...ifall du gillar löpning och bor uppe i Norden just nu va? ;-) Trots att jag befinner mig uppe i spanska Pyreenerna just nu, så hade vi strålande solsken och jag sprang i korta shorts och var tvungen att ta av mig jackan när jag satte igång.



Norska Mikaela bosatt i San Francisco hade ett inlägg om löpning i Norge häromdagen på sin blogg. Usch, jag fick nästan rysningar av obehag när jag såg all snö! Jisses, hur många gånger har man inte halkat omkring på snö och is i Sverige och halvt om halvt nästan slagit ihjäl sig? När jag läser och ser sådana inlägg som Mikaelas eller Miranda Kvists så blir jag påmind om vilken lyx det är att få bo i Spanien och kunna springa under "normala" väderförhållanden (nu tänker jag inte på de 3 månader av "helvete" i Madrid under sommaren då vi har upp till 40 grader varmt, he, he). Jag blir även påmind om vilka "hjältinnor" tjejer som de är som överhuvudtaget orkar ta sig utanför dörren!


Bjussar på lite mer bilder från min löpartur:

...besöktes igår kväll. Restaurangen "Casa Chongastán" ligger i en liten, liten by som heter Chia och har hela 133 invånare.
Man tror inte att denna lilla by kan ha en restaurang som den har, men det kan de visst. Allt är dessutom jättegott och det mesta är deras eget. Köttet kommer från deras egna kalvar, kyckligen är deras egen, likaså grönsakerna och äggen. Ja, äggen är verkligen en smakupplevelse för oss vanliga dödliga storstadsbor som äter de ägg som går att köpa i "supermercadon" (livsmedelsaffär).
 
 

...till spanska Pyreenerna för lite skidåkning så här innan nyår. Det var alltså inte bara jag som hade den fin-fina idén att komma hit. Det är samma visa varje år, helt tomt under julveckan och precis vid nyår så vill alla dessa snobbar med pärlor i öron (kvinnorna) och pälsar på sig på kvällarna komma hit och visa upp sig. Uppe vid backarna så är det mest männen som verkligen åker skidor, de flesta kvinnor tar sig upp med bilen till närmsta kafeterian och sitter och solar istället eller är med barnen.


Jag tog snabbtåget AVE (300 km/h) från Madrids centralstation Atocha och det tog mig ca 2.5 h att komma till Huesca där sambon hämtade upp mig med bilen. Han har nämligen inte behövt jobba i mellandagarna utan stannade kvar när jag åkte hem till Madrid för att jobba. Med bilen tar det sedan 1.5 h till "vår" dal. Smidigt och bra tycker jag som nu är här i Pyreenerna för andra långhelgen i rad! Det känns som välförtjänta minisemestrar och själva semestern som jag har mellan den 4:e och 13:e känns som den blir förlängd.

...är att ge din byggnads portvakt en julklapp. Det är något som du absolut inte får glömma bort att göra för då blir du aldrig förlåten!


Livet kan bli ganska svårt ifall man har lyckats göra så att portvakten är sur på en. Han kontrollerar nämligen allt som pågår i ditt hus. När jag säger allt, så menar jag verkligen allt. Nyfiknare människa finns nog inte. Det verkar nästan som de blir tillfrågade under jobbintervjun ifall de gillar att skvallra...


En portvakt hjälper för det mesta till med det ena och det andra när det behövs i "hans hus". Han är även den som tar ut soporna. I vissa hus går han runt på de olika våningsplanen och tar soporna som har lagts utanför lägenhetsdörren. I andra (som vårt hus) tar vi ned soporna till soprummet och portvakten ser till att soptunnorna kommer ut på gatan, så att sopbilen kan hämta soporna.


Många grannar ger sina lägenhetsnycklar till portvakten och ber honom att vattna blommorna när de är på semester eller att utföra andra tjänster (måla lägenheten osv.). Jag gillar inte alls idén att min portvakt har nycklar till min lägenhet (det känns inte tryggt att nån kan gå runt och snoka bland ens tillhörigheter), så det är nåt vi inte har gett honom. Hitills har vi nästan alltid bott i hus utan portvakt (den moderna varianten är att man har ringklockor i porten med videokamera och när nån ringer på så kan man se vem det är och öppna direkt från sin egen lägenhet) och varit väldigt tacksamma för det. Ingen portvakt = inget skvaller bland grannarna.


Vi försöker alltid att undvika att vår portvakt utför tjänster åt oss för vi vill inte behöva känna oss att vi är skyldiga honom något. Detta år har vi inte bett om några tjänster alls, men vissa saker har inte gått att undvika som när det kommer ett paket med posten. Eftersom du jobbar de tider posten kommer så tar portvakten automatiskt hand om det för att sedan ge det till dig när du kommer hem. Så nu gick det inte att komma undan...


