...är det väl man brukar säga? Jag hoppas verkligen det för nu börjar jag bli trött på all otur som vi har haft på sistonde.

Vilken ångest igår kväll. Vi kom hem efter jobben och upptäcker att våran lilla svenska katt har kräkts, skitit och kissat i hela lägenheten. Vi åker i full fart till veterinären där de gör alla möjliga tester på henne. Hon får en spruta för att bli lite "lugnare", dvs sövd. Efter alla tester går vi därifrån och får höra att hon kommer att piggna till om en timme ungefär.

Vilken fasa...jag satt i soffan med henne på magen med en filt över medans hon låg totalt livlös med ögonen vidöppna och utan att reagera på varken ljud eller när man tog på henne. Efter 2 timmar låg hon lika livlös och då och då lyfte jag på filten för att se ifall hon andades fortfarande. Till slut fick vi nog och stoppade in stackarn i transportlådan och gick ned i garaget. Där när bilen startade kvicknade hon helt plötsligt till och satte sig upp. Vad bra tänkte vi och gick hem igen...

...sedan låg hon livlös på min mage igen i 2 timmar till tills hon helt plötsligt ställer sig upp och börjar rangla omkring som ett fyllo.

Jag hade mardrömmar hela natten och var uppe och kikade på henne för att se att om hon fortfarande andades. Stackars lilla krake...