...dvs. mycket, mycket som händer på sistonde. Bloggen har fått bli lite lidande på sistonde för jag hinner helt enkelt inte med.

Förutom att jag har mitt heltidsjobb på 40 timmar / vecka, så skall träning (på gymmet och löpning ute i parken) och fotokurs 2 ggr / vecka hinnas med. Eftersom jag är en "culo inquieto" (rastlös rumpa) så nöjer jag mig naturligtvis inte med något så enkelt. Jag organiserar något som vi internt kallar för "Internations" på jobbet.

Vi som inte har spanska som modersmål träffas en gång per månad över lite tapas och vin och kör lite "networking" och för att agera som kompisar till dem som är nyare här i Madrid. Vi bjuder även in spanjorer från jobbet och de som bor och arbetar på andra ställen i andra länder för vårt företag ifall de är i Madrid just då vi skall ha en av våra träffar.

Detta var en idé som jag hade som jag berättade för en på jobbet som råkar vara assistent till en av de högsta cheferna. De gillade idén så himla mycket så vi fick en budget för detta...alltså, äta och dricka gratis på jobbets bekostnad. Hö, hö... Det låter väldigt lätt, men det ligger ganska mycket jobb bakom allt organiserande. Fast sedan är ju resultatet väldigt positivt. Man får umgås och träffa folk från en massa olika länder (och från olika avdelningar) som man kanske aldrig skulle ha snackat med annars. Just sådant som jag gillar! Jag skulle nog inte klara av att jobba på ett helspanskt företag. För enformigt och för tråkigt...
Ett tag var det meningen att jag skulle organisera "After work" dessutom för alla på jobbet (över 300 personer) och jag gjorde det en gång, men sedan sade jag ifrån. Jag har varken tid eller ork för det. För mycket ansvar, för mycket folk, för mycket att organisera. Vi skall ju inte glömma att jag jobbar ju faktiskt med något helt annat, IT.

Förutom allt detta så har jag dessutom sökt ett nytt jobb (inom samma företag). Vilket har innebärt att jag har fått åka utanför Madrid för att grillas i 3 olika intervjuer. Under den senaste månaden har jag varit i 5 olika intervjuer för samma tjänst. Sammanlagt sedan jag sökte tjänsten har jag blivit intervjuad 10 gånger (!) av 9 olika personer. Det verkar ju nästan som jag har fått detta om bakfoten och istället har sökt till att bli vicedirektör för hela bolaget!

Mitt i allt detta så går jag igenom någon slags livskris, ålderskris, eller kalla det för vad ni vill medans det har suffixet "kris" i slutet... Jag har rannsakat mig själv, vad jag vill, vad jag vill göra, vad jag vill jobba med, var jag vill leva, hur jag vill leva etc. etc. Något som inte är det allra lättaste. Man måste göra en hel massa val, vissa svårare än andra. Vissa dagar går det uppåt, vissa dagar går det nedåt, men nu känns det som jag ivarje fall börjar se ljuset i slutet på tunneln...