...på restaurangen där jag åt lunch idag.
Det kändes helt plötsligt inte lika jobbigt att semestern har tagit slut och att jag måste återvända till Madrid. Jag lämnar gärna "España profunda" (typ det djupa Spanien, betyder omoderna, gamla Spanien) bakom mig...

Det står "Produce of Spain" på vinflaskan. Men så säger man väl inte? Inte om en flaska vin ivarje fall. Är det jag som har fått det helt om bakfoten eller? Det gör riktigt ont i ögonen ju...

"Product of Spain" eller "Produced in Spain" känns bättre. Vad tycker ni jänkare? Ni borde ju veta?

Annars var vinet gott trots engelskan.

...för regnet kom och snön smälte bort. Det är dessutom bara en vecka kvar tills skidorten stänger för i vinter och det är inte värt att riskera en skada pga dålig snö tycker jag. Nu tackar jag för mig och skidåkandet får vänta tills nästa vinter. Ni som är trötta på att läsa om Pyreneerna kan nu se fram emot att få läsa mer om Madrid :-).
Jag hade tur innan regnet kom för jag har haft ledigt hela veckan och kom hit redan Fredagen den 22:a Mars. Då fanns det fortfarande snö och den var dessutom perfekt. Det har varit fantastiska dagar med nästan inga människor här (de flesta kom i Onsdags då Torsdag och Fredag är helgdagar).
Det har blivit skidåkning 4 dagar i sträck non-stop med bra väder och temperaturer. Strålande solsken på förmiddagen och sedan lite moln på eftermiddagen. Svarta pister som inte har varit öppna under flera år har erövrats under detta års skidsäsong tack vare all snö.

 

...för han har ställt ut 2 plastkossor i naturlig storlek i sin trädgård.

Alltså, min granne här uppe i Pyreneerna (dvs. inte Madrid fast det är ju ingen ursäkt för att göra något sådant) i byn med hela 340 invånare (en tydlig överdrift, jag tror att de är max 20 personer som bor här året om). Denna by har massor av får, getter och riktiga kossor i hagarna här.

Själv har jag ställt ut, utan att ha rökt på, två icke-plastiga, levande katter i trädgården...

...eller hur man hjälper spanjorer att uttala engelska.

...tack vare mig! Eller ivarje fall min jobbarkompis som sitter precis bakom mig på jobbet. Det var inte jag som valde vilka ord och meningar hon skulle lära sig utan hon bad mig skriva upp just dessa. Jag undrar vad hon planerar att göra med dessa svenska kunskaper i framtiden..?

...ifall det verkligen stämmer det som Aftonbladet skriver om:

Öppnar för att värva tillbaka Torres



En dröm för alla Atletico de Madrid fans. Nu håller jag tummarna för att det verkligen skall ske!

Läs om Torres kärlek till Atletico här.

...mot allt.

Finns det något bättre botmedel mot stress kanske? Eller mot andra svårigheter?

När man åker nedför pisterna, så tänker man inte på något annat än att ta sig ned. När man sitter i liftstolen, så njuter man i solen (ja ivarje fall här i Spanien) och det känns som meditation. Bästa medicinen för mig...

...just en sådan träffade jag på igår kväll i en bar.



Jag skulle beställa några drinkar och gick fram till baren för att beställa och medans jag väntade föll min blick på en killes ena hand (han satt vid baren). Han hade bokstäver intatuerade på fingrarna i två rader (just under knogarna och sedan nästa rad av bokstäver precis under) och jag försökte tyda vad det stod. Killen märkte att jag tittade på hans hand och han frågar:

"¿Puedes ver lo que pone?" (Kan du se vad det står?)

"Pues no, ¿que pone? ¿El nombre del futbolista Ibrahimovic?" (Nej, vad står det? Namnet på fotbollspelaren Ibrahimovic?), undrar jag

De bokstäver som jag tittade på just då var I B A och jag vet inte varför jag kopplade det till just Zlatans namn och varför någon skulle vilja tatuera in hans namn på sina fingrar och dessutom felstavat. Killen lägger ihop sina händer och visar mig vad det står på hans fingrar:

ARRIBA ESPAÑA

UPP SPANIEN, stod det vilket är typ som heja Spanien eller leve Spanien. Det slagordet eller valspråket används av facisterna (på Francos tid och än idag) och nynazister.

Gissa hur mitt ansiktsuttryck måste ha sett ut...

"¿Qué te parece?" (Vad tycker du?), frågar killen mig

"¿Me pregunto donde gente como tu trabajan con eso en tus manos? ¿Qué te dicen en tu curro?" (Jag frågar mig var folk som du jobbar med det där på händerna. Vad säger de på ditt jobb?), undrar jag

Killen blev helt paff och bara stirrade på mig medans hans två kompisar bara garvade.

"¡Que yo tengo papeles eh! No me heches de España, ¡que no estoy ilegal aquí! Que soy de la comunidad Europea!" (Jag har papper eh! Släng inte ut mig ur Spanien, jag är inte här ilegalt! Jag tillhör EU!), slängde jag ur mig skämtsamt (väldigt passande kan man ju säga i den här situationen...)

