit irriterad då det betyder att skidsäsongen närmar sig slut, men min skidsäsong tog slut vid bilolyckan i Tyskland. Skidsäsongen år 2009/2010 naturligtvis...inget annat.

Mina träningsplaner inför Stockholm maran i år går också lite trögt på sistonde skulle man ju också milt sagt kunna uttrycka det. Har inte sprungit överhuvudtaget på 5 veckor nu och sjukgymnasten/kiropraktikern gör inte direkt saken bättre genom att ständigt försöka övertyga mig om att löpningen kan jag ju lägga åt sidan och att jag borde börja simma istället.

I helgen skall vi alla som skall till Stockholm åka till Segovia för att springa halv maran där. Vi som är skadade får ägna oss åt andra aktiviteter som äta spädgris ("cochinillo"), lamm ("cordero"), dricka gott vin, äta "ponche segoviano" (efterrätt från Segovia, typ som en blandning av rulltårta och princesstårta. Smaken alltså.) och dricka pacharan (min favorit likör). Vi åker dit redan på Lördagen så en del festande med vänner från Segovia hinns nog med även det. På Söndagen kommer vi sedan vinka adjö och önska lycka till med de helvetiska segovianska backarna som våra icke skadade vänner får privilegiet att pröva på under 21 kilometer...vilken tur de har!

..igår hade jag tänkt skriva med viss skadeglädje för att reta de stackars satarna som bor i Sverige och som jag har övertygat skall springa Stockholms Marathon med mig. Vissa straffar gud direkt heter det väl? Idag är det mulet och bara 11 grader...så ni behöver inte känna er avundsjuka när ni joggar i snöslasket. ;-)

Består som sagt oftast av en cafe (espresso) eller cafe con leche (espresso med mjölk) och något sött till. Bara kaffet väljs av majoriteten av dem som jag arbetar med. Min sambo "el gato" går steget längre och äter luft, dvs ingenting alls.

Är det helg och folk har med tid kanske de slår till och äter "churros" eller "porras" (friterad deg i olika storlekar) con chocolate eller med kaffet. Nämnas borde kanske att chokladen är som en tjock sås istället för våran O'boy. Jag har aldrig lyckats tycka om den chokladen som man får med sina churros. Den är för söt och man blir enbart törstig av den.

Här har de ett annat märke för chokladdryck ,som man verkligen kan dricka, som de är lika stolta över som vi över våran O'boy. Cola Cao heter den allra populäraste chokladdrycken här. Du vet att du är ny i Spanien när du häller i chokladpulvret i mjölken och pulvret lägger sig ovanpå och flyter. Har du kommit till det här stadiet så kan du glömma att du kommer att lyckats tvinga ned det satans pulvret under ytan. Det är fullkomligt omöjligt att ens lyckas blöta ned det. Du kan lika gärna hälla ut det och börja om. Du vet däremot att du har bott i Spanien länge när du gör som spanjorerna och först häller i pulvret i botten av muggen, häller på några droppar mjölk, rör om till en klibbig smet, för att sedan hälla på resten av mjölken. Dock brukar det alltid bli kvar några "bomber" som är blöta utanpå och fulla av helt torrt pulver inuti som sprängs i munnen.

Vid min anmärkning om att det var märkligt att spanjorerna inte kunde göra en ordentlig chokladdryck, som faktiskt går att kalla dryck då pulvret smälter samman med mjölken och bildar en chokladsmak fick jag till svar av min sambo "el gato": "Då förloras ju det bästa med Cola Cao, det torra pulvret som alla spanjorer älskar. Alla har dessutom sina egna metoder för att blanda och nivåer av hur klumparna skall vara."

Jahapp, man kanske inte har bott här tillräckligt länge ändå för jag blandar så att allt blir blött och har fortfarande inte lärt mig att uppskatta känslan av torrt chokladpulver i munnen...

Jag tar tillbaka det jag sade igår om att ingen spanjor solar. Vissa passar på så fort solen kommer fram...

När jag sprang till metron för att gå till sjukgymnasten så var det 16 grader ute. Jag hade ju naturligtvis på mig min vinterjacka, tjock tröja och halsduk. Det var först när jag kom fram till ingången till metron som jag insåg att det var riktigt varmt. Efter sjukgymnasten åkte jag till Plaza Colon och satte mig på Starbucks på calle Genova och det var fullt med folk på uteserveringarna. Jag har dock bott för länge här och sätter mig inte på en uteservering förrän det är minst 25 grader varmt annars fryser jag...

