Vi fortsätter att fira i Madrid...

/
2 Comments
...för fira Jungfrun La Paloma.





Vi träffade dessa 20-åringar (Kristina, Ivan och ....ett namn som jag inte vet hur man skriver för jag kunde inte ens uttala det rätt) från Sankt Petersburg (Ryssland) som var jättetrevliga. Vi hjälpte sedan dem att hitta diskoteket Kapital som är på 5 våningar här i Madrid. Jag hoppas att de hittade fram.


You may also like

2 kommentarer:

  1. Alltså jag MÅSTE bara tala om för dig, hur glad jag är för att jag - faktiskt av en ren slump - hittade din blogg. Den är den mest intressanta jag har läst på länge! Fortsätt så! Jag ser att du har skrivit rätt mycket under några år, och därför måste jag fråga dig om du någonsin har skrivit om hur det kom sig att du flyttade till Spanien? Lärde du dig språket genom att flytta dit, eller pluggade du innan? Hur började allting? Vad var din drivkraft? Sånt är så intressant att läsa om. Är själv precis hemkommen från en månad i södra Spanien, där jag har jobbat på ett hotell med världens bästa människor. Det var härligt att få komma hem och träffa alla nära och kära, men bortsett från det så känner jag lite "vad ska jag hem till Sverige och göra?"-känsla över det hela. Jag bodde i en liten by där nästan ingen kunde engelska, så det var spanska som gällde hela dagarna. Min stora dröm är att lära mig att prata spanska flytande, och jag känner att den där månaden verkligen var en "spark i baken". Det kändes som om jag lärde mig mycket mer på de fyra veckorna, än vad jag har gjort under alla år i skolan. Nu har jag ett år kvar i gymnasiet, och är riktigt sugen på att åka tillbaka nästa sommar för att eventuellt plugga språket på plats. Du kanske har några tips på hur jag ska hålla spanskan vid liv under det kommande året? Jag har fått många nya vänner som hjälper mig genom att bara skicka någon hälsning via mail eller facebook - det "tvingar" mig (på ett positivt sätt, naturligtvis) att tänka på spanska. Men ju mer jag kan göra, desto bättre resultat får jag.

    Tack för en kanonbra blogg!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hola Emma, men tack snälla du! Jag blir riktigt rörd av din kommentar eller kanske snarare av att få höra att någon förutom mamma och pappa läser min blogg! Ibland blir jag så himla trött på bloggen och då dyker det upp någon snäll själ som du som gör att jag orkar fortsätta med den ett tag till. Vad kul att höra att du gillar den och att du faktiskt läser den. Det är så sällan någon skriver kommentarer så man tror att man är ensam ute i "cybersejs"...;-). Jag skall försöka ta tid och skriva ett inlägg med svar på dina frågor till dig! Kramar, La Madrileña - Marina

    SvaraRadera