"¿De donde eres?" (Varifrån är du?), undrade killen och hans kompisar

"Finlandia por padres, nacida en Suecia." (Finland på mina föräldrars sida, född i Sverige), svarade jag

"¿Donde trabajas con eso?" (Var jobbar du med det där?), envisades jag med att få veta...

"Soy militar..." (Jag är militär...), svarade killen

"Ahaaaaaa, ya me cuadra TODO. Que tengo papeles eh...dejadme quedarme en España por favor. Mi pasaporte es de Suecia, mi sangre de Finlandia pero mi corazón pertenece a España. ¡Lo amo!"

(Ahaaaaa, nu trillar ALLT på plats. Jag har papper eh...låt mig stanna i Spanien snälla. Mitt pass är från Sverige, mitt blod från Finland men mitt hjärta tillhör Spanien. Jag älskar det!), svarade jag och tyckte att jag var jätterolig.

Hans kompisar garvade, men killen började se lite besvärad ut. Han säger till mig:

"Mi novia es alemana." (Min tjej är tyska)

"Como te dije, ya me cuadra todo y ahora aun más. ¿Yo hablo alemán eh? Me encantaaaa Alemania. Dejadme quedarme por favor." (Som jag sade, nu trillar allt på plats och nu ännu mer. Jag pratar tyska eh? Jag äääälskar Tyskland. Låt mig stanna snälla.), sade jag skämtsamt

De garvande kompisarna snarare låg på bargolvet än satt på sina barstolar vid det här laget och killen såg lite småsur ut nu. Mina drinkar serverades av bartendern och jag tog dem tackade för mig och sade hej då och stack iväg därifrån snabbt som sjutton innan jag fick stryk...

Kanske inte det smartaste att bete sig som jag i en sån här situation, men jag klarade helt enkelt inte av att bita mig i tungan denna gång. Som tur är kom jag därifrån "sana y salva" (hel och frisk) som man säger här i Spanien. Jag gick dock ut bakvägen när vi lämnade baren så jag inte behövde gå förbi killen och hans kompisar...

Läs detta bra inlägg om invandrares situation i Sverige som Annika i Sevilla har skrivit. Ett absolut måste att läsa är denna artikel om de utan papper situation i Sverige.

...ivarje fall känns det så varje gång jag är med min kompis "menina". Vi är så himla lika varandra, inte fysiskt utan hur vi tänker. Vi tänker verkligen likadant och har alltid jättekul ihop.

Vi jobbar ihop, inte på samma avdelning, och har kännt varandra i flera år utan att egentligen känna varandra. Det är egentligen först förra året vi verkligen lärde känna varandra på riktigt för då började hon jobba dagskift istället för på kvällen. Det var som en aha-upplevelse när vi var tillsammans. Jasså, tycker du ocksåååååå så?!! Hela tiden. Det känns kul att så här på "gamla" dar få en ny bästis som är lika sjuk i huvudet som jag dessutom, he, he...

...under ihärdigt regn under hela denna "mardrömshalvmara".

Varför mardrömshalvmara? Denna halvmara är känd som en av de tuffaste i Spanien eftersom Segovia är fullt av backar, backar och mera backar. De hade lagt om rutten till detta lopp för att undvika en av backarna och för att göra den lättare i år.

Lättare? My ass, mina vänner som springer den varje år sade att det tyckte att den var värre i år. Nu sprang man mer inne i själva Segovia vilket betydde att man sprang över kullerstensgator, vilket betyder livsfarligt halt när det regnar samt att man fick jätteont i benen, ryggen och nacken. En riktig "rompepiernas" (typ som "bentagarsönder", tar sönder dina ben). Jisses vilken träningsvärk det ger dessutom. Jag kan knappt gå idag...
Trots detta så lyckades jag göra en jättebra tid. Helt otroligt bra faktiskt. Jag sprang på under 1 timme och 50 minuter!!! Jag har lyckats ta ned mitt personbästa på halvmarathon distansen med 15 minuter! Jag kom in bland de trettio första tjejerna av de 204 kvinnor som avslutade loppet. Jag var lite förvånad ibörjan av loppet över att det var så himla få tjejer. Jag var omringad av killar hela tiden. Min kompis från Segovia som hade sagt att när han var och hämtade nummerlapparna så hade han minsann sett massor av tjejer som skulle delta.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle kunna åstadkomma något liknande. Speciellt inte efter att ha varit med om bilolyckan där jag skadade nacken. Passande nog så gick denna halvmara av stapeln precis 3 år och en månad efter bilolyckan. Bilolyckan som gjorde att jag inte kunde sporta överhuvudtaget (under över 2 års tid) och jag hade jämt och ständigt ont i nacken. Jag gick dessutom upp 10 kg (som jag nu tack och lov har gått ned igen).

...och längtar tills imorgon då jag äntligen får springa och får mina efterlängtade endorfiner. De som får mig att överleva, dag efter dag. Jag = en endorfinjunkie.

Jag satt och surfade lite löst och kom över lite trista, kloka, knäppa, gulliga, vackra, smarta och roliga, men framför allt tänkvärda ord från andra deppare, löpargalningar, kärlekskrankar och knäppisar.