Den stora besvikelsen...

/
0 Comments
...ett år sedan jag var med om den. Vilken då? Jo, att träna som en galning inför New York marathon, åka dit jättepeppad och sedan inte få springa loppet pga att det blev inställt. 

Jag vet, jag borde vara mindre egoistisk och tänka på de som drabbades av Sandy, orkanen. Men besvikelsen var enorm. Arrangörerna av loppet och New Yorks borgmästare sade hela tiden att loppet inte skulle ställas in. Det hade aldrig blivit inställt förut och skulle inte bli det den här gången heller. Så alla vi som inte bor i USA litade på dessa uttalanden och tog oss till New York. Vissa hade väldiga problem med inställda flyg och fick betala nya jättedyra flygresor osv. 

Först på Fredagskvällen så kom det slutgiltiga beslutet om att New Yorks marathon skulle ställas in. Då var majoriteten av löparna redan där... Själv satt jag "fast" i New York i 11 dagar! Jag skriver satt fast för det var inte lika kul längre att vara där och speciellt inte så många dagar. Vi hade ju planerat in vila, trötthet efter maran osv. och därför skulle vi vara där så länge. Jag antar att bara en annan marathonlöpare kan riktigt förstå hur det känns...all träning, mentala förberedelsen osv. för att sedan inte ens få ställa sig på startlinjen.

Tyvärr New York, jag kanske inte är helt objektiv men jag föll inte för din charm alls...

"Been there, seen that, never gonna go back!"



You may also like

Inga kommentarer: