...tills de lopp som jag organiserar den 13:e September går av stapeln!

Då skall du kika på denna video om Benasque dalen som har det passande namnet "Benasque, un lugar para soñar" (Benasque, en plats att drömma om).

...faktiskt.

Jag älskar verkligen "trail running" dvs. springa uppe i bergen men att riskera livet kanske inte är så smart.

För cirka en månad sedan så skulle vi iväg och "reka" banan inför loppet på 46 kilometer den 13:e September. Det var egentligen inte meningen att vi skulle springa ända ned in till Frankrike och runt och sedan tillbaks till Spanien, men det var fint väder och "spring i benen".

Uppifrån så såg det inte så farligt ut och snön verkade inte vara så himla hård. Inga stegjärn eller stavar hade vi med oss eftersom det egentligen inte meningen att vi skulle så långt. Vi tog oss ned till lavinen och jag började ta mig över snön och helt plötsligt så insåg jag att snön var på tok för hård vilket leder till att den blir riktigt, riktigt hal. Men då var det för sent. Det går inte att vända när man står på hård snö som mest liknar is och det är riktigt, riktigt brant (bilden nedan är från ett annat mindre brant ställe)...man kan helt enkelt inte vända sig om.

Det vara bara att bita ihop, luta sig så mycket som möjligt mot berget och gräva ned fingrarna (utan vantar förstås...) i snön som "klor", samt bita ihop och inte lyssna på "panikrösten". Istället så jobbade jag mig fram sakta men säkert med tungan mellan tänderna och försökte övertyga mig själv att "titta inte nedåt, detta går bra. Titta bara framåt..."
Vilken lättnad när jag kom över till "säker" mark som bestod av stenar som rasade nedåt hela tiden. Resten av dagen så var jag allt lite skakis och lovade mig själv att jag aldrig, aldrig gör om något likande igen. Säkerheten går först!
Träffade på nya kompisar, lite får var ivägen.
Till säkerheten uppe i bergen så behöver man inte bara rätt utrustning i form av stegjärn och stavar. Kläder, tillräckligt med dryck och mat är också väldigt viktigt. Vädret uppe på höga höjder förändras väldigt snabbt och det kan bli riktigt farligt ifall du inte har rätt utrustning med dig.

Här i Spanska Pyreneerna är du ju uppe på över 2500 meters höjd för det mesta. Det finns runt 80 olika bergstoppar här i Spanska Pyreneerna som alla är över 3000 m.ö.h. (Några av dem är Aneto (3.404 m.ö.h), el Posets (3.375 m.ö.h), el Monte Perdido (3.355 m.ö.h), el Pico Maldito (3.350 m.ö.h), el Pico Espadas (3.332 m.ö.h), el Vignemale (3.298 m.ö.h) och la Pica d'Estats (3.143 m.ö.h) bland andra. Fotot här nedan är från samma dag och jag hade inte rätt utrustning med mig. Jag hade inte tillräckligt med kläder, men klarade mig bra tack vare att det var på hemvägen då molnen kom.

Om du inte vill släpa runt på för mycket utrustning gör då inte som jag gjorde. Ändra inte dina planer i sista minuten. Planera innan vart du skall och ta med den rätta utrustningen för den rutten du har planerat att göra.

...och jag hinner knappt med att andas. Bloggen blir lidande tyvärr.

Det kommer nog fortsätta att vara på detta sätt tills efter den 13:e September då trail running lopp går av stapeln på en och samma dag! Det är mycket att organisera kan jag lova. Runt 250-300 deltagare och 50 voluntärer och allt det andra runt omkring (material, tillstånd, polis, politiker, jakten på sponsorer, tidningar osv.)  Men gud så kul samtidigt!!!

Jag trodde inte att människan kunde sova så här lite faktiskt...men det går. För er som inte vet så har jag ju fortfarande kvar mitt "riktiga" jobb som jag kallar det. Och det är tufft! Mitt jobb är inte ett jobb där man kan sitta och slappa direkt. Är med i ett globalt projekt just nu med helt galna deadlines dessutom.

Om ni är nyfikna på att läsa mer om loppen kan ni läsa på webbsidan, facebook och twitter. Mitt Instagramkonto är nog det som uppdateras oftast, det kan ni hitta här.

Här bjuder jag er på lite fina bilder från mitt paradis på jorden, dvs. Spanska Pyreneerna.