På jobbet får jag ständigt höra kommentarer som "Tu que eres del Norte no deberías tener frio, ¿no?" (Du som kommer från Norr borde ju inte frysa, eller?). Sanningen är att jag fryser mer här i Madrid än jag någonsin gjorde i Sverige. Min teori är att byggnaderna är sämre isolerade här och man är jämt och ständigt "en la calle" (ute på gatan, dvs barer, cafeer etc.). I Sverige undvek jag systematiskt att befinna mig utomhus eller utanför täcket i soffan om termometern visade på mindre än 5 grader...typ.

Första året i Madrid satt jag jämt och ständigt ute på uteserveringarna eller låg vid poolen. Man märker att man har bott i Madrid länge när man är blek året om tills man har sina 2 veckors semester på sommaren och åker till "la playa" (stranden). I Madrid solar man inte...det är för varmt och ingen madrileño/-a skulle ens komma på tanken att sätta sig på en uteservering för att sola.

Själv går jag tryckt mot husväggarna i skuggan eftersom det är svalast när temperaturerna stiger över 27 grader. Jag måste erkänna att det är ganska skönt att slippa hysterin med att alltid behöva vara solbränd och fräsch året om som finns i Sverige. Här är jag ivarje fall "brunare" än min sambo "el gato" som är spanjor. Han såsom många andra spanjorer har det som kosmetika företagen kallar för "olivfärgad hud" och de blir faktiskt nästan gröna i ansiktet under vintern pga att de är så bleka. Min nyans kanske inte riktigt är brun under vintern utan en snarare grisrosa nyans...men den ser ivarje fall bättre ut än den illamående gröna nyansen! ;-)

...höll på att skriva pga av min ofrivilliga sjukskrivning för femtonde gången i denna blogg, men ack nej! Idag var min första arbetsdag efter 3 veckors sjukskrivning pga en bilolycka (jag körde inte och det var ingen spansk bildåre som körde, befann mig i Tyskland så en tysk bildåre körde på min taxi på väg mot flygplatsen).

Just nu spelar Atletico de Madrid mot Osasuna och jag missar det. Hade nämligen ingen lust att bli stelare i nacken efter att ha suttit och frysit under matchen.

Ja, jag skrev Atletico de Madrid och jag skrev frysit. Här i Madrid fryser man nämligen också...sorpresa, sorpresa...vintern existerar! Varje gång jag har åkt till Sverige på semester under vintern får jag minst en gång frågan..."men du är ju inte alls brun som bor i Madrid!" Nej, jag ligger nämligen inte vid poolen och solar mitt i vintern... Och ja, det finns dessutom andra fotbollslag i Spanien än Real Madrid! I Madrid har vi 2 riktigt stora fotbollsklubbar, Atletico de Madrid och Real Madrid (ungefär som Bajen, dvs Hammarby för icke-Stockholmare och Djurgården). Anledningen till att jag hejar på Atletico de Madrid tänker jag skriva om en annan gång. Här i Madrid brukar man säga att "te gusta sufrir" (du gillar att lida) om man hejar på Atleti som vi säger här. Anledningen bakom den meningen kommenteras ej...idag ivarje fall. Kanske en annan dag när jag är mer trött på dem.

Jag minns när jag joggade runt i Retiro parken i slutet pa 90-talet och inte en kotte sprang i parken. Nu är det andra bullar som gäller. "Correr" (löpning/jogga) har blivit en av de absolut populäraste sporterna de sista 4 åren.

När jag flyttade till Madrid första gången 1993 var en av mina bästa kompisar, Yolanda (spanjorska), helt övertygad om att det enda ett gym var bra (och mycket bättre än en bar) för var att det var det bästa stället "donde ligar" (att flörta på). Hon gick fullt sminkad till gymmet för att se om hon lyckades lära känna någon. Detta händer faktiskt fortfarande...och till och med i Retiro brukar jag kunna se minst en tjej som joggar fullt sminkad.

