Jag hatar spanska tjejmiddagar...

/
7 Comments
...och har alltid undvikit att gå på sådana.
Varför hatar jag tjejmiddagar? Jag tror på jämställdhet och tycker att man som kvinna inte skall bidra till att dela upp oss i kvinnor eller män.
Här i Spanien är det väldigt vanligt att man blir inbjuden på tjejmiddagar och jag har alltid vägrat att gå på såna. Även möhippor förresten.

Jag vet, det är ganska radikalt att vägra gå på tjejmiddagar, men jag tycker det är skitfånigt. Mina kompisar är av båda könen, så varför skall jag dela upp hur jag umgås med dem beroende på deras kön? Orsaken som jag brukar få till varför tjejer vill ha tjejmiddagar är att då blir det roligare och de kan vara sig själva, de kan liksom riktigt släppa loss då. Speciellt ifall deras pojkvänner inte befinner sig där.

¿Qué? (Vad?) Jag måste vara konstig för jag beter mig likadant oavsett ifall jag umgås med tjejer eller killar. Jag är precis lika vulgär, slänger ur mig lika grova skämt och blir lika full trots att det finns killar runt omkring. Även ifall min pojkvän är där. Fast då tycker jag ju inte som många tjejer att de inte kan vara sig själva med killar för vad kommer då killarna tycka om dem?

Jag skiter fullständigt i vad killar tycker om mig, ifall de tycker att jag inte är feminin nog, är lösaktig i mina kommentarer, blir full (i Spanien är det extra fult att en kvinna blir på lyset). Jag har dock turen att mina killkompisar inte har den stereotypa bilden av hur en kvinna måste vara. Man väljer ju själv sina vänner så varför skulle jag ha kompisar som du inte kan vara dig själv med...?

Och det här med att inte bete sig likadant när din pojkvän är med måste ju vara bland det mest idiotiska man kan göra? Han är väl om nån den som känner dig bäst?

, , brukar tjejerna säga här men jag kan ju inte prata om sex eller några ex ifall han är med. ¡¿¿Qué??!, säger jag.

Citerat från min sambo "el gato": "Jag vet alla som Marina har haft sex med, eller ivarje fall de hon minns."

Jag måste haft en sådan himla tur att hitta en skatt som honom och dessutom här i Spanien...

Så ifall jag tycker allt detta. Vad gjorde jagpå en tjejmiddag? Jo, på jobbet brukar de ordna tjejmiddagar då och då i och med att vi är färre tjejer än killar (vi jobbar inom IT). Väldigt smart att då dela in oss i separata grupper och bidra till att vi särskiljer oss ännu mera...kan man ju tycka.

Jag har konstant vägrat under alla dessa år att gå på dessa tjejmiddagar. Men nu i detta Spanien som krisar ekonomiskt, mitt företag som går igenom den ena omorganisationen efter den andra och allt för att få behålla en tjänst (eller att få en ny) hänger på vilka som gillar dig, vilka du umgås med och tjänster samt gentjänster. Ja, då får man helt enkelt vara med och spela i detta "politiska" spel, hålla käft och skapa bättre kontakter. Trist, men så är det.

Jag säger som bröderna Marx: "Detta är mina principer, gillar du dem inte så har jag andra!" ;-)


Vad tycker ni tjejer som läser denna blogg? För eller emot tjejmiddagar? Det kanske är annorlunda här i Spanien och inte lika vanligt i Sverige?


You may also like

7 kommentarer:

  1. Jag bor i England och här är det ju också otroligt uppdelat. Det är tjejträffar med girl talk och lads weekends away osv. Jag kan bli väldigt trött på det. Det värsta är hen dos. Åh, herregud. Jag avskyr alla snoppar, vingar och det fejkade 'vi har så jääävla kuuuul' när man inte ens har det. Det blir liksom lite aggressivt också när folk dricker.

    Nä tacka vet jag parmiddagar! haha

    SvaraRadera
  2. Tjejmiddagar? Boh, det var väl sånt jag gick på när jag var yngre. Vill minnas att jag gått på en i alla fall. Killkompisar som lagade maten och serverade. Maten var utsökt. Efter maten så blev det gemensamt umgänge vill jag minnas. Trodde inte att fenomenet fanns i Spanien. Men ääääsch, det känns liksom passé!

