...under ihärdigt regn under hela denna "mardrömshalvmara".

Varför mardrömshalvmara? Denna halvmara är känd som en av de tuffaste i Spanien eftersom Segovia är fullt av backar, backar och mera backar. De hade lagt om rutten till detta lopp för att undvika en av backarna och för att göra den lättare i år.

Lättare? My ass, mina vänner som springer den varje år sade att det tyckte att den var värre i år. Nu sprang man mer inne i själva Segovia vilket betydde att man sprang över kullerstensgator, vilket betyder livsfarligt halt när det regnar samt att man fick jätteont i benen, ryggen och nacken. En riktig "rompepiernas" (typ som "bentagarsönder", tar sönder dina ben). Jisses vilken träningsvärk det ger dessutom. Jag kan knappt gå idag...
Trots detta så lyckades jag göra en jättebra tid. Helt otroligt bra faktiskt. Jag sprang på under 1 timme och 50 minuter!!! Jag har lyckats ta ned mitt personbästa på halvmarathon distansen med 15 minuter! Jag kom in bland de trettio första tjejerna av de 204 kvinnor som avslutade loppet. Jag var lite förvånad ibörjan av loppet över att det var så himla få tjejer. Jag var omringad av killar hela tiden. Min kompis från Segovia som hade sagt att när han var och hämtade nummerlapparna så hade han minsann sett massor av tjejer som skulle delta.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle kunna åstadkomma något liknande. Speciellt inte efter att ha varit med om bilolyckan där jag skadade nacken. Passande nog så gick denna halvmara av stapeln precis 3 år och en månad efter bilolyckan. Bilolyckan som gjorde att jag inte kunde sporta överhuvudtaget (under över 2 års tid) och jag hade jämt och ständigt ont i nacken. Jag gick dessutom upp 10 kg (som jag nu tack och lov har gått ned igen).