Här i Spanien var det enbart män som idrottade för inte alls länge sedan. Om en kvinna sportade gjorde hon oftast det på elitnivå. Även killarna som sportade hade oftast väldigt hög nivå. Det ansågs till och med lite okvinnligt att idrotta. Än idag så sportar majoriteten inte alls och sedan har vi de som gör det med besked och tävlar seriöst. Ingen lagom-nivå här inte....dock har detta tack och lov börjat förändras och vanliga dödliga börjar synas i parkerna och andra ställen för att röra på sig lite i Spanien nuförtiden.

Igår var jag ganska glad över min ofrivilliga sjukskrivning då jag enbart följde med som stöd och för att heja på min sambo, "el gato", och några vänner som skulle springa ett lopp på 10 kilometer. Inte en enda kotte såg ut att vara en vanlig dödlig...alla tränar i löparklubbar (eller heter det kanske friidrottsklubbar?) och många var elitidrottare. Vilket är en kategori jag ej har nöjet att tillhöra.

Jag var nästan förvånad när min amigo "Patxi" och amiga "La Asturiana" ej kom in sist i mål! :-) Nämnas borde kanske att båda började springa för första gången i deras liv i December 2009 efter allt mitt tjat. Jag är ganska duktig (eller otroligt jobbig, ordvalet beror på vem som tillfrågas...) på att övertala för nu har jag lyckats hjärntvätta 9 personer som skall springa Stockholms Marathon den 5:e Juni i sommar, he, he... Totalt är det 6 kompisar från Madrid som åker med mig för att springa maran. Hur många vänner jag har kvar efter maran vet jag inte riktigt...när de inser att springa 42 kilometer kanske inte var riktigt så lätt som jag har beskrivit det! Ibland undrar jag varför jag inte jobbar med försäljning...he, he.

Jag håller tummarna för att de brasilianskor i tanga bikini som dansar samba när man kommer utspringandes från Djurgården finns med och höjer stämningen i årets mara också. Annars kommer jag att få se väldigt sura miner på flyget hem...

....skulle jag nog kunna säga. Läste just igenom vad jag hade skrivit för inlägg och meningarna låter ju inte helt som de borde. Lite konstig meningsuppbyggnad. Jag verkar tänka på spanska fast jag skriver på svenska. Ni kan vara glada för att ni slipper höra hur min svenska låter...jag gör nämligen som spanjorerna och sätter ett e innan ett s. Jag uttalar härmed Sverige som Esverige nuförtiden. Svenskar som esvenskar, spanjorer som espanjorer.....osv.

Min stackars svenska lärare på Komvux där jag gick (när jag flyttade tillbaka efter 4.5 år i Madrid) för att plugga upp betygen, och sedan gå på Universitetet, slet i sitt hår och tjatade om att jag får inte använda så många kommatecken och otroligt låååånga meningar som man gör i spanskan. Tills hon insåg att jag var nog ett ganska hopplöst fall och jag skulle ju ändå flytta tillbaka till Spanien efter Universitetet.

Ber om ursäkt för de låååååååååånga meningarna och uppbyggnaden. Men kan du spanska så vet du precis hur jag tänker och då "låter" allt jättelogiskt och inte alls knasigt.

Jag är som sagt ganska uttråkat pga min ofrivilliga sjukskrivning och då denna blogg är ny och alla andra bloggare brukar ha med listor så tänkte inte jag vara sämre...

1) Namn

Börjar på M precis som Madrileña (feminint för madridbo)

2) Nationalitet

Svenska och finska. Min sambo "el gato" anser att "¡La sangre es lo más importante!" (blodet är viktigast!) så enligt honom är jag enbart finska (båda föräldrarna är från Finland) med turen att ha svenskt pass då jag råkade födas där och växa upp där. Saker som att vi aldrig pratade finska i min familj eller följde några finska traditioner ignoreras fullständigt...

Om jag blir tillfrågad så brukar jag välja den nationalitet som för tillfället retar upp folk mest (ett tag bytte jag dock till enbart finska, då Sverige förknippades med en enorm naturkatastrof som ett svenskt bolag anklagades för).

Ibland känner jag mig spansk till och med...och kan bli riktigt förvånad om jag jobbar på ett nytt företag och folk stirrar på mig i personalmatsalen. Jag glömmer nämligen att jag ser väldigt ospansk ut....vilket ibland är en fördel och ibland en nackdel som t.ex. när efterhängsna ficktjuvar tror att man är turist i tunnelbanan.

