...som man kan konstatera här! :-)

Detta par kom ut från Atletico de Madrid affären fullastade med påsar med allt de hade köpt innan matchen. Jag frågade ifall jag fick fota dem och de kunde varken spanska eller engelska;

"Only japanese..."

De tycktes ivarje fall förstå att fotot var till en blogg. Jag tackade dem med ett glatt "Arigato" (tack på japanska) och "kawaii" (vad nu det betyder...:-)).

...det blev lite väl långt på svenska! Men så är det, Atletico de Madrid vann!

Jag passade på att utnyttja mina vänner som arbetar för Atletico de Madrid och fotade mig själv med pokalen igår kväll vid Stadion Vicente Calderón.

Förresten, hur många har ett foto på sig själv och Champions League final pokalen och Europeiska Supercup final pokalen? :-)

Klicka här för att se fotot på Champions League pokalen.

...sitter jag och kikar på och önskar att jag äntligen tog mig i kragen och var lika driftig och duktig som dessa tjejer. Jag vill också öppna eget! :-)

La Alfombra Roja

Unkai

Smid

...jag läste den som en e-bok. Jag trodde inte att jag skulle gilla att läsa elektroniska böcker, men jag blev fast direkt och kunde inte släppa taget om min Booq (elektronisk läsare). Eller var det boken i sig som var så bra att det inte gick att sluta läsa?

Boken;
Hypnotisören - Lars Kepler

Min kommentar;
Jag blev fast direkt och tyckte den var spännande...eller var det upplevelsen av att läsa en e-bok som var spännande? Det tog mig ivarje fall bara några dagar att läsa ut den och då jobbade jag, var på sjukhusbesök etc. I början lovade det mycket och den var riktigt svår att förutsäga. Till slutet kändes det dock som författaren räknar med att det skall bli en succé och att det skall göras film av den...

Jag tyckte vissa av beskrivningarna av "action scenerna" var lite för utförliga och det kändes som författaren tänkt på filmmanusförfattarna och ville bespara dem lite extrajobb...

"Nu beskriver vi i slowmotion hur håret i näshålorna rör sig liksom när han får ett slag på näsan..."

Betyg;
Klart Godkänd och jag kommer att läsa nästa bok av Kepler.

...blev det då orken efter sjukhusbesök och värmen inte var på topp. Det blev en promenad genom Retiro parken och vi hamnade på en bar jag länge har velat besöka, Estado Puro.

Mitt klädval var väl inte direkt det idealiska...Atletico de Madrid t-shirt, jeanskjol och rufsigt otvättat hår då jag kom direkt från poolen. Men, men...i och med att fontänen "el Neptuno" ligger precis framför och Atletico fansen firar sina segrar där tittade ingen snett på mig. :-)

Maten var helt ok, eller snarare tapasena var ok. Vi tyckte inte heller att det var speciellt dyrt med tanke på läget. Den ligger mittemot Pradomuseet. Servicen var bland den bästa servicen jag har sett på länge i Madrid. Alla servitörer visste vad de gjorde och de var dessutom trevliga och log hela tiden. Ett Olé till dem! Vi åt dessa tapas;

Piperrada de Atun € 8,75
Salmorejo € 7,50
Mejillones tigres € 3,90
Esparragos en tempura € 8,95
Doble de cerveza € 2,50
Copa de Rueda € 2,50

Totalt € 34,10

De letar och letar...

Tidigare kommentar: Klicka här

...det får inte bli som sist i Barcelona när vi spelade om Kungens cup mot Sevilla och förlorade.

Det var bara glada miner på resan dit och under dagen. När matchen var över grät jag...ja, jag grät bittert och var väldigt besviken. :-(

...värmeslag eller krockade på väg hem från jobbet idag. Jag lyckades med konststycket att ta beslutet att skita i att ta motorvägen M30 (som ligger som en ring runt Madrid).

Detta visade sig 40 minuter senare vara ett oerhört korkat beslut där jag satt och försökte andas mitt i trafikstockningen i centrala Madrid med nervevade fönster...

Visst är det förresten underbart att de inte har lyckats bli klara med vägarbetet på calle Serrano (serranogatan) ännu? Eller som man brukar säga här pga alla vägarbeten; "Gallardón sigue buscando el tesoro" (Gallardón letar fortsätter att leta efter skatten, Gallardón är Madrids kommuns president).

¡Aupa Atletiiiiiiiiiiiiiiii!

...som jag träffade på när jag var på väg från jobbet igår. 3 nyfödda kattungar, 1-2 veckor gamla max. Kattmamman hade varit så listig att hon hade fött dem i en buske på en höjd (1 meter) för att de skulle vara gömda. Igår hade hon tydligen stuckit iväg från busken...kanske pga värmen? Kattungarna var helt desperata och jamade som galningar efter henne och trillade ned från busken. De försökte desperat ta sig upp igen och trillade ned gång på gång. Jag lyfte upp dem för att hjälpa till men de fortsatte jamandes att leta efter mamman och trillade ned igen.

