...som jag skall se tillsammans med vänner. Vi gör som vanligt. Vi skall träffas över "lite" tapas. Matchen börjar klockan 22:00 och vi skall träffas redan klockan 14:00 för att käka tapas och umgås.

Detta betyder, tapas, tapas, garv, mera garv, cañas, cañas, garv, vin, tapas, garv, efterrätt, espresso, garv, pacharán, mera garv och sen skall vi vidare och dricka drinkar tills matchen börjar. Om jag stiger upp tidigt så kanske vi skall förbi Calderón stadion under dagen för Atletico de Madrid skall träna inför publik!

...skulle jag ha gått på i helgen. Jag ringde till och med och bokade bord på restaurangen som inte fanns.

Restaurangen heter eller snarare sagt hette "El Bilbaíno" och ligger, nej låg skall det vara på gatan Ventura de la Vega 11. Jag tyckte att det var lite konstigt när jag ringde för att boka och inte hörde att de svarade med restaurangens namn. När jag hade bokat frågade jag för säkerhets skull: "Ni ligger fortfarande på Ventura de la Vega gatan?"

Si, si, svarade hon glatt i andra änden av luren.

Vi gick upp och ned längs gatan och letade och letade efter en restaurang som hetter "El Bilbaíno" tills jag istället gick in en argentinsk restaurang och frågade ifall de visste var den låg.

Jasså den. Ja den har stängt för flera år sedan. Det är nu en italiensk restaurang.

Det blev inte italienskt till middag utan vi stannade och åt argentinskt istället. Maten var inget jag blev imponerad av, så stället är inte ens värt att nämna. Men vi testade ialla fall ett argentinskt vin som var helt okej gjord på druvan "Malbec" som jag aldrig hade testat förr...

...och tycker precis som Sofie Strandberg i Allt om Stockholms krönika att det är helt jävla befängt att man måste ge en förklaring till varför man inte vill ha barn. Jag brukar också få uppleva hur folk försöker "tala mig tillrätta" och få mig att inse att jag verkligen kommer att ääääälskaaaaaaaaaaaaaaa att ha barn. Nu börjar det bli allt mer vanligt i Spanien att man inte vill ha barn. Det är dock inte lika vanligt att en kvinna inte vill ha barn.

Jag väljer inte att ha barn pga att jag vill göra karriär utan helt enkelt för att jag inte vill leva den typen av liv. Med barn. I familj. Med plikter och måsten. Jag veeeeeeeeeeeeeeeet, livet är fullt av "måsten" hela tiden och överallt. Men detta att behöva ha någon som är beroende av en hela tiden. Nej tack, det är inget för mig. Jag är ganska så trött på att behöva ge folk förklaringar till varför jag inte vill ha barn och ännu tröttare på att folk skall envisas med att övertyga mig om motsatsen.

Ett annat argument brukar vara att livet ändras ju faktiskt inte alls ifall man har barn. Man kan fortsätta leva preeeeecis som innan. Jag vet faktiskt inte vem de försöker lura när de kommer med sådana påståenden. Självklart förändras livet när man får barn och vissa oundvikliga plikter tillkommer. Bara en sådan bagatell som att behöva vara hemma en viss tid för att ens barn skall få i sig mat vid fasta tider eller bada barnet är sådant som jag normalt sett inte ägnar mig åt i mitt liv. Jag nästan fasar inför tanken att behöva bada en unge varje dag och sitta och mata...

Mitt liv skulle se väldigt annorlunda ut ifall jag hade barn. Förutom den ekonomiska biten (att ha barn kostar väldigt mycket, ivarje fall här i Spanien) så skulle det jag vanligen gör förändras ganska drastiskt. Egoistiskt, ja visst. Men jag trivs med att inte behöva planera allt i mitt liv och kunna göra det jag känner för, när jag känner för det utan att behöva ha en liten krabat att tänka på.

Kolla in hur den lilla tjejen roar sig på museumet här nedan: Ja, jag hatar faktiskt inte barn även ifall jag föredrar att ha dem på så långt håll som möjligt eller umgås med dem bara tills de blir för jobbiga för att då lämna tillbaka dem till föräldrarna. Eller som jag brukar säga: "Los niños son bonitos en sus marcos" (barnen är vackra i sina ramar, dvs. tavelramar)

...tillsammans med vänner. Söndagen visade upp en grå himmel och Madrid var ganska folktomt, men vad gjorde väl det när man umgås med vänner och sedan ser Atletico de Madrid göra 4-0 mot Sevilla?!

Vi hamnade på Todo Corazón och åt "tapas" efter "tapas"...ja, egentligen beställer vi ju in hela maträtter som vi delar på som vi kallar för tapas. Ett vin jag aldrig hade testat förut dracks och fick helt klart godkänt. Efter maten så dög den vanliga ursäkten om att en drink får igång matsmältningen, så vi traskade iväg mot La Latina och baren Delic. Sedan drog vi vidare till Calderón och njöt av målfesten.