3) Jag bodde innan....

I Stockholm

4) Nu bor jag...

Madrid, Spanien

5) Jag flyttade...

..till Madrid första gången när jag gick ut gymnasiet...1993. Har bott här i 2 omgångar, totalt 11 år.

6) Varför flyttade jag?

Trött på Sverige och ville testa något annat och hade alltid varit sugen på att bo utomlands.

7) Fran mitt hemland saknar jag...

Filmjölk och svensk eller finsk mjölkchoklad, typ Marabou och Fazer. Nu har de dock börja sälja Marabou i flera svenska godisbutiker här i Madrid, som oomuombo pa calle Fuencarral eller Sött & Salt pa calle de Goya 113. Det börjar bli jätteinne att köpa svenskt godis och dyrt.....väldigt exklusivt. Här kan du se svenska ägarinnan till Sött & Salt i spansk TV, Telemadrid.

8) Vad finns i Sverige och inte i Madrid...

Oändliga långa barköer ute på gatorna (i Spanien finns det enbart kö ifall stället är för fullt, men så fort nån går ut så får man komma in) och svenskars naivitet (snällhet? dumhet?).

Frukost i alla dess underbara varianter (yogurt, filmjölk, frukt, bröd med pålägg, nyttigt och matigt). Visst finns det madrileños (madridbor) som äter frukost här, men det de kallar för frukost är oftast en espresso och några kex eller en bulle (alltid nåt sött och väldigt onyttigt). Ibland kan det till och med bli en färskpressad apelsinjuice...

9) Vad finns i Madrid och inte i Sverige...

Det som gör att jag överlever under vintern, solsken. Kallt kan det bli som bara den, men himlen är för det mesta blå. Cañas, tapas, vild åldersblandning på krogen och enormt stora utomhusfester (typiskt här är att varje barrio, dvs. stadsdel, har sin egen fest under sommaren och då tar alla barerna en provisorisk bardisk ut på gatan). Jag glömde nästan det viktigaste....det finns "gatos" (katter) här och då menas inte katter som i djuret katt utan här kallas man med stolthet "gato" ifall man i 3 generationer har bott här i Madrid.

10) I Madrid tycker jag inte om...

Avsaknaden av naivitet, här vet alla alltid bäst och dessutom är de väldigt kaxiga.

Citat från min sambo "el gato": "Los españoles tienen el hijoputismo como deporte nacional" (lite svåröversatt men mer eller mindre: Spanjorerna har jävlighet som nationalsport. "Hijo de puta" är som engelskans son of a bitch, dvs. man är en horson, en skitstövel helt enkelt. Detta kommer från saker som att här jävlas det en hel del. Ett bra exempel är att glöm att sätta på blinkers i god tid om du vill byta fil ute på motorvägen för så fort de ser det så gör de allt för att inte släppa fram dig. Finns liknande exempel i alla möjliga tänkbara varianter i detta samhälle som rivalitet på jobbet och dylikt.)

11) Jag rekommenderar att om du är i Madrid besöker...

Gatorna. Strosa runt och promenera på gatorna och upptäck byggnader, parker, barer, plazas (torg), människorna, restaurangerna, monumenten.......men undvik för guds skull turistfällorna runt plaza Mayor!

12) Den bästa maten i Madrid är...

Den mest typiska maträtten brukar man säga är cocido madrileño men den är jag själv inte så speciellt imponerad av. I Madrid finns mat från alla Spaniens hörn och kanter. Jag gillar dock tapas ganska mycket då det kan bli väldigt varierat och man kan smaka av allt utan att bli proppmätt på en enda rätt.

Efter 3 veckors sjukskrivning pga bilolycka med värk i rygg och nacke, så mådde jag äntligen såpass bra att det blev en middag på Piu di prima som är en italiensk restaurang. Denna restaurang är en av otroligt få bra italienska restauranger här i Madrid. Det finns knappt någon som är värd att nämnas förutom denna. Det tycks vara något väldigt typiskt här i Madrid att kalla sig för italiensk restaurang och servera sunkig mat och alla serverar dessutom samma rätter. Piu di prima är dock annorlunda och serverar väldigt god mat, lite i stil med vad Il Tempo på Södermalm i Stockholm serverar (eller snarare sagt serverade, det var länge sedan jag var där sist).

