...går alla spanjorer på varje år.

De har en konstig vana här i Spanien och det är att man alltid skall säga "adiós" (hej då) till varandra innan det nya året. Man skall önska varandra God Jul och passa på att äta tillsammans, vad annars? (he, he...icke ett bantarland precis.)


Alla spanjorer passar på och försöker hinna med att träffa de gamla polarna från Universitetet, från skolan, släkt, vänner, gamla jobbarkompisar, jobbarkompisarna man jobbar med just nu etc. Ni kan ju tänka er hur svårt det är att få bord på en restaurang i slutet på December...

Denna ovana (enligt mig) upprepar man för det mesta innan sommarsemestern också! Då bara mååååste man ju hinna träffa alla för att säga hej då innan man drar iväg. Just när det är som mest stressigt på jobbet och hemma för man skall hinna tvätta, handla, packa, avsluta arbetsuppgifter. Just då skall man träffas för att säga "adiós". Herregud! Självklart måste man träffas...man skall ju vara bort i hela 2 eller 3 veckor... Men vad kan man förvänta sig av ett land där 28-åringar fortfarande bor hos föräldrarna och går till läkaren med mamma?! ;-)

Tillbaka till julmiddagen...för det mesta så brukar ens jobb bjuda de som jobbar där på julmiddagen. Ibland finns det de jobb som inte gör det och då bestämmer sig arbetskamraterna för att käka tillsammans ändå trots att de får betala själva. Detta skedde förra Söndagen i en väldigt reducerad variant om man tänker på att de som arbetar på samma jobb var 3 stycken och sammanlagt var vi 6. :-)

Vi hamnade ju naturligtvis i restaurangen Ñeru. Det är inte så underligt med tanke på att ägarinnan (hon med förklädet) behandlar oss som kungar, maten är otroligt god och man får stooora portioner. Dessutom är ägarinnan ett proffs och vet precis allt jag kommer att äta och dricka i förväg... Betyder att jag kanske är en aning förutsägbar och tråkig i matväg?! Drinkarna intogs i vårt andra vardagsrum...Delic.