En liten pojke hade gått ned från sin lägenhet i bara tofflorna för att se på dem. Jag lyckades övertyga honom om att "leka detektiv" hemifrån sitt fönster för att se om mamman vågade sig tillbaka.

Till slut var jag tvungen att gå därifrån trots att det värkte i hjärtat. Idag skall jag kika ifall kattmamman har kommit tillbaka. Stackars krakar....två av dem hade hemska infektioner i ögonen...:-(

...inte pga mig dock utan annat (applikationer, skrivare, supportgrupper etc, etc.). Nu skall jag sätta mig i min underbara bil, som gör allt för att jag inte skall sakna den finska bastun...

¡Adiós!

...och de säger att temperaturen kommer att stiga fram tills på Lördag. Det enda som räddar mig just nu är att Madrid är folktomt och att det fortfarande bara tar mig 10 minuter in till jobbet. Inga trafikköer alls! :-) Så här tom och fin såg min gata ut för en stund sedan;

...och satte på lite portugisisk musik. Vad sjutton! Inte fan visste jag att min sambo "el gato" kunde sjunga på portugisiska, he, he. Det är ju helt otroligt vad lika de är, fast "el gato" är snyggare så klart! Vad annars? :-)

...även om hon själv inte är så himla glad över att hennes semester är slut!

Mitt dilemma var att jag saknade henne och ville att hon skulle vara tillbaka på jobbet, så vi kan luncha tillsammans. Samtidigt ville jag att hon aldrig skulle hitta tillbaka igen... Att kunna parkera på hennes garageplats har nämligen räddat mitt liv.

Vem av oss båda (sambon "el gato" eller jag) kom på den fullständigt idiotiska tanken att vi skulle ta med vår bil från Sverige till Spanien?!! Alltså den utan luftkonditionering...

...och vi svettades och led. Värmen dög dock som ursäkt för att inte gå ut och jogga (sambon "el gato") eller gå (jag).

Nu skall jag käckt gå iväg till jobbet med sömnbrist (pga värmen) och försöka hålla mig vaken där tills jag slutar för dagen...

...ej har blivit mutad eller tvingad och har hittat hit alldeles själv för henne känner jag inte...! Jag lovar! :-)

Hon saknar dessutom Madrid...såklart, vad annars kan man göra om man har flyttat härifrån? ;-)

Här kan ni kika in på hennes blogg som verkar väldigt intressant: "Betraktelser från omvärlden"

...blev det i stadsdelen Lavapies och i La Latina.

Vi träffade våra "grannar", "La Austuriana" och "Patxi" som nu bor i vårt område tack och lov. Innan bodde de i en by utanför Madrid som heter Navalcarnero och som alltid när man frågar någon som bor utanför Madrid tar det 20 minuter (med bil) in till stan...det spelar ingen roll hur långt bort det ligger.


I deras fall ligger byn ca 30 km utanför Madrid. Detta är standardsvaret (det tar alltid 20 minuter) för de flesta Madridbor, som har fått flytta utanför stan till förorterna eller byarna. De har flyttat ut för det är de enda områdena som de hade råd att köpa en lägenhet eller hus i.

Här skall man nämligen alltid köpa sig en lägenhet eller ett hus. Det spelar ingen roll ifall du inte har råd eller inte. Blir det för dyrt inne i Madrid drar du ut på landet och spenderar 1.5 timmar till jobbet och sedan 1.5 timmar hemåt, som en jobbarkompis till mig gör. Frågar du henne tar det dock 20 minuter...

Det konstiga är att under Augusti månad (ingen trafik) tar det mig 10 minuter med bil till jobbet för jag bor väldigt nära. Resten av året tar det mig 40-50 minuter pga all trafik. Jag brukar fråga mig själv hur de andra gör som alltid lyckas ta sig in i Madrid på bara 20 minuter... ;-)


Våra nya grannar tröttnade på att bo "ute på landet" och flyttade in till stan igen och med dem gick vi och käkade tapas. Det blev en himla massa tapas och några av dem var "Pulpo a la gallega" (Bläckfisk på Galiciskt vis, dvs med paprikapulver) och "Callos" (komage).

















Taberna Bilbao som ligger på "Costanilla de San Andrés" gatan nummer 8 var sista stället vi hamnade på. Det är inte direkt mitt favoritställe, men det är nästan alltid öppet och serverar tapas som går ned så att säga (inte direkt utsökta men helt ok). Det åts även "Pimientos de Padrón" (grön paprika) och jag grät nästan då jag fick en som var stark. Man brukar säga "Pimientos de Padrón", unos pican otros no" ("Padrón paprikor, några sticker och några ej" fast det rimmar på spanska förstås och med sticker menas det att de är starka).

