Freedom my darling, freedom...

/
0 Comments
...är svaret på frågan jag fick idag på om varför jag springer trail då jag "lider" så mycket i uppförsbackarna?!!

I Spanien handlar trail running oftast om att springa uppför ett berg ( och nedför såklart!) och inte enbart att springa i skogen.

Varför springer jag trail? Jag som har astma dessutom. För er som inte vet hur det är med astma, så kan jag tala om att bland det svåraste som finns är när man är asmatiker och springer i uppförsbackar... Det blir stopp i luftrören. Totalstopp. Ibland. Ibland inte. 

Men, men...när du väl kommer upp så bär det nedåt igen!!! Och mina vänner, då infinner sig känslan av den totala frihetskänslan. 

Jag tar alltid igen den förlorade tiden i uppförsbackarna på vägen nedåt. "Como una cabra loca", som sambon beskriver det. "Som en galen get". Har han rätt? Ja, kanske. Men, jag ramlar bara när det inte är nedförsbackar...för trött antar jag. 

I Söndags sprang jag upp, upp och uppåt tills vi kom fram till högsta toppen. Från byn längst nere, Cercedilla (ca 40 min utanför Madrid) till antennerna uppe vid Navacerrada! Häftig känsla att springa dit upp, annars har man ju alltid åkt bil dit för att åka skidor. Ännu häftigare känsla när det gick nedåt, nedåt, snabbt som attan. Jisses vilka backar...hade vi verkligen tagit oss ända dit upp innan?!!!

You spell it F R E E D O M!!! ;-)














You may also like

Inga kommentarer: