Jag lyckades alltid göra bort mig förut. Fast nu har jag lärt mig! Fast på jobbet lyckas jag alltid glömma att killarna står och väntar på att du skall gå in först, det spelar ingen roll ifall de redan är 5 stycken som står där innan dig. Du får ändå gå in först. Detta har jag dock tendensen att glömma bort då de är jämnåriga...och de väntar och väntar tills jag slutligen går in, stackarna. Det är lättare att komma ihåg när det är äldre män, tycker jag.

Sambon blev för svensk under de åren vi bodde i Sverige. Han går in först i hissen, han håller knappt upp dörrarna för mig när han går in först, he, he. Detta kan vara farligt när man vänjer sig på jobbet att alla håller upp dörrarna för helt plöstligt står man där med dörren på näsan när man är med sambon. Hans ursäkt brukar vara att i Sverige är de jämställda och han lever efter den normen. Kvinnor och män är likadana med samma rättigheter och ansvar.

En annan sak man gör i hissen här i Spanien är att man hälsar på varandra i hissen (på jobbet och grannarna hemma typ, fast det kan ske på andra ställen också). Madridborna är dock ganska osociala av sig eller blyga kanske? Kanske inte lika mycket som en svensk men ändå. Jag är nog väldigt osvensk för jag hälsar på allt och alla och ve och fasa i hissen på jobbet kommer jag alltid på nåt att säga, några meningar eller nåt skämt. Sambon kör den svenska versionen och kollar noggrannt i titthålet i dörren innan han går ut så det inte är några grannar vid hissen utan fritt fram. Är vi någon annanstans börjar han gå långsammare så vi inte hinner fram till hissem, he, he... Ombytta roller hos oss. Han verkar vara mer svensk och jag mer spansk eller jag kanske är mer än spansk (latinamerikansk?) för de Madridbor jag känner är nog inte riktigt lika pratglada som jag...(eller har den mundiarrén som jag har).