Aldrig trodde jag att det skulle vara så himla mycket att göra när man startar ett eget företag. Jag startar inte smått heller utan slänger mig huvudstupa in i en rejäl utmaning. Jag organiserar inte bara ett lopp utan tre trail lopp i år och training camps. Men varför mesa när man kan göra allt på en gång?! ;-)

Jättetrevlig kille med ett stort leende, goda råd och ett enormt tålamod. Han är en riktig kändis här i Spanien. Vilken ära och upplevelse att få träna med ett sånt här proffs! Chema har nu börjat springa trailopp och speciellt ökenlopp.

Här kan ni läsa mer om honom:

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/José_Manuel_Mart%C3%ADnez

Mitt mål för dagen uppnått, jag lyckades bjuda in honom till mina lopp och fick både mail och hans mobilmummer. Nu gäller det bara att hålla tummarna och hoppas på att han kommer till oss i "Valle de Benasque" (Benasquedalen)...

Bara cirka 35 minuter utanför Lissabon hittar du ett riktigt smultronställe, restaurante Da Adraga. 

Vet inte vad som är värst. Att lyckas ta sig ända till Championsleaguefinalen och sedan förlora den eller att inte ens komma så långt som till finalen. 

Många, många drömmar krossades på stadion i Lissabon igår. Vet inte vilka som jag tyckte mest synd om, barnen eller mor- el. farföräldrar som var där. De grät alla lika mycket. Hela familjer satt och grät. Tänk att vi var så nära, så nära. Sedan ger domarna hela 5 minuter i förlängning, eller som det heter i klarspråk "un robo" (ett rån, en stöld). Jag fick ont i hjärtat och grät en skvätt jag med, sedan torkade jag dem och tröstade mig med sambons ord "Om Atletico hade vunnit både spanska ligan och championsleague i år, vilka mål har de då kvar att kämpa för nästa år?".

Jag måste säga att Real Madridanhängarna skötte sig exemplariskt. De applåderade Atletico de Madrid efter matchen och efteråt på tunnelbanor osv. var alla väldigt respektfulla. Ingen var kaxig och höll på med dåliga skämt eller jävlades. Det var nästan som om de vore rädda för att fira matchen. Alla kommer ju från samma stad och det är nog ingen som inte har någon inom familjen, kompisgänget osv. som hejar på motståndarlaget. När vi reste mot Lissabon i Fredags så var bilarna fulla med folk från båda lagen. 

Jag tror att t.om. Real Madrid fansen insåg igår hur mycket Atletico fansen "tuvieron que sufrir" (fick lida). Så nära, så nära och hela 40 år sedan sist då samma sak hände när det bara var 2 minuter kvar (mot Bayern Munich). Och med en budget som är fem gånger mindre än Real Madrids budget.

Hur som helst så är Atletico kända för att de kan det här med att "sufrir" (lida). Vi är ju i varje fall Campeones de la Liga!!! (Ligamästaren). Vänta bara tills nästa år...

We will be back...!!!

Vilken final, det blir som ett derby fast med hela Europa som tittar på. 

Jag håller tummarna och hoppas på att få vara med och se min andra "doblete" (dubbel) live. Jag var nämligen med och såg matchen då Atletico de Madrid hade vunnit spanska ligan och vann Kungens Cup (La copa del Rey) i Zaragoza 1996.

Ja, ni läste rätt... Jag ska se Championsleaguefinalen mellan Real Madrid och Atletico de Madrid i Lissabon i Portugal!!!

Hur stora är oddsen att 3 finnar befinner sig här i Valle de Benasque samtidigt?! Birgitta och Topias har hittat hit ända från Taivalkoski som ligger långt uppe i norra Finland vid gränsen mot Ryssland. Jag kommer ju nästan därifrån, pappas familj är från Oulainen som ligger utanför Oulu. 

Vi presenterade dem för två av våra spanska framtida tränare, Berta och Guillem, till våra Training Camps för spanjorer. De skall ta med dem ut och springa tillsammans på Måndag. Vilket gäng. Spanjorerna är nämligen riktiga proffs. En av dom vann Gran Trail Aneto halv marathon och den andra kom på sjätte plats i Ultramarathonet som är på ca 109 km. 

Finnarna går inte av för några hackor de heller. De ville ut och springa lite trail häromdagen. När de frågade mig om vart de kunde springa frågade jag hur länge de ville springa. 10 timmar blev svaret!!! Ha, ha. Det mina vänner är vad som kallas för "Suomalainen sisu"!!!! Hyvää Suomi! :-)

Topias åker skidor och tävlar för finska Juniorlandslaget. Han har vunnit massor av medaljer i Finska mästerskapen. Våra spanjorer tävlar för Spanien inom långfärdsskidåkning de med så de har nog mycket gemensamt. 

Jag hade turen att få gå ut och springa med ett riktigt proffs, Chema Artero. Chema är en löpare som ägnar sig åt att träna andra nuförtiden. Han är inte vilken löpare sim helst dock. Han tillhörde eliten och blev t.om inbjuden till Stockholms Marathon ett år.

Chema kan du få som tränare via www.runningzgz.com ifall du bor i Zaragoza eller runt omkring.

Vilken upplevelse...

Lördagen den 21:a Juni, så kan du springa ett Vertical Km lopp här uppe i Spanska Pyreneerna.  

Läs mer om loppet här: 

http://www.trail2heaven.com/Carreras/kmvertical.aspx

Det är mycket som skall fixas och dagen började med ett möte i stadshuset tillsammans med kommunfullmäktige, spanska polisen (guardia civil), skidortens representant och högsta chef, ambulanschefen, natur parkens representant och mitt företag. Livet är allt annat än tråkigt på sistonde...

Efter mötet var vi uppe vid skidorten och kontrollerade all infrastruktur och sådant inför loppet.

Jag börjar fundera på ifall jag inte borde byta namn på bloggen. På sistonde handlar den väldigt mycket om Pyreneerna och väldigt lite om Madrid.

Emelie Forsberg, löperskan, Sveriges hopp till världen när det gäller trail running, ramlade i helgen under starten i loppet Transvulcania där världseliten inom trail running möts.

Vilket lopp, vilken hetta och jag är jätteglad att jag klarade av den utan några problem (förutom att jag ramlade då). Jag är väldigt tacksam för att jag klarar av att springa ett sånt här lopp. Jag var ju sjukskriven i 4 månsder och gick på kryckor i somras. Min första joggingtur var i Oktober och sedan dess har jag knappt tränat pga att jag jobbar dubbelt just nu. Så, det är inte fy skam min prestation idag. Speciellt inte eftersom jag vann över kompisarna samt sambon som också sprang idag!

18 kilometer traillopp, 1900 meters total höjdskillnad och igår var det över 30 grader varmt i Madrid. DETTA kommer att bli en utmaning!

Idag skall mina bleka vinterben få se solen igen, debut för klänning utan strumpbyxor i år.

Imorgon skall jag springa ett trail lopp utanför Madrid uppe i bergen på 18 kilometer...det kommer att bli tufft med denna värme och höjdskillnaden på 1000 meter. Men jag kommer att ha på mig keps och solkräm! 

Min löparklocka, Garmin, passade bra till mina arbetskläder idag och fick mig att glömma allt jobb och tänka på min "trail running" istället.