Minns ni förra året då jag skrev om "knäppisarna" som sprang dessa trail lopp här uppe i Pyreneerna? Jag blev ju så imponerad och sugen på att testa att springa marathon distansen själv att jag anmälde mig. Jag lyckades övertyga sambon "el gato" att han skulle springa med mig. Sedan hände det som alltid tycks hända...jag blev skadad. Sambon hade tur för vår kompis "el Segoviano" ställde upp och anmälde sig för att inte lämna honom åt sitt öde själv.
Detta år tog andra organisatörer över och ändrade banan för de tre olika loppen + lade till en halvmara. Detta har ställt till det. De som organiserade i år är inte själva löpare utan gör bara "trekking" (hiking), dvs. de tänkte inte riktigt på vad löparna behöver när det gäller vätska och ätbart och viktigaste av allt när de behövde det. Sambon och kompisen skulle springa marathon distansen som har en nivåskillnad på 2240 meter. Mellan km 11 till 32 fanns det ingen vätskekontroll över huvudtaget! Katastrof för dessa löpare som då hade tagit sig upp på en höjd på över 2500 m.ö.h!!! Det de får när de kom upp på denna höjd var "kikos" (hårda friterade och saltade majskorn)!!!
 
Förutom att organisationen misslyckades med att ge löparna korrekt med vätska och ätbart så hade de dessutom ändrat banan jämfört med andra år. De lade banan på ställen där det var praktiskt taget omöjligt att knappt gå utan folk fick klättra uppåt. Sedan hade alla löparna oturen att det började störtregna och hagla under eftermiddagen. Av de 220 löpare som skulle springa den längsta distansen, 114 km, så lyckades bara 17 löpare avsluta. På marathon distansen så var de 920 löpare och "bara" 70 hoppade av, men sluttiderna (resultaten) ökade otroligt mycket jämfört med året innan. Vinnaren förra året sprang på 4.04 h och i år hade vinnaren en tid på 5.10 h. Det är en stor skillnad! 
"Mina" killar lyckades ivarje fall avsluta loppet och ta sig in i mål trots att de ibland fick klättra, att det började ösregna, de fick hasa sig ned på rumpan över snön, det haglade, de var tvugna att ta sig över en bäck med vatten upp till knäna osv.

De hade räknat med att det skulle ta 8 timmar, men pga vädret och den krångliga banan så kom de i mål efter 11 timmar och 20 minuter. De var dock stilla i en timme precis i början för alla fick inte plats när de skulle upp för en liten smal stig, så egentligen är det 10 timmar och 20 minuter. Foton från 2700 meters höjd under loppet kommer i ett annat inlägg





Två glada men trötta Atletico fans som äntligen kom in i mål!
...har man ibland turen och "äran" att få besöka om man äter på restaurangen Ansils i den lilla byn Anciles. 

Här är deras hemsida: 
http://www.restauranteansils.com/

Ännu bättre blir det naturligtvis när en person som vinexperten Javier berättar och förklarar. Javier är ägaren till restaurangen. Han kom tvåa i tävlingen "la Nariz de Oro" (Guldnäsan) år 2000. Det är en tävling för Spaniens främsta vinexperter och sommelier.

Javier hade vinet Faustino årgång 1976. Sedan hade han vinet La Ermita som kostar runt 700 Euro. Inte illa...för att vara  en privat vinkällare i en så liten by. 

Javier gör en jättebra sak i sin restaurang. Han tar bara 7 Euro extra för varje flaska som korkas upp. Du betalar alltså samma pris som vinet kostade när det köptes in plus dessa 7 Euro. Denna restaurang har nog bland de bästa priserna i hela landet på sin vinlista. Det spelar ingen roll hur fint vinet anses vara. Alion vinet från Vega Sicilia kostar runt 75 Euro på en restaurang i Madrid men hos Javier på Ansils kostar det bara runt 40 Euro.



...ren luft utan avgaser alltså. 

Sjukskrivningen är slut, men är på semester (slog ihop den och skall bli helt fri från kryckorna under tiden är det tänkt). Jag passade på att fly betongdjungeln och hettan. Jag är i vackra, fantastiska Pyreneerna.

