....ja, just det! Att FERNANDO TORRES skulle komma tillbaka till Atletico de Madrid, sooner or later!!!!

El niño är nu äntligen TILLBAKA!!!!

...det har man chansen att göra nu på Lördag.

En bloggläsare bjöd in mig och jag tänkte passa på att hjälpa till genom att göra lite reklam för deras svenska julbord här i Madrid. Här nedan hittar ni detaljerna. Alla frågor får ni fråga Tess (kontaktinformation i affischen) om.


Information om Julbord i Madrid för svenskar

Jag vet inte själv än ifall jag kommer att kunna gå då jag har födelsedagsfirande på gång i helgen, men detta tycker jag var ett roligt initiativ. Jag hoppas på att kunna gå dit för jag är sugen på lussekatter!!!

...inte bara när det gäller bloggen utan även i min träning!!!

...för att jag hejar på Atletico de Madrid, trots att några få har lyckats förstöra för alla oss som tillhör Atletico fansens skara.

Jag har hittat en ny japansk favorit! Restaurangen heter Txa Tei och ligger på gatan General Pardiñas 8, i stadsdelen "Barrio de Salamanca".

...alltså drömmen om att jag skulle organisera inte bara ett utan två trail lopp i September månad. Dessa lopp är en del av Trail 2 Heavens "Pirineos Series" som är 4 olika traillopp per år där dessa två lopp är de största.


Den 13:e September gick de 2 loppen av stapeln. Klockan 9:00 började ultra-trail loppet på 46 km och klockan 10:00 gick starten för loppet på 25 km. Starten för båda loppen var inne i Naturparken Posets-Maladeta.

Vi hade strålande solsken, hela dagen! Jag är uppriktigt glad för att det var så fint väder för löparnas skull för upplevelsen är inte den samma ifall det är dåligt väder. Sedan hjälper ju fint väder till för att det skall bli mindre farligt för löparna och färre skador under loppet.




Här kan ni kika pa en video som hotellet där starten gick har gjorde åt oss. Det är starten för det kortare loppet på 25 kilometer som man ser. I slutet på videon ser man en vätskekontroll som fanns vid hotellet.
Loppet på 46 km korsar gränsen mot Frankrike och är det dåligt väder, så kan det vara dimmigt och då ser man inte glaciärsjöarna som man springer förbi inne i Frankrike. Den synen är verkligen något man inte glömmer i första taget. Den tar riktigt andan ur en... De andra vyerna under loppet går inte av för några hackor de heller.

Våra kompisar har verkligen ställt upp för oss och har kämpat sig fram i det långa loppet. Det är kompisar det! De som springer vårt lopp på 46 km för att vi skulle ha några löpare.

8 kompisar ställde upp och sprang. Massor av kompisar, kompisars släktingar och bekanta ställde dessutom upp som funktionärer. Jag kommer aldrig någonsin att kunna glömma all denna hjälp och allt stöd vi har fått från dem. Jag är för evigt tacksam.

...tills de lopp som jag organiserar den 13:e September går av stapeln!

Då skall du kika på denna video om Benasque dalen som har det passande namnet "Benasque, un lugar para soñar" (Benasque, en plats att drömma om).

...faktiskt.

Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.

För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".

Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.

Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
Vilken lättnad när jag kom över till "säker" mark som bestod av stenar som rasade nedåt hela tiden. Resten av dagen så var jag allt lite skakis och lovade mig själv att jag aldrig, aldrig gör om något likande igen. Säkerheten går först!
Träffade på nya kompisar, lite får var ivägen.
Till säkerheten uppe i bergen så behöver man inte bara rätt utrustning i form av stegjärn och stavar. Kläder, tillräckligt med dryck och mat är också väldigt viktigt. Vädret uppe på höga höjder förändras väldigt snabbt och det kan bli riktigt farligt ifall du inte har rätt utrustning med dig.

Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.

Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.

...och jag hinner knappt med att andas. Bloggen blir lidande tyvärr.

Det kommer nog fortsätta att vara på detta sätt tills efter den 13:e September då trail running lopp går av stapeln på en och samma dag! Det är mycket att organisera kan jag lova. Runt 250-300 deltagare och 50 voluntärer och allt det andra runt omkring (material, tillstånd, polis, politiker, jakten på sponsorer, tidningar osv.)  Men gud så kul samtidigt!!!

Jag trodde inte att människan kunde sova så här lite faktiskt...men det går. För er som inte vet så har jag ju fortfarande kvar mitt "riktiga" jobb som jag kallar det. Och det är tufft! Mitt jobb är inte ett jobb där man kan sitta och slappa direkt. Är med i ett globalt projekt just nu med helt galna deadlines dessutom.

Om ni är nyfikna på att läsa mer om loppen kan ni läsa på webbsidan, facebook och twitter. Mitt Instagramkonto är nog det som uppdateras oftast, det kan ni hitta här.

Här bjuder jag er på lite fina bilder från mitt paradis på jorden, dvs. Spanska Pyreneerna.

...även ifall det inte verkar som det här på bloggen!!!