Från Madrid till Himmelen: augusti 2013

År 2020 hoppas vi i Madrid skall bli vårt år och att vi äntligen skall få uppleva de olympiska spelen här på hemmaplan.

Beslutet vilket land och stad som blir värd år 2020 tas den 7:e September. Vi håller tummarna tills dess!!!

Kolla vilken fin present kag fick idag av en jobbarkompis.

...tycks alla ha denna vecka på jobbet.

Alla sitter och ser trötta ut och orkar inte hålla så många konversationer, de är upptagna med att deppa över semesterns slut och rutinens återkomst. Även jag (!).

På väggen står det "No tengo fuerzas para rendirme" (Jag har ingen kraft kvar att ge upp). Ganska passande, fast jag tror texten är en spark i baken till regeringen och den politiska situationen som råder just nu...

...och det blir gooool (mål), gol och ännu flera gol!!! Vi spelade mot Rayo Vallecano idag och publiken svettades mängder. Inte av nervositet utan pga att solen stekte oss så vi kände oss som grillade kycklingar...

En välförtjänt öl intas nu för att svalka av oss.

...kan ni hitta hos hotell Urban. Det ligger vid metron Sevilla (alldeles vid Puerta del Sol). Man går in igenom vanliga entrén och tar hissen högst upp. Det kostar inget att besöka denna uteservering, förutom drycken du köper.

Takterrassen är okej, men kanske i tråkigaste laget. Passar kanske bättre för paret än för kompisgänget.

...skall du inte göra på detta ställe, Sushiclub.

Jag blev misstänksam redan när jag gick in på deras webbsida och kollade in maten. Där stod nämligen ordet "franquicias" (franchise) som jag är allergisk emot. Detta bådade inte gott, men kompisen hade valt stället på rekommendation av en arbetskamrat så vi gick dit.

I början var servicen lite för uppmärksam när vi kom, vi beställde in dryck direkt och satt med denna medans vi kikade i menyerna. Inte bara en servitris utan 3 olika kom fram och ville ta bort våra vinglas och vi fick säga till om att "vi skall dricka vin till maten så de kan stå kvar".

När vi väl hade beställt så hann vi nästan äta upp all mat innan vi fick in vår flaska med vitt vin (som var för varmt). Och då hade killarna beställt in fler rätter eftersom de inte blev mätta på det vi hade beställt in till en början. Pojkarna äter bra de...och det tog evigheter innan den andra rundan mat dök upp på vårt bord.

Från att ha 5 olika servitriser / servitörer i början så blev det helt plötsligt folktomt (på personal). Vi satt och väntade och väntade på att få vårt bord avplockat. Och väntade...

Till slut kom det en servitris och hon ursäktade den långa väntan med att de var "Estamos cortos." och sedan kom det "De personal, nos falta uno." (kan tolkas, vi är idioter då hon satte punkt därefter. Men sedan fortsatte hon och sade i personal, det fattas en. Estamos cortos betyder även "vi är korta" och i och med att hon fortsatte...i personal, dvs. har personalbrist).

Vi blev tillfrågade ifall vi ville ha efterrätt. Ja, det ville vi gärna. Ena kompisen ville ha en drink som stod på efterrättsmenyn, men det gick inte idag för cocktailbaren var stängd. "En Fredag?, om den inte är öppen en då, när är den öppen? En Måndag?". Nej, det fattas ju en person, fick vi till svar. Ja, jisses. Jag är riktigt impad. Om jag någonsin öppnar eget skall jag se till att jag anställer denna person som fattades för han / hon är en riktig klippa. Inget tycktes ju funka utan denna person.

Vi andra ville testa en chokladefterrätt. Servitrisen varnade oss och sa att just den skulle dröja 15 minuter att laga. Ok, "muchas gracias", vi vill nog hinna gå och dricka drinkar på en bar innan det blir alltför sent så tack för varningen. Vi beställde något annat istället...