...är vad danskan Annette Fredskov gör. Annette fick diagnosen MS och sedan dess har hon sprungit för att må bättre. Läs mer här.

Vilken tjej!!! Vilken inspirationskälla!!!

P.S. Fotot är inte på Annette utan två tjejer som sprang det alternativa "pirat" marathonet i New York (dvs. samma dag som New York marathon skulle ha skett, men som istället blev inställt)

...hittar man säkert på många olika ställen. Men ett ställe som jag hittade till tack vare bloggen "Ett annat New York" var "Corner Bistro".
Deras hamburgare var gooodaaaaaaa, speciellt chiliburgaren med "chili con carne"-sås på. Ölen var kall och stället var mörkt nog att vara ett perfekt ställe att gå till när du är bakis. Inte för ljust, inte för skränig musik och perfekt skräpmat för bakfyllan.
                    
                                     

...då marathon blev inställt. Visst, jag har ju haft chansen att besöka New York och ha semester. Men jag kan inte hjälpa att det känns oerhört snopet och trist att bli "stulen på konfekten". Jag tror att endast de som själva springer olika lopp förstår hur det känns att förbereda sig inför ett sådant här "legendariskt" lopp och sedan inte få springa.

New York marathons organisation säger att vi drabbade löpare istället för att få tillbaka våra pengar för anmälan har chansen att under 5 års tid kunna välja att springa loppet utan att behöva betala igen. Många tycker att detta alternativ är en bra lösning och väljer att komma tillbaka i framtiden. Själv tycker jag tillsammans med många andra att det är...ja, skit helt enkelt. Jag vill inte åka tillbaka till New York igen och absolut inte inom 5 år. Jag har lagt ut tillräckligt med pengar på den här resan och min 11-dagars vistelse där för att ens vilja ha lust att slänga ut en liknande summa för att besöka en stad jag redan har varit i. Jag vill ha mina pengar tillbaka!

Vi får se hur det går med att kräva tillbaka våra pengar. I varje fall så borde man få tillbaka anmälningsavgiften (i mitt fall 395 Euro). Vissa säger att detta inte kommer att gå då det handlar om en naturkatastrof. Skälen som angavs till att varför loppet ställdes in var inte pga en naturkatastrof utan pga att det var politiskt opopulärt. Läs mer hos Borgmästaren Bloomberg och hos "New York Personal Injury Law Blog".

Vi spanska löpare håller på att organisera oss för att i grupp kräva våra pengar tillbaka. I vårt fall kommer vi att kräva detta av den spanska resebyrån och inte direkt från New York marathon organisationen då vi har köpt allt (inklusive loppanmälan) via resebyrån.

På Söndagen den 4/11 då New York marathon skulle ha varit sprang en oerhörd mängd löpare (över 10 000 löpare) sitt eget "pirat" marathon. Och nej, det var inte enbart svenskar som kom på idén att ända springa på Söndagen. På hotellen pratade utländska löpare ihop sig och beslöt sig för att springa sitt eget marathon. Vissa samlade in pengar till offren från Sandy, men de flesta sprang bara för att få springa sitt marathon som de hade tränat inför och betalat enorma summor för (resa, hotell, mat, familjemedlemmars flygbiljetter som skulle heja på dem etc.).

Bilder från New Yorks "piratmarathon": Jag fick min medalj från New York marathon till slut (de delades ut av spanska resebyrån som hade fått dem av New York marathon organisationen), utan att ha sprungit det "riktiga" marathonloppet...

Kanske inte blir det vanliga typiska fotot när jag blir tillfrågad av en bekant att "...snälla, du måååååååste ta ett foto utanför Tiffany's åt mig!" ;-)

P.S. Jag var inte på väg att råna butiken utan skulle springa i Central Park.

...för att han ställde in New Yorks marathon.

Jag vet, en jättebarnslig och egoistisk reaktion. Men det är faktiskt inte kul att betala 395 Euro för nummerlapp, över 3000 Euro för resan och hotellet för att när du har lyckats ta dig hit få reda på att loppet blir INSTÄLLT!!!

Jag förstår skälen till att de ställde in loppet, men tycker mest att det är ett politiskt spel. En ursäkt för att dölja hur dåligt borgmästaren har hjälpt de drabbade hitills. De drabbade av stormen är helt utlämnade åt sig själva och får knappt nån hjälp. Inte konstigt att det har varit kontrovers över loppet, folk har varit förbannade över att polisresurser skulle användas till loppet etc. Jag tycker dock att borgmästaren kunde ha ställt in loppet direkt efter stormen Sandy istället för att vänta på att vi tog oss hit för att sedan ställa in när vi väl är här. Men där var han ju smart nog att vänta. Nu gör vi ju ifall av med pengar som turister i hans stad...

New York Times skriver om det och jag vill bara borja grata...:-(