...tänkt vad lilla "Minttu" har hunnit blivit gammal, lika gammal som jag själv. Jag lever ju trots allt i min egen lilla Peter Pan värld och vill aldrig växa upp och bli vuxen. Men min lilla Minttu har hunnit bli tvåbarnsmor till två små skolpojkar.

Jag minns fortfarande min födelsedag som vi firade tillsammans på Kolmården som en av de bästa. Jag kände mig så oerhört fin i min ljusblå klänning och mamma garvar fortfarande åt när "Minttu" såg girafferna och sprang fram till stängslet och skrek:

"Titta karaffer!"

Vilken jäkla pottfrisyr jag hade på den tiden...alltså ärligt talat morsan och farsan, vad tänkte ni på?! :-)

"Minttu" och jag var oskiljbara sedan vi träffades för första gången på dagis då vi var två år. Till och med dagisfröknarna trodde ibland att vi var systrar för vi var alltid tillsammans och de tyckte vi liknade varandra så mycket. Inte så konstigt eftersom vi båda har finska föräldrar.

Min lillebror "stekaren" kom till efter mycket tjat från mig för "Minttu" hade ju en lillebror. Mina föräldrar hade till slut inget val... När jag fick frågan om vad vi skulle göra ifall det inte blev en lillebror utan en lillasyster svarade jag;

"Då byter vi ut bebisen"

Våra föräldrar hade inte heller något val på den tiden och de började umgås och till och med semestrar firades tillsammans.

"Minttu" och jag hade väldigt lika liv. Vi växte båda upp i betongförorten och sedan flyttade vi båda ut till radhusen ute i "bättre" förorter. Dock ej till samma men vi fortsatte att umgås och sov över hos varandra. Jag minns hur "Minttu" lärde mig allt om alla musikvideos som visades på MTV. Hon kunde sjunga alla utantill och var helt besatt av Rick Astley och de där två engelska tvillingarna...

Jag minns hur vi drömde om att flytta utomlands och hur överlyckliga vi var den sommaren då vi åkte och bodde hos en familj i Hastings i England.

När vi hade gått ut gymnasiet så gick det som det gick. Vi åkte båda utomlands direkt efter gymnasiet som au-pairer. Jag till Spanien och "Minttu" till England. Såklart! Vart skulle annars en 19-årig tjej som kan allt om alla de engelska fotbollsspelarna, alla låttexter av alla engelska artister utantill och tyckte att engelska män var guds gåva till kvinnorna annars åka...? ;-)

Trots att vi har varit ifrån varandra så många år så är vi nog fortfarande väldigt lika på många sätt och vis. Båda två bor vi fortfarande utomlands och ingen av oss skulle nog komma att tänka på tanken att flytta tillbaka till Sverige igen.

Tack och lov för att Facebook existerar för tack vare det har vi "hittat" varandra igen. Det börjar bli dags för ett återseende....det var ju faktiskt 17 år sedan sist!

Grattis på födelsedagen "Minttu" min lilla låtsassyster! :-)

...och skall läsas vid poolen idag. Det skall bli interessant att se om jag gillar att läsa elektroniska böcker eller inte. Lite av charmen med att läsa böcker är ju att kunna fingra på själva sidorna i boken och känna bokens tyngd.

...utan 3! Har min lilla blogg har hittat ut i cybervärlden eller?

Jag blev oerhört glad den gången jag fick min första kommentar av "Karlavagnen". Jag började fundera över vem av de jag tvingar läsa min blogg hade kommenterat tills jag insåg att denna person känner jag ju inte alls!

Sedan trodde jag att jag såg fel när jag bland alla de som följer bloggen (bloggens amigos), dvs 4 personer...finner ännu en till som jag inte känner eller har tvingat läsa min blogg. Jag nästan sprack av stolthet...

...min tredje okända läsare som är en riktig kändisförfattare hamnade dock på min blogg pga en taskig kommentar jag hade skrivit om hennes bok. Jag skrev en lista över de böcker jag hade läst och kommenterade var och en. Mest för att pika min farsa och min brorsa stekaren... Om Åsa Hellbergs bok skrev jag;

"vet ej vem som var/är mest patetisk, hon eller han..."

Vilket ju inte var i det snällaste laget, speciellt inte då boken är en sann historia och handlar om henne själv...

Det hade varit oslagbart att ha kunnat se min egen snopna min när jag läste bland kommentarerna i det inlägget och insåg att den som kommenterade verkligen var just författaren herself...ha, ha

Så kan det gå...:-) Hur som helst har dessa tre en speciell plats i mitt hjärta då de är de enda som läser min blogg (även ifall just Åsa Hellberg kanske hade föredragit att inte läsa den) utan att jag har tvingat, betalat, bönat och bett att de skall läsa den. De har gjort det helt frivilligt!

