...eller något liknande kändes det som igår. Cruz Roja (Röda korset) kom som de brukar till jobbet tidigt på morgonen med deras buss där du kan ge blod.

Jag har aldrig donerat blod eller gett blod förut och tänkte att någon gång skall väl vara den första. Det tog nästan en halvtimme för dem att få ut 400 ml blod ur mig. Tydligen hade jag för små blodådror. Sedan fick jag inte ställa mig upp och låg ned och drack en Coca-cola. Tydligen tyckte de att jag var för blek eller nåt. När jag slutligen kom iväg till jobbet och gick förbi en spegel såg jag att mina läppar var helt lila.

Efter lunchen mådde jag bra och jag åt en 3-rätters lunchmeny. Vid klockan sju på kvällen var jag på ålderdomshemmet och hälsade på min "adoptivmormor". Innan jag kom dit hade jag ätit en yogurt med russin och nötter. Helt plötsligt börjar jag känna mig konstig och trodde att jag hade problem med magen. Det kändes som magen var i uppror och som jag skulle kräkas eller nåt.

"Jag skall bara gå på toa", sade jag och gick in i byggnaden.

Jag lyckades ta mig in till toan och fick tag i handfatet innan jag svimmade till. Tur var att jag befann mig på ett ålderdomshem och att tjejen brevid mig var sjuksköterska. Läkaren kom och hjälpte till och de tog pulsen på mig som var nere i 35 pulsslag...

...inte var det tillräckligt heller för jag fick även en astmaattack mitt i alltihopa som var en av de värsta jag någonsin har fått. Jag hade för en gångs skull inte glömt min astmamedicin och hade den med mig. De rullade iväg mig och "adoptivmormor" i varsin rullstol. Mig lade de på en brits med fötterna högt upp för att vila och "adoptivmormor" skulle till middagen. Efter att ha vilat och fått sportdryck fick jag åka därifrån.

Idag mår jag bättre men är trött. En sak är säker, jag kommer aldrig ge blod igen! Tyvärr...