I helgen gick trail loppet som jag skulle ha sprungit, men då jag är skadad fick jag snällt sitta och heja på de andra löparna. Mer om det i nästa inlägg...
...är den största i Spaniens historia. Just nu har 77 personer dött och 140 är skadade varav 20 är i kritiskt tillstånd. Tågkonduktören erkände direkt efter kraschen att han hade åkt i 180 km/h i en kurva där farten borde vara 80 km/h. Stackars alla de inblandade i denna tågkrasch, familj och vänner till drabbade, speciellt hemskt blir det när man vet att en så onödig olycka hade kunnat undvikas ifall konduktören hade hållt sig inom den tillåtna farten.
När jag läste om tågkraschen i svensk press slogs jag av vilken typ av bilder man väljer att visa. Här i Spanien ser man alla de som har omkommit (med filtar över) och i Sverige ser man aldrig något sådant. Likadant brukar det vara med nyheterna på TV här i Spanien. Man visar t.ex. skadade och lik direkt utan någon censur alls. Jag blev alltid lika chockad och förvånad i början att de visade detta under nyheterna i TV och speciellt när sådant visades under dagtid, vid lunchen då man vet att barn ser på TV. Nu har jag vant mig och tycker att det är lika bra. Då ser folk verkligen vad som händer och de riktiga konsekvenserna allt får.

Här kan ni se skillnaden själva:

Ur Aftonbladet  och i spanska tidningen El Pais
...görs på barer och restauranger. 

Sällan träffas man hemma hos någon när man skall hänga med polarna. Ibland har man sådan tur att det är någons födelsedag och man blir bjuden på middagen. Bra tradition det där...här i Spanien, att man bjuder kompisarna på något på ens födelsedag. Ibland har man till och med sådan tur att kompisens favoritrestaurang råkar vara ens egen favorit...Viridiana. Inte så bra namn för denna restaurang. Den borde kallas för "en smak av himmelriket" eller dylikt för att ge en ett hum om vad som väntar en när man går dit!





...händer det inte så speciellt mycket förutom att jag besöker sjukgymnaster och läkare samt poolen. 

Jag är fortfarande sjukskriven och tar mig fram med hjälp av kryckor. 

Ja, sedan ägnar jag mig åt att äta då...vilket jag kommer att ångra fram mot höstkanten. Jag försöker äta så nyttigt som möjligt då jag inte sportar något alls just nu. Problemet är det att jag är van att äta enorma mängder mat utan att det lägger sig på en, då jag brukar förbränna allt när jag springer. Det skall bli intressant att väga sig när jag börjar jobba och kan röra mig igen...fram till dess tar jag det lugnt och njuter av dessa  ändlösa sommardagar och dess smaker.
...bjuder jag på lite, låt oss kalla det för "pausbilder", ifrån. 



...och det blir bara varmare och varmare för varje dag. 

Det är dagar som dessa jag inser varför jag i vanliga fall alltid åker ifrån Madrid på semester i Juli...

Alltså, 29.9 grader inomhus klockan 21:00!

Jag ser nu äntligen något positivt med min sjukskrivning. Jag behöver inte åka till jobbet i min bil UTAN luftkonditionering...HA!!! 

...vanns av Juan Manuel och inte min favorit som var Eva. 

Detta Gourmet TV program dög dock som ursäkt för att korka upp en Sauternes från 2002 som njöts av tillsammans med gåslever inköpt i Toulouse, getost och rabarbermarmelad. Det kändes helt rätt fast det bara är en vanlig Tisdag idag...
...tycker många, många människor i Spanien och i resten av världen fortfarande.
Tyvärr är det så på många ställen i världen att vara homosexuell inte är något som är accepterat eller anses vara något naturligt.

Tidningen Washington Post skrev om en undersökning som gjorts där man har undersökt vilka länder som är mest och minst toleranta när det gäller homosexualitet. Tydligen är det Spanien och Tyskland som är de mest toleranta länderna. Spanska tidningen Público skriver om just denna artikel här.

Att Spanien tillhör täten för de mest toleranta länderna kan förvåna en ifall man bor i Spanien och inte bor i någon av de större städerna som Madrid och Barcelona. Det är många homosexuella i Spanien som "flyr" (flyttar) till Madrid just för att de kommer från någon mindre spansk by där de inte törs "salir del armario" (komma ut ur garderoben). I Madrid så är det nog ganska så accepterat att vara homosexuell. Ivarje fall ifall du befinner dig i Chueca stadsdelen... Tyvärr så finns det fortfarande många homofober i Spanien och även i Madrid än idag. Men det blir mer och mer accepterat tack och lov. Många döljer dock fortfarande att de är homosexuella på sina jobb även om de utanför jobbet lever helt "öppet". Jag känner vissa som gör just detta. Inför familj och vänner har de kommit ut, men fortfarande på jobbet vågar de inte göra det.

