About me
My name is Marina. I’m a madrileña (resident of Madrid), runner, trailrunner and now ultratrail runner. This blog is going through a "facelift" so please forgive the mess here....
Visitors come from...
Social Media
Riskera livet är det inte värt...
/
0 Comments
...faktiskt.
Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.
För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".
Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.
Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
Vilken lättnad när jag kom över till "säker" mark som bestod av stenar som rasade nedåt hela tiden. Resten av dagen så var jag allt lite skakis och lovade mig själv att jag aldrig, aldrig gör om något likande igen. Säkerheten går först!
Träffade på nya kompisar, lite får var ivägen.
Till säkerheten uppe i bergen så behöver man inte bara rätt utrustning i form av stegjärn och stavar. Kläder, tillräckligt med dryck och mat är också väldigt viktigt. Vädret uppe på höga höjder förändras väldigt snabbt och det kan bli riktigt farligt ifall du inte har rätt utrustning med dig.
Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.
Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.
Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.
För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".
Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.
Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
En annan "rolig" del av den trail rundan och lite säkrare än biten innan.
Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.
Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.
About Post Author
