Varning: Inte för känsliga läsare...
/
0 Comments
Ni vet det där jag sade häromdagen om att samla på blåmärken? Jag trodde jag hade sett det värsta, men icke. Idag fick jag ännu fler till min samling då vi tog bort gipset hos läkaren...
De blev lite förvånade (eller förskräckta?) att det fortfarande var så himla svullet och att det var lite konstigt att det gör ont där ett ben sitter (alltså, som i skelett, he, he). Imorgon skall jag akutröntgas för att se ifall jag ändå inte har brutit något, så håll tummarna för mig! Det kan jag behöva...
Vilken lättnad att få slippa gipset. Jag kanske har en annan åsikt imorgon efter att ha sovit. Jag rör mig jättemycket när jag sover och gipset har räddat mig hitills och tagit de värsta smällarna. Men, men jag tar det med filosofi (kan jag göra nåt annat just nu?) och säger som man brukar säga:
"Si no sientes nada significa que estas muerto"
(Om du inte känner något betyder att du är död)
Jag visste att jag är en ganska positiv och optimistisk människa, men jag måste säga att till och med jag själv förvånas ibland över hur jag är. Jag är nog en ganska glad liten skit trots allt! Vad som än händer så försöker jag alltid se det från den ljusa sidan och inte gräva ned mig i nån depression. Jag tar mig i kragen och går vidare utan att låta mig själv "comerme la cabeza" (jag äter upp mitt huvud) som man säger här, dvs. låta tankarna snurra runt i skallen.
Jag försöker se allt det positiva med min situation just nu. Nu sitter jag fast i soffan, men istället för att låta mig tryckas ned av det ser jag möjligheter. Nu har jag äntligen tid att göra allt det där som jag har funderat på länge (och som man måste sitta framför datorn för att kunna göra det)! Jag har inga måsten just nu och får äntligen vila ut. Jag har dessutom inga problem att äta nyttigt just nu för jag har inget onyttigt i skåpen och kan ju knappast gå ut och köpa nåt när jag blir sugen, he, he.