Hade jag varit rik och mindre lat hade jag till och med skickat er en present som tack! ;-)

Jag utmanade "Karlavagnen" efter att ha sett denna utmaning på andra bloggar. Förutom att hon är kattälskare så verkar hon ju dessutom riktigt vettig. :-)

Hon är dessutom en positiv människar vilket jag gillar då jag föredrar att se glaset halvt fullt än halvt tomt.

Min adoptivmormor (min sambo "el gato"s mormor) som ligger på sjukhuset säger alltid när jag traskar in på hennes sjukhusrum;

"Aquí viene la positiva..." (Här kommer hon den positiva...)

Detta är för att jag har gett henne i uppgift att berätta 1-3 positiva saker som hänt under dagen och jag berättar om 6 positiva saker som skett under min dag. Eller det är snarare så att jag tvingar henne att berätta dessa för mig...
Jag gör det inte med illvilja utan för att hjälpa henne.

Hon har stundvis varit riktigt deprimerad och ibland sagt att hon önskar att hon kunde somna in för att inte vakna mer... Visst, det är inte lätt att vara positiv när man är 86 år gammal, har fått en pacemaker inopererad och brytit lårbenet under vistelsen på sjukhuset och ens make är 89 år gammal och har lungcancer.

Men jag låter henne inte deprimeras utan säger att hon skall sluta säga dumheter och att det hon har kommer hon repa sig från och bli frisk. Om hon gett upp och inte vill leva längre så borde hon ivarje fall tänka på oss andra som älskar henne och låta oss få vara med henne. Dessutom finns det många andra som skulle betala eller göra vad som helst för att få vara i hennes ställe. Det är inte alla som är 86 år och har klarat av att gå igenom allt detta (pacemaker, blodtransfusioner, bruten höft etc.). Detta brukar få henne att ändra attityd och säga;

"Tienes razón, otros estarían en el otro barrio..." (Du har rätt, andra skulle ha varit i den andra stadsdelen=döda)

På sistonde behöver jag inte ens fråga henne om vilka positiva saker som hänt, så fort jag kommer in i rummet börjar hon rabbla upp dem... :-)

...som tillagades för andra gången i hela hans liv av sambon "el gato". Salmorejo liknar gazpacho ganska mycket, men den är tjockare samt starkare. Det var så gott att jag ville slicka tallriken till och med...men det gjorde jag inte!

Byarna runt om i Spanien har sina fester under sommaren då de firar sina helgon. Madrid är inte sämre och har olika fester i olika stadsdelar. I helgen hade stadsdelen La Latina fest och det blir en riktig folkfest för det finns gatustånd med mat och barerna tar ut bardiskar på gatan och säljer drinkarna direkt ute på gatan. Det är en riktig familjefest också och man ser små barn långt in på småtimmarna. Gatorna fylls av "chulapos" och "chulapas". Folk klär sig i de traditionella dräkterna från Madrid och de dansar "chotis". En av de mest kända låtarna, Madrid, Madrid, Madrid som man brukar spela och dansa till.

Läs mer om "La Paloma festen i La Latina" här:

http://www.gomadrid.com/fiestas/la-paloma.html

http://www.fiestas-de-madrid.com/fiestas-de-la-latina.htm



Sambon "el gato" skulle naturligtvis äta sina "bocadillos" (baguettemackor) med "entresijos" och "gallinejas" (inälvor från får). Det är en riktig typisk rätt från Madrid och anses vara en delikatess. Mmmm, smaskens.... ;-) Själv nöjde jag mig med en vanlig bocadillo med "calamares" (bläckfisk). Efter bocadillos:en blev det "efterrätt"...salta gurkor och sånt som det bjöds vin till från en "bota" som är gjord av djurskinn.

Är du i Madrid och vill testa "entresijos" eller "gallinejas"? Denna bar serverar dem: Klicka här.




Vi käkade och drack "tinto de verano" (rödvin, is, citronfanta eller sockerdricka) ur "minis" (enlitersglas). Sedan gick vi runt i festområdet som sträcker sig ut över hela stadsdelen. Vi hann med att se en grupp som har varit förband åt Björk spela. Efter för mycket "tinto de verano" byttes dessa ut till drinkar istället...fortfarande i "minis", därav de glada minerna :-)





































































































































Sista "minis":ena intogs naturligtvis vid ett av våra favoritställen, "Delic". Tillhör deras servitris bland de snyggaste servitriserna i stan eller? Snacka om typisk spansk skönhet...och dessutom är hon skittrevlig också. Vilken tur att sambon "el gato" föredrar blondiner...;-)