Egentligen är traditionen att man skall ge pengar till portvakten vid jultid som tack för hjälpen under året, något jag inte alls kände för då jag inte har bett honom om hjälp för nåt. Jag gav honom 2 flaskor vin istället, ett vitt och ett rött vin. Han såg glad ut ivarje fall när han fick "presenten", men just nu kanske det skvallras för fullt om dessa skandinavier som bara tänker på alkohol och är fulla jämt eftersom han fick vin istället för pengar! ;-)

...på ett sjukhus.

Tänk nu inte det värsta utan det var benet som undersöktes och inget annat. Den offentliga sjukvården skickade mig till en privatklinik (eller snarare sagt ett sjukhus).

Namnet lät lovande "Hospital Beata María Ana". Beata är det man är innan man blir ett helgon. Man brukar även använda det för att beskriva någon som är väldigt religiös. Vissa privata sjukhus drivs av nunnor här i Spanien. Jag föreställde mig att jag skulle få se något liknande det jag sett i filmer, typ att alla sjuksköterskor skulle springa omkring klädda i nunnedräkt. Men icke, vilken besvikelse! Inte en enda nunna fick jag se...


Den bra nyheten är att de inte såg något konstigt i mitt ben. Med andra ord, nu duger inte min skada längre som ursäkt. Nu får jag sätta igång på allvar med träningen igen!!!

...ju naturligtvis pacharán!

Eller det var ivarje fall något som jag och "menina" intalade oss själva under lunchen idag. Hon är jätteförkyld och jag tycks inte ha klarat mig jag heller. Känner av i halsen och bara måste bli frisk till på Lördag då jag skall åka skidor igen! Vi får se ifall det funkar, men för tillfället så dög den ursäkten bra.

när du inte springer?


Jag säger som en gammal San Silvestre (ett nyårslopp) tröja jag har: "¿Sufres más cuando corres o cuando no sales a correr?"


Finns det något bättre än att äntligen inte ha smärta pga skador och känna att man blir starkare och starkare och orkar mer för varje gång man går ut och springer?! Skulle inte tro det...den känslan slår allt! :-)

Bilderna skall föreställa ett lyckohopp trots den allvarliga minen...

Det kändes ivarje fall som det. Det fanns typ ingen på jobbet idag. På min avdelning var vi 6 personer som jobbade när vi normalt är 23 personer. De få som var tvugna att jobba verkade tycka som jag, att det var den seeeeegaaaaste arbetsdagen i år. Klockan gick långsammare än vanligt, visaren typ kröp fram, ivarje fall kändes det som det.

Vilken tur att "mina tjejer", "ainatt" och  "menina" jobbade idag. Vi smet iväg och åt en långlunch tillsammans på restaurangen Wogaboo.




Inte världens bästa käk kanske, men som jag brukar säga: "...det gick ned" och det dög väl som lunchmat. Tillsammans med rätt sällskap spelar maten inte så stor roll (ifall man inte blir sjuk av den, he, he) och min dag var ivarje fall räddad efter denna lunch.

...drabbades vi av då vi öppnade just den flaska som vi hade sparat sedan vi köpte den i somras för att avnjutas på nyårsafton.

Ops, "la edad no perdona a nadie" (ålder förlåter inte någon) som man säger här i Spanien. Vinet var en Irius Selección 2004 och vi köpte den under vårt besök på vingården Irius.

...önskar jag er alla efter ännu en härlig dag med skidåkning.

...och det gör man bäst genom att äta mycket och gott.
På "El Veedor de Viandas" (som jag alltid brukar kalla för "La Vinoteca" fast de inte heter så) hade de en speciell viltmeny för 32 Euro / person. Det ingick 4 olika rätter + en efterrätt och en flaska rött vin. Den första rätten var 2 olika paté gjorda på viltsvin och hare som serverades tillsammans med en fikonmarmelad. Nästa rätt var en kräm gjord på pumpa med ett "skum" gjort på kastanjer.
Efter det fick vi en sallad med granatäpple och "perdiz" (dvs. fågel) och slutligen viltsvinsköttbullar med karameliserad päron och chokladsås. Goooooooooooooooooooooooooott var det!

Och hur bör en god middag avslutas? Jo med en efterrätt som innehåller choklad och sedan lite pacharánlikör för att kicka igång matsmältningen naturligtvis...

På väg upp mot skidbackarna...
                                   Äntligen framme och bilen parkerad, nu skall bara pjäxorna på...
                                    Första skidbacken för skidsäsongen 2012/2013 som skall invigas...

Befinner mig uppe i spanska Pyreenerna och har fått på mig skidkläderna. Nu skall denna skidsäsong invigas!!! Snörapporten...det får duga.

Nya handskar som skall med upp idag. Köpte dem på en outlet och ibland är det bra att ha små händer för det är för barn egentligen = mycket billigare. Hej då! Här skall nu åkas skidooooooooooooooooor!