Det blev även en drink efteråt så man kunde "smälta maten" som man säger här (hacer la digestión), vilket är en väldigt bra spansk ursäkt för en drink...

Denna blog kom till av flera orsaker varav några av dem är att jag är för tillfället ganska uttråkad (pga en ofrivillig sjukskrivning, bilolycka...dock ingen spanjor som körde på bilen, då det skedde i Tyskland), förundras över hur underbart Madrid fortfarande kan vara efter 11 års kärlek och ibland blir oerhört irriterad på andra mestadels svenska bloggare som bor i Spanien.

Varför denna irritation? Många av de jag har läst tycks aldrig integrera sig riktigt i Spanien och har en himla massa fördomar om spanjorer och det spanska sederna och livet i allmänhet här utan att egentligen verkligen umgås med spanjorer. Du kan läsa om svenskan som bor på Costa del Sol och som enbart umgås med andra "guiris" (ordet "guiri" är egentligen en förolämpning fast det beror på sammanhanget. Ursprunget är omdiskuterat samt innebörden, men det andvänds för att beskriva icke-spanjorer dvs. utlänningar dock oftast enbart från norra Europa och USA. Med andra ord, här associerar spanjorer "guiris" med utländskt utseende (oftast blond), pinsamt beteende vilket innebär att de är oftast för fulla, går med flip-flops eller shorts mitt i vintern, badar i havet när det bara är 25 grader, bränner sig i solen som en tomat etc.).

Åter till svenskan pa Costa del Sol och liknande bloggare. De integrerar sig som sagt inte och ägnar sig att skriva om spanjorer och livet i Spanien på ett sätt så att man ibland frågar sig om de verkligen är så fördomsfulla eller om de egentligen försöker göra det på ett sarkastiskt vis och inte alls menar det.....?

Ett bra och trist exempel på svenskars integrationsproblem:
http://www.tv4play.se/aktualitet/kalla_fakta?videoId=1.995104

Och nej, alla spanjorer gillar inte flamenco, tjurfäktning eller sangria. Jag har fortfarande efter 11 år här i Madrid inte träffat någon som gillar flamenco musik...kommentarerna jag har hört brukar vara att det är bara "los andaluces y gitanos" (andaluserna och zigenare) som gillar flamencon. Någon enstaka person, oftast äldre män som röker cigarr, har jag dock träffat som gillar tjurfäktning.

Sangria brukar drickas av turister...ivarje fall här i Madrid. Här dricker man "tinto de verano" (sommarens rödvin) som består av rödvin, casera (som sockerdricka) och citronskiva. Vissa beställer den med citron fanta eller apelsin fanta (jag) istället för casera. Riktigt coola ställen dekorerar med annan frukt än citron som Ole Lola.

Nog om det, jag kommer inte att ägna mer tid åt att kritisera andra bloggare...tror jag! Nej, jag kommer att skriva om mitt Madrid och hur jag upplever madridbor och livet här. Jag har antagligen också fördomar som dyker upp ibland men jag gör mitt bästa för att undvika dessa. Dock klagar jag väldigt mycket på spanjorer (och svenskar), men här i Madrid är klagandet "un arte" (en konst) och något som tillägnas väldigt mycket tid åt! Alla klagar över allt och alla här vilket jag genom min integration här har lyckats lära mig väldigt bra, ha, ha...

En annan sak som jag har lärt mig här är att skriva lååååånga meningar med väldigt många kommatecken vilket är fullt accepterat i spanskan men kanske inte så vackert i svenskan.

Jag är dessutom ganska lat av mig och kommer nog i fortsättningen inte att bry mig ifall jag ej skriver ut å, ä eller ö som man borde. De som irriterar sig på utlandssvenskar som ej skriver dessa vokaler bör nog ej fortsätta läsa denna blog. ¡Mis disculpas! (Ber om ursäkt!)

Jag säger nu avslutningsvis som Askungen: "Vad är väl ett liv i Madrid"? Jo, något alldeles, alldeles underbart!

¡Bienvenido a mi Madrid! (Välkommen till mitt Madrid!)