    SvaraRadera
  3. Fånigt med tjejmiddagar. Det handlar väl ändå om personer, inte vilket kön de har?
    Eller nej, det handlar inte om personer. Det handlar om sociologiska, inlärda könsroller, som jag tror är lite mer markanta i Spanien än i Sverige. Och folk trivs med att ha det så, jag har inte fattat det förrän nu. Jag trodde att alla önskade ett jämställt samhälle, men så är det inte.
    Jag har killkompisar som pratar på ett helt annat sätt när jag är med än om de är ensamma med J och andra killar, och jag blir otroligt irriterad på det.
    Det är inte "tur" att du har vänner och sambo som du är dig själv med, precis som att det inte är "tur" som jag är med en sambo som min. Jag skulla inte kunna hålla ihop så länge med en man som inte är som jag själv; feminist. "Dos que duermen en el mismo colchón son de la misma opinión" som vi säger här. Av samma anledning är machista-tjejerna med machista-män, de har samma åsikter om kvinnoroller respektive mansroller.
    Oj vad rörigt det blev. Fattar du vad jag försöker få sagt?

    SvaraRadera
  4. I hear you! Jag tycker att man ska få hänga så mycket man vill med sina tjejkompisar, men tycker att det är lite skumt om man på allvar bara har vänner av samma kön. Tråkigt om spanska kvinnor känner att de inte kan vara helt öppna med sina män. Tur att du har EL Gato.

    Saludos desde Helsinki!

    SvaraRadera
  5. Jag har nästan mer killkompisar än tjejkompisar och nästan alltid umgas vi i par (gud sa gammal jag later, umgas i par!!!). Visst händer det att jag bara äter middag med tjejer eller dricker kaffe med bara tjejer, men inget jag planerar utan för att det är mina vänner..samma sak som jag äter middag med bara killar. Mina vänner är mina vänner för dom dom är, inte utöver sina kön. Sen haller jag med dig 100% med att jag MASTE kunna bete mig, vara mig själv, oavsett om det är killar med eller inte.

    SvaraRadera
  6. Jenny: Jag har ännu aldrig brutit mitt löfte till mig själv att delta i en möhippa där enbart tjejer är inbjudna. Samma sak här som med tjejmiddag fast detta sker ju troligtvis enbart 1-2 ggr i ditt liv (för hur ofta gifter man sig). Hur trist är det inte att fira att man skall gifta sig med enbart de kompisar som är tjejer?

    Karlavagnen: Ha, ha...den varianten hade jag aldrig hört förr. Lite fuskvariant av en tjejmiddag. De tjejmiddagar jag snackar om är enbart tjejer inbjudna till under hela kvällen.

    Casa Annika: Jag förstår precis vad du vill ha sagt och håller med om allt!

    Peppe: De har nog killkompisar men föredrar att enbart umgås med tjejer på dessa middagar + utgång (klubbar) då de har mer roligt utan män tydligen...

    Ulrika: Jag brukar också ses nån gång med enbart tjejer men det är inget som har planerats. Det har enbart råkat bli så då killkompisarna inte har kunnat komma. En annan sak är ifall man systematiskt utesluter killarna enbart pga deras kön.

    SvaraRadera
  7. Hej!
    Jag är en tjej som är bosatt i Bilbao!
    Fick rekommendationer av min kära mamma att läsa din blogg då hon kände igen mycket av det du skrev ifrån vad jag själv berättar för henne.

    Så, dessa spanska tjejmiddagar.. jag fullkomligt avskyr dem!
    Då jag själv är uppvuxen med både tjejer och killar runt omkring mig, och faktiskt helt ärligt alltid trivts bäst i sällskap av killar så var det för mig en chock hur uppdelat detta spanska samhälle faktiskt är!!!

    Första gången jag följde med min pojkvän till hans sommarställe så blev jag helt enkelt "omhändertagen" av tjejerna, vilket var otroligt fascinerande med tanke på att vi alla tjejer som killar är kompisar! (dessutom är alla par). Hur som haver, jag gör precis som du, undviker dessa tillställningar så mycket som möjligt!

    Varma hälsningar från norr!

    //Amanda

    SvaraRadera