Efter över en halvtimmes väntan fick vår kompis nog och gick och sade till att vi inte kunde vänta längre och att vi ville ha notan. Tadaaaaa, helt plötsligt blev det fart på dem och efterrätterna kom in och bjöds på och det ursäktades till vänster och till höger och när vi gick höll de till och med upp dörren för oss. "Demasiado tarde, mi amigo" (För sent, min vän). Första intrycket är svårt att rätta till när det blir så fel.

Maten var inte äcklig, men den var inte speciellt god heller. "Been there, tried that, never gonna go back..."

...bara 26 grader! Hurra, jag kommer kunna sova inatt!!!

...är denna mina kära vänner. Äntligen Fredag!!!

...på en uteservering idag tillsammans med min Belgiska jobbarkompis "Tintin".

Vaddå modig? Jo, är det nästan 40 grader utomhus, så kan man INTE sitta ute och absolut inte i solen. Det kan man glömma ifall det inte är efter att solen har gått ned.

Uteserveringarna i Madrid har löst problemet med värmen genom att ha antingen parasoll eller tältliknande anordningar SAMT att de sprutar ut vatten från dessa. Du blir alltså sprayad med vatten med jämna mellanrum. JÄTTESKÖNT!

...och "packade resväskan" och tog mig till en by utanför Madrid, eller snarare sagt utanför El Escorial.

Min jobbarkompis, Ainatt, fick sin lilla bebis i Juni och idag var det dags att hälsa på. Efter jobbet åkte jag äntligen ända ut till vischan eller tjotahejti kan man också kalla det för.

Värt resan dit var det dock, för vad är väl bättre än ett dopp i poolen ute i "la sierra de Madrid" ( uppe bland Madrids berg / landsbyggd)?!

Till slut lyckades hon få dit mig trots mina protester om att jag inte åker utanför M30 (motorvägen som går som en ring runt Madrid) och att jag inte hittar passet!

När jag kom hem till Madrids betongdjungel igen var det bara 35 grader...

...vid den här tiden på morgonen!

Jag har suttit på jobbet sedan klockan 7:30 idag, enligt min åsikt på tok för tidigt. Det märks att man inte är en morgonmänniska...

...har jag varit på gymmet igen!!!

Detta efter cirka 3 månaders sjukskrivning. Jag känner mig som en ny människa och då har jag bara suttit på en motionscykel i 30 minuter (utan nåt motstånd), lyft lite vikter och slängt en boll mot väggen. Det sista var speciella övningar från sjukgymnasten. Jag måste stå med foten böjd och högt upp (på stepup brädor) med en kudde under foten (olika positioner) och slänger sedan bollen mot väggen som jag skall ta fast. Detta stärker tydligen ligamenten (dvs. Ledbanden).

...som heter Dionisos och ligger på calle Leon 17. Det är precis vid calle Huertas och nära Plaza Santa Ana.

Den här restaurangen tillhör "slumpkategorin", ja ni vet. Du råkar gå förbi, är hungrig och får ett infall, "...vi går in och testar".

Restaurangen var fin inuti och allt såg ganska nytt ut. När vi väl fick menyn så fick jag onda aningar för denna restaurang är en av 9 olika restauranger som tillhör samma koncern. Detta är aldrig ett bra tecken (i Madrid) för det betyder oftast skitmat rent ut sagt. Det är oftast lite snabbmatskedje-känsla över denna typ av ställe. Servicen brukar vara sämre och mer opersonlig än på en "riktig" restaurang.

Tyvärr så infriades mina onda aningar. Servicen var stressad och opersonlig. Maten var inte äcklig, men inget minnesvärt. Det var smaklöst (för lite salt och då saltar jag minst i hela världen de gånger jag lagar mat typ) och trist.

En ful detalj var att vi beställde in två förrätter, tzaziki och hummus, men vi fick bara in bröd som om vi hade beställt en förrätt. Vi bad om mer och fick betala för det. Varmrätten var en gammal fryst historia (moussaka) som hade värmts upp i micron...

"Been there, seen that, never gonna go back..."

Dock fanns det ett gäng "grekiska gudinnor" på möhippa som gjorde att stället kändes mer genuint. I alla fall ifall du tillhör de som åker till Cypern/Kreta/Rhodos och dricker dig dygnrak på paraplydrinkar...! ;-)

...för fira Jungfrun La Paloma.

