About me
My name is Marina. I’m a madrileña (resident of Madrid), runner, trailrunner and now ultratrail runner. This blog is going through a "facelift" so please forgive the mess here....
Visitors come from...
Social Media
Nästan...
/
0 Comments
...där.
Vet inte vad som är värst. Att lyckas ta sig ända till Championsleaguefinalen och sedan förlora den eller att inte ens komma så långt som till finalen.
Många, många drömmar krossades på stadion i Lissabon igår. Vet inte vilka som jag tyckte mest synd om, barnen eller mor- el. farföräldrar som var där. De grät alla lika mycket. Hela familjer satt och grät. Tänk att vi var så nära, så nära. Sedan ger domarna hela 5 minuter i förlängning, eller som det heter i klarspråk "un robo" (ett rån, en stöld). Jag fick ont i hjärtat och grät en skvätt jag med, sedan torkade jag dem och tröstade mig med sambons ord "Om Atletico hade vunnit både spanska ligan och championsleague i år, vilka mål har de då kvar att kämpa för nästa år?".
Jag måste säga att Real Madridanhängarna skötte sig exemplariskt. De applåderade Atletico de Madrid efter matchen och efteråt på tunnelbanor osv. var alla väldigt respektfulla. Ingen var kaxig och höll på med dåliga skämt eller jävlades. Det var nästan som om de vore rädda för att fira matchen. Alla kommer ju från samma stad och det är nog ingen som inte har någon inom familjen, kompisgänget osv. som hejar på motståndarlaget. När vi reste mot Lissabon i Fredags så var bilarna fulla med folk från båda lagen.
Jag tror att t.om. Real Madrid fansen insåg igår hur mycket Atletico fansen "tuvieron que sufrir" (fick lida). Så nära, så nära och hela 40 år sedan sist då samma sak hände när det bara var 2 minuter kvar (mot Bayern Munich). Och med en budget som är fem gånger mindre än Real Madrids budget.
Hur som helst så är Atletico kända för att de kan det här med att "sufrir" (lida). Vi är ju i varje fall Campeones de la Liga!!! (Ligamästaren). Vänta bara tills nästa år...
We will be back...!!!
About Post Author
