...och tycker precis som Sofie Strandberg i Allt om Stockholms krönika att det är helt jävla befängt att man måste ge en förklaring till varför man inte vill ha barn. Jag brukar också få uppleva hur folk försöker "tala mig tillrätta" och få mig att inse att jag verkligen kommer att ääääälskaaaaaaaaaaaaaaa att ha barn. Nu börjar det bli allt mer vanligt i Spanien att man inte vill ha barn. Det är dock inte lika vanligt att en kvinna inte vill ha barn.

Jag väljer inte att ha barn pga att jag vill göra karriär utan helt enkelt för att jag inte vill leva den typen av liv. Med barn. I familj. Med plikter och måsten. Jag veeeeeeeeeeeeeeeet, livet är fullt av "måsten" hela tiden och överallt. Men detta att behöva ha någon som är beroende av en hela tiden. Nej tack, det är inget för mig. Jag är ganska så trött på att behöva ge folk förklaringar till varför jag inte vill ha barn och ännu tröttare på att folk skall envisas med att övertyga mig om motsatsen.

Ett annat argument brukar vara att livet ändras ju faktiskt inte alls ifall man har barn. Man kan fortsätta leva preeeeecis som innan. Jag vet faktiskt inte vem de försöker lura när de kommer med sådana påståenden. Självklart förändras livet när man får barn och vissa oundvikliga plikter tillkommer. Bara en sådan bagatell som att behöva vara hemma en viss tid för att ens barn skall få i sig mat vid fasta tider eller bada barnet är sådant som jag normalt sett inte ägnar mig åt i mitt liv. Jag nästan fasar inför tanken att behöva bada en unge varje dag och sitta och mata...

Mitt liv skulle se väldigt annorlunda ut ifall jag hade barn. Förutom den ekonomiska biten (att ha barn kostar väldigt mycket, ivarje fall här i Spanien) så skulle det jag vanligen gör förändras ganska drastiskt. Egoistiskt, ja visst. Men jag trivs med att inte behöva planera allt i mitt liv och kunna göra det jag känner för, när jag känner för det utan att behöva ha en liten krabat att tänka på.

Kolla in hur den lilla tjejen roar sig på museumet här nedan: Ja, jag hatar faktiskt inte barn även ifall jag föredrar att ha dem på så långt håll som möjligt eller umgås med dem bara tills de blir för jobbiga för att då lämna tillbaka dem till föräldrarna. Eller som jag brukar säga: "Los niños son bonitos en sus marcos" (barnen är vackra i sina ramar, dvs. tavelramar)