Vi träffade dessa 20-åringar (Kristina, Ivan och ....ett namn som jag inte vet hur man skriver för jag kunde inte ens uttala det rätt) från Sankt Petersburg (Ryssland) som var jättetrevliga. Vi hjälpte sedan dem att hitta diskoteket Kapital som är på 5 våningar här i Madrid. Jag hoppas att de hittade fram.

...och då menar jag hon på högra sidan! Klädd som en "chulapa" är hon.

Nästa år får ni se mig och mina tjejkompisar i denna utstyrsel. Det har vi slagit vad om...och blivit tillräckligt gamla för att klä ut oss i...

Vilken tur att man inte har några barn, stackars ungar...

...kallas de kvinnor i Madrid som klär sig så här.

Så klädde man sig förr i tiden i Madrid. Männen kallas för "chulapos". Ordet "chulapa" / "chulapo" härstammar ifrån "chulo" som betyder kaxig. Är man nåt i Madrid så är det just det! Madridborna är kända för just detta, deras kaxighet, i resten av Spanien.

...borde ha vunnits av Eva!

Hon kom tyvärr på andra plats i tävlingen. Eva var vår favorit när vi satt hemma i soffan och tittade på Masterchef. Hon verkade inte bara vara trevlig utan hon hade stor fantasi när hon lagade maten. Eva verkade inspireras av smaker istället för att försöka härma kända kockars recept som vissa andra deltagare gjorde.

Jag träffade Eva i La Latina och fick bekräftat att hon är trevlig, faktiskt otroligt jättetrevlig. En riktigt schysst tjej. Hon berättade att hon var jättenöjd trots att hon bara hade kommit tvåa för hon har fått massor av jobberbjudanden etc.

Jag hoppas att hon har tur i sitt nya yrke. Vem vet, kanske har man turen att få äta hennes mat nån gång i framtiden ifall hon jobbar i köket!

Mucha suerte en el futuro Eva! ( Lycka till i framtiden Eva!)

...eftersom det är Augusti och det betyder "fiestas del barrio" (kvartersfest)!

Alla byar runt om i Spanien har sin egen fest under sommaren och i några dagar. Storstäderna vill också festa såklart och inte vara sämre.

I Madrid är det i Augusti under denna vecka fest i stadsdelen Lavapies och i La Latina. Festen "förflyttar" sig under denna vecka mellan olika kvarter. Man firar 3 olika helgon, San Cayetano, San Lorenzo och La Paloma. Festligheterna startade den 7:e Augusti då man började fira San Cayetano, den 10:e Augusti börjar man fira San Lorenzo och igår, den 15:e börjar man fira La Paloma.

Förr i tiden tog de grannar som bodde i dessa kvarter fram bord ut på gatorna och bjöd på "limonada" (vitt vin med vatten, socker och citron).

Nuförtiden tar alla barer ut en bardisk ut på gatan och säljer öl, vin, drinkar i stora (750 ml) plastglas som man kallar för "minis". I andra delar av Spanien brukar dessa glas kallas något annat. ¨Kärt barn har många namn¨... Man äter även mackor med "entresijos" (del av får- eller lamminälvor)...smaskens!

Det spelas musik, live och icke live, och det dansas folkloredansen "schottis" som är typisk från Madrid. Många går uppklädda i Madrids folkdräkt, kvinnorna kallas "chulapas" och männen kallas för "chulapos".

...alltså, åter tillbaka i Madrid.

Jag började jobba igår efter ca 2.5 månaders sjukskrivning + 2 veckors semester. OCH dessutom på min födelsedag!!! Inte lätt, snacka om deppression, ha, ha.

Jag var så trött (eller gaggig pga åldern) igår att jag glömde att göra det årliga, obligatoriska "penntestet". Med andra ord så vet jag inte ifall jag har fått hängbröst eller inte, he, he.

Visar stolt upp hur duktig jag är som kan gå utan kryckor samt en av mina presenter som jag fick igår. Halsbandet i silver från butiken Mercado de la plata där man köper silversmycken i lösvikt.