Jag tycker själv att Madrid är ganska så tolerant när det gäller homosexualitet. Madrid har dock förändrats något enormt under de åren jag har bott här. När jag flyttade hit för första gången, 1993-1994, var gaykillar väldigt accepterade medans lesbiska tjejer smög mer med att de var homosexuella. Man såg t.ex. killar sitta och kyssas på barer och diskotek eller som gick hand i hand på gatan (kanske inte lika öppet som idag, men visst såg man sånt redan då). Men tjejer som gick hand i hand eller kysstes öppet såg jag aldrig under den tiden. Och då rörde jag mig just i många av de kretsarna i Madrids nattliv då många av mina vänner var gaykillar.
På något sätt har det alltid varit mer accepterat att en kille är homosexuell medan spanjorerna har haft svårare att acceptera att en kvinna är det. Det kanske har något med "machokulturen" att göra? Min sambos mormor säger att när hon var ung (hon fyller 89 i sommar), så visste de vilka som var gaykillar och detta accepterades även om just dessa fick leva ett väldigt "diskret" liv (med andra ord, dölja detta). Det man måste veta i detta fall är att hon eller hennes familj är varken religösa eller tillhör högern. Hon tillhör den "ena halvan av Spanien av de två Spanien", som jag brukar kalla det. För dem var det acceptabelt. Vilken är den andra halvan? Jo, högern och de religiösa. Sidan som vann inbördeskriget, dvs. facisterna (de som höll på Franco och stred på hans sida). Tack och lov börjar dessa två Spanien luckras upp mer och mer och smältas ihop. Färre och färre är religiösa med allt vad detta innebär i Spanien med dess historia.

Under Francos tid var homosexualitet förbjudet och de förföljdes, fängslades (sattes i "koncentrationsläger") och i värsta fall dödades pga av sin sexuella läggning. Läs mer här och här (på spanska). Här på engelska.

Homosexualitet var förbjudet ända fram till 1975, så om man tittar tillbaka så kan man verkligen säga att Spanien har kommit långt i dess utveckling. Idag vågar t.om. lesbiska tjejer visa sin kärlek öppet på gatorna och inte bara inom stadsdelen Chuecas gränser... 
Den 3 - 7 Juli firar Madrid "Orgullo gay" (Gay stolthet) vilket är Madrids pridefestival. 2 miljoner besökare kommer till Madrid för att fira homosexualiteten. Imorgon, Onsdagen den 3:e Juli börjar man festligheterna på torget "Plaza de Chueca" (här hittar du info om de olika områdena där festligheterna pågar) där man gör den officiella "pregon" (invigningen). Här hittar du den officiella hemsidan med all information om vad som händer denna vecka under festligheterna. Här kan ni läsa om programmet
Jag rekommenderar verkligen att ni tar er till Chueca dessa dagar för det brukar vara jättebra stämmning och mycket fest. Alla barer tar ut bardiskar ut på gatorna och sedan brukar det finnas olika scener med uppträdanden osv. Oslagbart!

Det är inte för intet som Madrid räknas till en av världens främsta "gaycapitals" och staden är i fint sällskap. Madrid vann över Stockholm, Zürich och Cannes och kommer att vara staden där gay turismen diskuteras år 2014. Läs mer här (spanska) och här , samt här (engelska). 2017 kommer Madrid att vara staden där "World Pride" hålls. Inte illa! Madrid har kommit långt sedan Francos tid, som nu säkert skulle vrida och vända sig i sin grav ifall han visste vad som pågår...! ;-)
Jag säger bara en sak: "¡¡¡Vivan los gays!!!" (Leve gays, typ som länge leve gays) samt "Vive y deja vivir" (Lev och låt leva).
...är glass i stora lass!
Yogurtglass är min favorit för det är inte lika sött och läskar bra. Det är dessutom 100 % naturliga ingredienser i den och inte en massa konstgjorda. Yogur cream ligger mittemot Retiro precis vid hörnet där Lope de Rueda gatan möter Ibiza gatan.
 
Den är lite svår att hitta just nu för de håller på att bygga utanpå fasaden, men ingången ser ut så här:

Bra service och trevliga människor som jobbar på Yogur Cream

About me

http://www.trail2heaven.com/Images/perfiles/marina.jpg

My name is Marina. I’m a madrileña (resident of Madrid), runner, trailrunner and now ultratrail runner. This blog is going through a "facelift" so please forgive the mess here....

Visitors in real-time

Visitors come from...

free counters

Weather

Social Media

Translate