About me
My name is Marina. I’m a madrileña (resident of Madrid), runner, trailrunner and now ultratrail runner. This blog is going through a "facelift" so please forgive the mess here....
Visitors come from...
Social Media
En spansk jobblunch...
/
1 Comments
...den typiska, "snabba" som man hastar i sig under lunchen ni vet. Ja, den är allt annat än typisk om man jämför med andra länder.
Här i Spanien har de gått och blivit moderna och vi vanliga döingar har bara cirka en timmes lunch nuförtiden. Det är alltså inte som förr då man hade stängt under 2-3 timmar (mellan kl: 14:00 - 17:00), de flesta åkte hem, åt lunch och sedan var man tvungen att gå tillbaka till jobbet för att jobba fram till klockan 20:00 eller 21:00. Dessa långa luncher gjorde att man hann med en liten siesta också. Vissa satte sig på restaurang och hade långa, utdragna luncher med vänner, arbetskamrater eller kanske affärspartners.
Kanske är det pga av de gamla stängningstiderna (existerar än idag i mindre affärer) som gjorde att vi som inte är spanjorer alltid tolkade affärernas lunchtid som att alla spanjorer sover siesta under dessa timmar? Vilket de inte gör...alla alltså. Jag känner ingen som sover siesta eller ens kan tillåta sig den lyxen om det inte är helg.
Nu är det andra bullar som gäller i Spanien, eller ivarje fall i Madrid. De flesta har bara cirka en timmes lunch. Många tar med sig sin matlåda hemifrån och äter den på jobbet i matsalen. Majoriteten äter lunch ute på restaurang (ivarje fall på mitt jobb. Jag jobbar inom IT). Dessa luncher på restaurang består alltid av en 3-rätters lunch. Förrätt, varmrätt och efterrätt. Det är viktigt att äta bra. Ibland ingår även kaffet. Ingen påtår. Det vet de inte ens vad det är här.
Jobblunchen i Spanien går alltså inte att jämföra med många andra länder som Sverige, Tyskland eller Schweiz t.ex. Där man knappt pratar med varandra och slänger i sig dagens lunch så snabbt som möjligt. Dagens lunch som oftast är en huvudrätt och kanske lite sallad brevid. Skräckexemplet är ju naturligtvis England! Ve och fasa, jag minns min förskräckelse när jag var där på kurs i en vecka. Vi fick en sandwich, en liten chipspåse och en läsk till lunch, vid skrivbordet! What?!! Skall jag bli mätt på det här och vart tog det trevliga avstressningsmomentet (prata och umgås) vägen?
Hur gör vi här i Spanien då för att lyckas smälla i oss 3 olika rätter på ca en timme? Jo, man får se till att äta smart, d.v.s. nyttigt. Det är sånt man inte får ont i magen av ifall man stressäter. Sedan brukar de flesta tänja på det här med lunchtiden. Cirka en timme blir oftast just bara det...Ibland tar det 1.5 timmar, ibland 2 timmar och ibland om det är nåt speciellt (nåns födelsedag, utländska gäster på företaget, osv.) tar det ännu längre. Det tar ytterst sällan bara en timme. Man skall ju hinna fram till restaurangen, prata, beställa maten, prata lite mer, bli serverad maten (gånger 3), prata mera, få in kaffet, prata, prata, få in notan, prata ännu mera och sedan lyckas med konststycket att få betala! Och sedan ta sig tillbaka till jobbet...
Vi på mitt jobb kommer nog alla försent, men det är accepterat för det händer oss alla. Har man ett viktigt möte inbokat så får man antingen hoppa över lunchen, ta med sig matlåda eller alternativet gå på lunch senare finns ju också.
De som i Spanien påstår att de bara tar en timme på sig när de äter lunch kan du alltså ta med en nypa salt...
Min lunch idag var "salmorejo" (typ som tomatsoppa), risotto och fruktsallad. Kaffet hoppade jag över.
About Post Author
De relativt långa luncherna känner jag ju till via Maken och hans jobb här. Han tycker att de är en tidsbov... folk tar långa luncher, kommer tillbaka till jobbet och jobbar sen ganska sent. Möten klockan 19 på kvällen är inte helt ovanligt... När de istället kunde vara hemma och umgås med sin familj.
SvaraRadera